Pepparmynta

	Pepparmynta; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Mentha × piperita L.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Kransblommiga växter; Lamiaceae
Släkte	Myntasläktet; Mentha
Art	Pepparmynta; M. × piperita
Vetenskapligt namn
	§ Mentha × piperita
Auktor	L.
	Franz Eugen Köhler: Kögler's Medizinal-Pflanzen. 1897 A Blommande kvist avbildad i naturlig storlek.; Alla nedanstående figurer är förstoringar 1 Knopp; 2 och 3 Blommor; 4 Uppskuren blomma; 5 Uppskuren kalk; 6 Ståndare; 7 Pollen-korn; 8 Pistill; 9 Övre del av pistillens stift med dess märke; 10 Frukt i genomskärning;

Pepparmynta (Mentha × piperita L.) är en hybrid inom släktet myntor, en korsning mellan vattenmynta, Mentha aquatica L. och grönmynta, Mentha spicata L. ^[1]. Somliga källor menar att grönmynta i sin tur uppstått spontant i naturen som en korsning mellan Mentha rotundifolia och gråmynta, Mentha longifolia.

Den första avsiktliga korsningen sägs har gjorts i Storbritannien.^{[källa behövs]}

Beskrivning

Pepparmynta är flerårig och vanligen steril, men sprider sig vegetativt med utlöpare, som går såväl under som över mark.

Den blir 30 till 90 centimeter hög och blommar en första gång från juni till augusti med rosalila blommor. En andra blomning kan komma på hösten.

Blomställningen är cylindriskt pyramidformad, som inklusive fodret är 2,5 – 4,5 mm. Stjälken är rödaktig och ofta mer eller mindre hårbevuxen. Bladen varierar från äggrunda till avlångt lansettlika med trubbig, nästan hjärtlik bas. De sitter på korta skaft. Bladkanterna är grunt, men vasst tandade. Hela växten doftar av pepparmint.

Generellt är myntorna mycket variabla, och t o m experter har svårt att skilja varianter åt. Oenigheten bland vetenskapen är stor. En och samma variant kan genom tiderna ha hänförts än hit, än dit.

Habitat

Usprung i Europa och Mellanöstern.^[2]

Örten är nu spridd och odlas över stora delar av världen.^[3] och är numera vildväxande i centrala och södra Europa.

I Norden finns pepparmynta som rymling från odlingar sällsynt i förvildad form. Den är köldhärdig, och klarar sig bra i nordiskt klimat.

Biotop

Fuktig kulturmark.

Etymologi

Släktnamnet Mentha syftar på nymfen Minthe i den grekiska mytologin, men var också ett växtnamn använt av Hippokrates (ca 460 f.Kr. – ca 370 f.Kr.), oklart dock exakt vilken art han avsåg.
Artepitetet piperita kommer av latin piper = peppar.
Ska ej förväxlas med den förädlade varianten Menthe piperata, som ger särskilt stark smak och doft.

Kultur

I Eichenau i Tyskland finns ett pepparmyntmuseum,

Användning

Pepparmynta används till dryck, godis, gelé, tuggummi, tandkräm och som krydda till lamm. Ingår tillsammans med andra ämnen för att ge smak åt den kubanska cocktailen Mojito samt i likören Crème de menthe.

Ett omtyckt tillbehör till kaffe är "pepparmynta-mynt", som är pepparmyntakräm med chokladöverdrag.

Pepparmyntolja används som doftämne i schampo, tvålar och hudvårdpreparat.

Enligt folkmedicin verkar preparat av pepparmynta lugnande för nervsystemet. Den sägs också vara bra mot kramptillstånd, smärtsamma menstruationer samt kolik i magsäck, tarm och gallblåsa.^[4]

Ur örten framställs pepparmyntolja, som används som smaksättare i exempelvis konfektyr och bakverk.

En myt är att pepparmyntolja är bra att använda för att avlägsna fästingar, som bitit sig fast i huden. I själva verket ökar risken för infektionssjukdomen borrelia när man använder någon olja i det sammanhanget.^[5]