Hoppa till innehållet

Speedway

Från Wikipedia
En vänstersväng

Speedway står i Europa för en motorsport, där man tävlar med speciella motorcyklar på en doserad rundbana; tillfälligt uppbyggda banor kan dock vara odoserade. Ytbeläggningen ska bestå av malen granit, tegelmjöl, slagg från högförbränningsugnar eller med dessa exempel jämförbart material, väl inarbetat i underlaget.[1] På de flesta andra kontinenter är speedway en motorbana där man kör runt runt, för biltävlingar eller en motorväg för snabb biltrafik. En speedwaymatch körs mellan två lag bestående av sju förare. Förare sex och sju kallas "reserver". Hemmalaget kör i röd och blå huva, bortalaget i vit och gul. I Sverige är samlingsnamnet för speedway, isracing, flat track, gräsbana och långbana den engelska termen track racing efter arenan de genomförs på.

Det nationella idrottsförbundet för speedway i Sverige är Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (Svemo). Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial.

De motorcyklar som används är extremt specialiserade för att köras i tävling på ovalbana. Reglerna förbjuder växellåda och broms, vilket gör att man vid stillastående med motorn igång antingen måste hålla in kopplingshandtaget eller tippa upp cykeln så att bakhjulet snurrar i luften. På speedwaycykelns högra sida finns ett stöd för det ändamålet. Eftersom man bara kör i vänsterkurva och raksträcka lutar man aldrig åt höger under körningen. I kurvorna släpar föraren med vänsterfoten och sladdar ut med bakhjulet.

En speedwaybanas längd beräknas 1 meter från innerkant och måste minst vara 250 meter och max 450 meter lång. Raksträckorna ska minst vara 10 meter breda och kurvorna minst 14 meter breda.[1]

Tävlingsformat

[redigera | redigera wikitext]
Ännu en vänstersväng

En lagmatch består from 2011 av 14 heat + final (tidigare 16 heat), vilka körs i fyra vänstervarv. I varje heat tävlar fyra förare, två från varje lag efter ett fast körschema, mot varandra.

För att känneteckna förarna i ett heat används hjälmhuvor av tyg som är röd, blå, vit och gul. I lagspeedway har alltid hemmalaget röd och blå hjälmfärg.

Heat 2 och 11 är så kallade "reservheat" vilka körs av de mindre rutinerade förarna. De sista heaten är så kallade "nomineringsheat". I sista heatet kör de ordinarie förare som kört in flest poäng sammanlagt under de tidigare heaten.

Toppning är tillåtet i heat 6-14 vid underläge med minst sex poäng. En reservförare får dock bytas ut mot den andre reserven i vilket heat som helst. En reserv får toppas bort mot en ordinarie förare mer än en gång, dock inte mot samma ordinarie förare. Numera har man med en åttondeförare, men som endast kan ersätta en reservförare. Från 2006 får man inte toppa i heat 11, det vill säga det andra renodlade reservheatet. Från 2007 finns inte längre juniorserien.

Vinnande förare i ett heat får 3 poäng, tvåan får 2, trean får 1 och fyran 0 poäng. En "femetta" betyder att endera lagets båda förare placerar sig som etta och tvåa och tar maximalt möjliga poäng i ett heat vilket endast ger motståndaren möjlighet att få en poäng.

Innan 2006 fanns det ett bonussystem som nu inte längre används. En förare som kommer tvåa eller trea efter sin egen lagkamrat, fick då 1 bonuspoäng. Denna poäng är dock individuell och räknas inte in i lagresultatet.

En vunnen match ger laget 2 poäng, en oavgjord match ger 1 poäng och en förlorad match ger 0 poäng. Det lag som efter hemma- och bortamatcherna mot samma motståndare sammanlagt erhållit flest lagpoäng, får 1 bonuspoäng.

För att inte ett och samma lag ska kunna knyta till sig alla toppförare finns ett system med poängsnitt för individen och laget. Det innebär att varje förare är belastad med poängsnitt, baserat på resultat under föregående år. Lägsta värdet är 2,00 och toppförarna kan ha över 10,00. För laget finns ett tak på 42,50 för varje match, räknat på 7-mannalag. I praktiken innebär systemet att ett lag inte kan dominera sporten år efter år, eftersom taksnittet höjs vid sportsliga framgångar och man måste då byta ut förare.

Förkortningar

[redigera | redigera wikitext]
  • OK - Förare enligt program
  • N - Kom ej till start
  • FN - Fall, kom ej till omstart
  • F - Fall
  • X - Utesluten
  • TT - Touch Tape
  • R - Stopp
  • RR - Riders Replacement
  • M - Utesluten på grund av tvåminutersregeln
Egon Müllers Jawa Speedway med 500 cc motor
Jawa speedwaymotorcykel med tändvagn utanför Speedwaymuseum i Målilla

Inom speedway används en unik typ av motorcykel som bestäms av FIM:s "Track Racing Technical Rules".[2] Tidigare användes motorcyklar med stående motor men idag använder de flesta professionella liggande motorer med argumentet att de är enklare att hantera. Speedwaymotorcyklar använder inte någon broms vilket är enligt reglerna. De får dessutom endast drivas med hjälp av ren metanol, endast använda en växel och väga minst 77 kg.

Motorcyklarna måste:

  • Väga minst 77 kg (otankad).
  • Använda en fyrtakts-, encylindrig motor med en förgasare och ett tändstift som har en maximal slagvolym på 500cc.
  • Drivas på metanol utan tillsatser.
  • Använda en godkänd ljuddämpare.
  • Motorcykeln ska vara försedd med en fabrikstillverkad anordning som omedelbart stannar motorn då föraren lämnar motorcykeln vid omkullkörning. Denna anordning ska utlösa åt alla håll och utlösningslinan ska vara säkert fäst vid förarens högra handled när motorn är igång, om motorcykeln inte står på stödet.

Motorcyklarna får inte:

  • Ha ramkonstruktion, styre, framgaffel sving med tillhörande skruvar/bultar och hjulaxlar tillverkad i titan.
  • Använda oskyddade keramiska delar.
  • Använda elektroniska komponenter för att styra motorn.
  • Vara utrustade med bromsar.
  • Kompressormatning och turboladdning är förbjuden.[1]

Speedway internationellt

[redigera | redigera wikitext]

Det första Världsmästerskapet i speedway kördes 1936Wembley i London och vanns av Lionel Van Praag från Australien. Därefter har, som tidigare framgått, många andra färgstarka förare blivit individuella världsmästare i speedway. VM i speedway ersattes 1995 av FIM Speedway Grand Prix.

De tre största speedwayligorna körs i Polen, Sverige och England. Många förare kör i alla tre ligorna varje vecka under säsongen. Framförallt Polen har en enorm bredd när det gäller att få fram nya förare och ett stort publikintresse. England hade länge den enda proffsligan i världen, men där är sporten på klar tillbakagång. Att Sverige numera har en internationell liga är en prestation eftersom sporten här har en smal bas. Under 60 år har dock Sverige hela tiden producerat världsstjärnor.

Danmark etablerade sig som en framstående speedwaynation på 1970-talet och har sedan dess nått mycket stora framgångar. Klassiska speedwayländer är också Australien och Nya Zeeland. På 1980-talet nådde förare från USA stora framgångar, men där har speedwayen numera dött ut. I mindre omfattning körs speedway också i Ryssland, Baltikum, Finland, Tjeckien, Slovenien, Italien och Tyskland.

Speedway i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Sverige har rönt internationella framgångar inom speedway, bland annat har Tony Rickardsson har blivit världsmästare sex gånger och Ove Fundin fem gånger.

På grund av ljudnivån har sporten problem med att finna tävlingsarenor i de svenska storstäderna. Däremot finns en historisk förankring och speedwaykultur på mindre orter, som till exempel Avesta, Eskilstuna, Gislaved, Hagfors, Hallstavik, Kumla, Linköping, Malmö, Mariestad, Motala, Målilla, Nyköping, Vetlanda och Västervik.

Regeländring

[redigera | redigera wikitext]

Efter ett antal incidenter och Kenny Olssons dödsolycka i juni 2007 infördes varningar för vårdslös körning i svensk speedway. En förare som får sin andra varning stängs av från efterföljande match. Efter fyra varningar stängs föraren av resten av säsongen och någon ersättningsförare tillåts ej.

Svenska förare i urval

[redigera | redigera wikitext]

Svenska VM-titlar

[redigera | redigera wikitext]

VM-titlar per förare

[redigera | redigera wikitext]
VM-titlar Förare Land
6 Ivan Mauger
Tony Rickardsson
Nya Zeeland Nya Zeeland
Sverige Sverige
5 Ove Fundin Sverige Sverige
4 Hans Nielsen
Barry Briggs
Greg Hancock
Bartosz Zmarzlik
Danmark Danmark
Nya Zeeland Nya Zeeland
USA USA
Polen Polen
3 Ole Olsen
Erik Gundersen
Nicki Pedersen
Jason Crump
Tai Woffinden
Danmark Danmark
Danmark Danmark
Danmark Danmark
Australien Australien
England England
2 Fred Williams
Jack Young
Ronnie Moore
Peter Craven
Bruce Penhall
England England
Australien Australien
Nya Zeeland Nya Zeeland
England England
USA USA
1 Tomasz Gollob
Jan O. Pedersen
Peter Collins
Tommy Price
Björn Knutsson
Jerzy Szczakiel
Anders Michanek
Michael Lee
Egon Müller
Per Jonsson
Gary Havelock
Sam Ermolenko
Billy Hamill
Mark Loram
Lionel Van Praag
Jack Milne
Bluey Wilkinson
Chris Holder
Jason Doyle
Artem Laguta
Polen Polen
Danmark Danmark
England England
England England
Sverige Sverige
Polen Polen
Sverige Sverige
England England
Tyskland Västtyskland
Sverige Sverige
England England
USA USA
USA USA
England England
Australien Australien
USA USA
Australien Australien
Australien Australien
Australien Australien
Polen Polen

VM-titlar per nation

[redigera | redigera wikitext]
  • Sverige Sverige – 14 (1956, 1960, 1961, 1963, 1965, 1967, 1974, 1990, 1994, 1998, 1999, 2001, 2002, 2005)
  • Danmark Danmark – 14 (1971, 1975, 1978, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1991, 1995, 2003, 2007, 2008)
  • Nya Zeeland Nya Zeeland – 12 (1954, 1957, 1958, 1959, 1964, 1966, 1968, 1969, 1970, 1972, 1977, 1979)
  • Storbritannien Storbritannien – 12 (1949, 1950, 1953, 1955, 1962, 1976, 1980, 1992, 2000, 2013, 2015, 2018)
  • Australien Australien – 9 (1936, 1938, 1951, 1952, 2004, 2006, 2009, 2012, 2017)
  • USA USA – 9 (1937, 1981, 1982, 1993, 1996, 1997, 2011, 2014, 2016)
  • Polen Polen – 6 (1973, 2010, 2019, 2020, 2022, 2023)
  • Tyskland Västtyskland – 1 (1983)
  • Ryssland Ryssland - 1 (2021)

Speedway på frimärke

[redigera | redigera wikitext]
  • Svenska Posten gav 2002 ut ett frimärke med speedwaymotiv. Motivet var "Varg-Olle Nygren", som på det sättet förevigade sig själv och sporten.
  • Den 5 oktober 2005 gav Posten ut en frimärksserie med motorcykelsport. På de två frimärken som ägnas åt speedway syns svensken Ove Fundin, flerfaldig världsmästare under 1950- och 60-talen och Tony Rickardsson, Sveriges framgångsrike världsmästare i speedway under 1990-talet och 2000-talets första decennium.
  1. ^ [a b c] Svemo trackracing
  2. ^ ”Track Racing Technical Rules”. Track Racing Appendices. Fédération Internationale de Motocyclisme. 2007. Arkiverad från originalet den 31 december 2006. https://web.archive.org/web/20061231214918/http://www.fim.ch/en/default.asp?item=30. Läst 29 juli 2012. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]