Knut Gunnar Björnstrand,[1] ursprungligen Johanson, född 13 november 1909 i Stockholm, död 26 maj 1986 i Djursholm,[1] var en svensk skådespelare.

Gunnar Björnstrand
Gunnar Björnstrand. Foto: Louis Huch.
Gunnar Björnstrand. Foto: Louis Huch.
FöddKnut Gunnar Johanson
13 november 1909
Stockholm, Sverige
Död26 maj 1986 (76 år)
Djursholm, Sverige
Aktiva år1931–1983
MakaLillie Lundahl
(1935–1986; hans död)
SläktingarGabrielle Björnstrand (dotter)
Veronica Björnstrand (dotter)
Oscar Johanson (far)
Eric Biuw (halvbror)
Wilhelm Mauléon (morfar)
Betydande roller
Fredrik Egerman i Sommarnattens leende
Jöns i Det sjunde inseglet
Tomas Ericsson i Nattvardsgästerna
IMDb SFDb

Gunnar Björnstrand, 1940.

Biografi

redigera

Gunnar Björnstrand var son till en skådespelande far, Oscar Johanson och Ella Mauléon samt halvbror till Eric Biuw och dotterson till Wilhelm Mauléon. Efter teaterstudier för Julia Håkansson debuterade han 1933 hos Oscar WingeHippodromteatern som Adam i Marc Conellys Guds gröna ängar.[2] Han kom in vid Dramatens elevskola 1933, i samma årskull som Ingrid Bergman och kvinnan som blev hans maka för livet, Lillie Björnstrand.[3]

Efter examen 1935 fick de engagemang vid Svenska Teatern i Vasa där de tvingades leva under knappa omständigheter. Gunnar och Lillie Björnstrand återvände till Sverige efter två år i Finland. Det tog flera år för Gunnar Björnstrand att etablera sig som skådespelare och han hade svårt att försörja sig ekonomiskt på de småroller som erbjöds. Han spelade bland annat på Oscarsteatern och Nya teatern samt deltog i Riksteaterns turnéer.[2]

Björnstrands första stora filmroll var i Natt i hamn 1943, sedan följde större uppgifter i Sussie 1945 och Kristin kommenderar 1946. I slutet av 1940-talet blev Gunnar Björnstrand något av en sparringpartner till Nils Poppe i de omåttligt populära Bom-filmerna: Soldat Bom 1948, Pappa Bom 1949, Tull-Bom 1951 och Flyg-Bom 1952.

Hans mångåriga samarbete med Ingmar Bergman (roller i 17 filmer[4]) började redan under krigsåren då han medverkade i SpöksonatenMedborgarhuset i Stockholm, och i Trämålning i Malmö. 1946 medverkade han i sin första Bergman-film Det regnar på vår kärlek. Genom sin medverkan i filmer som Gycklarnas afton 1953, En lektion i kärlek 1954, Sommarnattens leende 1955 och Det sjunde inseglet 1957 blev Gunnar Björnstrand internationellt känd. På 1960-talet gjorde han bland annat Såsom i en spegel, Ansiktet och Nattvardsgästerna med Bergman. Inspelningen av Nattvardsgästerna skapade en olustig stämning mellan de båda, och det tog många år innan de arbetade tillsammans igen.

Björnstrands kontrakt med Svensk Filmindustri gick ut under 1960-talet och blev inte förnyat. I stället gjorde han flera roller för tv-teatern, bland annat Konjander i Hittebarnet, Professor Higgins i Pygmalion och Hans nåd i Hans nåds testamente. Han gjorde succé i komedier på Vasateatern i Stockholm bland annat Garden Party, Plaza Svit och Hur andra älskar. På Vasan fick han också en favoritroll i Glädjespridaren, om en sjaskig, cynisk entertainer i Londons halvvärld. Han medverkade även i ett par filmproduktioner utomlands, bland annat huvudrollen i den italienska filmen Isola, och han var kontaktad av Fellini för en roll, som han avböjde på grund av språksvårigheterna.

I radio hade han bland annat huvudrollen i komediserien I plommonstop och paraply.

Björnstrand gjorde sin sista filmroll i Bergmans Fanny och Alexander 1982.[5] Då var han redan märkt av sjukdom. Mer än tio år tidigare hade han drabbats av en stroke, som förlamat halva kroppen, och hade därför som gammal svårigheter med att lära sig sina repliker. Trots det hade han tidigare gjort en stor roll på Stadsteatern och med järnvilja sett till att åter lära upp både plastik och tal.

Björnstrand visade under sin långa karriär prov på en enastående bredd då han gjorde allt från lättsamma komedier till tung dramatik och originella karaktärstolkningar. Han gjorde över 100 filmer varav 17 med Ingmar Bergman.

Tilldelades Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning" 1981.

På 1950-talet konverterade Gunnar Björnstrand till den romersk-katolska kyrkan. Han är gravsatt på Katolska kyrkogården i Stockholm.[6]

Privatliv

redigera

År 1935 gifte sig Gunnar Björnstrand med skådespelaren Lillie Lundahl (1913–1998) som senare blev målare och författare, de fick fyra barn tillsammans: Kristina (född 1941), Gabrielle (född 1947), Stefan (född 1949) och Veronica (född 1953).[7][8] Veronica Björnstrand skådespelare, Gabrielle kulturjournalist, redaktör och författare.

Filmografi (i urval)

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1931 Åklagaren Johanson och Vestman
Karl Staaf
Eric Malmberg Nya Intima teatern[9]
Schneider Till polisens förfogande (Voruntersuchung)
Max Alsberg och Otto Ernst Hesse
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
1932 Medverkande Shåbåten, revy Lennart Bernadotte Naima Wifstrand-teatern[11]
1934 Kungens härold Sanningens pärla
Zacharias Topelius
Rune Carlsten Dramaten
1935 Cooper Högsta vinsten (The Outstation)
W. Somerset Maugham
Alf Sjöberg Dramaten
Kavaljeren Ledaren
Rudolf Värnlund
Rune Carlsten Dramaten
Arthur Ljuva ungdomstid (Ah, Wilderness)
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
Valère Den girige (L'Avare ou l'École du mensonge)
Molière
Rune Carlsten Dramaten
Polisen Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
En betjänt Den gröna fracken (L'Habit vert)
Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1936 Aktör Ett resande teatersällskap
August Blanche
Rune Carlsten Dramaten
Alenberg Hittebarnet
August Blanche
Rune Carlsten Dramaten
Ferdinand Uggla Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Rune Carlsten Dramaten
1937 Pastor Morell Candida
George Bernard Shaw
Rafael Stenius Wasa Teater[12]
1940 Talleyrand Jag – Kungen
Brita von Horn
Dramatikerstudion[13]
Gremio Så tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare
Sandro Malmquist Oscarsteatern[14]/
Turné
1941 Ejbaek Äventyr på fotvandringen (Eventyr paa Fodrejsen)
Jens Kristian Hostrup
Nils Johannisson Dramaten
Översten En spöksonat
August Strindberg
Ingmar Bergman Medborgarteatern[15]
1942 Privatdetektiven Natten till den 17 januari (Night of January 16th)
Ayn Rand
Per-Axel Branner Nya teatern[16]
1943 Kapten Loft Månen har gått ned (The moon is down)
John Steinbeck
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[17]/
Oscarsteatern[18]
Kommissarie Rooney Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Torsten Hammarén Oscarsteatern[19]
Flygsergeanten Raid i natt (Flare Path)
Terence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[20]
1946 Malvolio Trettondagsafton (Twelfth Night, or What You Will)
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1947 Harry Brock Född igår (Born Yesterday)
Garson Kanin
Per-Axel Branner Nya teatern[21]
1949 Vännen Leka med elden
August Strindberg
Mimi Pollak Dramaten
Valère Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur)
Molière
Alf Sjöberg Dramaten
Herrn från Bellac Apollo från Bellac (L'Apollon de Bellac)
Jean Giraudoux
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Luka, fru Popovas betjänt Björnen (Медведь, Medved)
Anton Tjechov
Mimi Pollak Dramaten
Lucien Fruns salig mor (Feu la mère de Madame)
Georges Feydeau
Mimi Pollak Dramaten
Alex MacColgie Gibbs Cocktailparty (The Cocktail Party)
T.S. Eliot
Olof Molander Dramaten
1951 Ta hand om Amelie (Occupe-toi d'Amelie)
Georges Feydeau
Hjördis Petterson Intiman[22]
1952 Paul Miremont Den eviga kärleken (Une femme libre)
Armand Salacrou
Per Gerhard Vasateatern[23]
Jacquet S:r Pappa, mamma, barn (Lorsque l'enfant paraît)
André Roussin
Per Gerhard Vasateatern[24]
Sourab Kayam I kväll i Samarkand (Ce soir à Samarkand)
Jacques Deval
Per Gerhard Vasateatern[25]
1953 Bluntschli Hjältar (Arms and the Man)
George Bernard Shaw
Per Gerhard Vasateatern[26]
1954 Storhertig Charles av Karpatien Prins på vift (The Sleeping Prince)
Terence Rattigan
Per Gerhard Vasateatern[27]
George Henderson Hustruleken (Affairs of State)
Louis Verneuil
Gösta Cederlund Vasateatern[28]
1955 Kapten Fisby Thehuset Augustimånen (The Teahouse of the August Moon)
John Patrick
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[29][30]
Jöns Trämålning
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[31]
1957 Léon Dagoult Ninotchka
Marc-Gilbert Sauvajon
Sven Lindberg Intiman[32]
Archie Rice Glädjespridaren (The Entertainer)
John Osborne
Per Gerhard Vasateatern[33]
1959 Miguel Iberra Frestelse (Romancero)
Jacques Deval
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1960 Petrucchio Så tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare
Sandro Malmquist Riksteatern[34]
1961 Bankiren Tokan (L'Idiote)
Marcel Achard
Tom Dan-Bergman Lilla Teatern[35]
1962 Theseus Hjälten
Alfred Werner
Sandro Malmquist Uppsala stadsteater[36]
1964 Reginald Kinsale Mitt bedårande jag (Photo Finish)
Peter Ustinov
Gerda Wrede Vasateatern[37]
1966 Pontagnac Fruar på vift (Le dindon)
Georges Feydeau
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
1967 John Cleves Alltid på en onsdag (Any Wednesday)
Muriel Resnik
Kåre Santesson Lilla teatern[38]
1969 Philip Garden Party (Relatively Speaking)
Alan Ayckbourn
Stig Olin Vasateatern[39]
Sam Nash
Jesse Kiplinger
Roy Hubley
Plaza Svit (Plaza suite)
Neil Simon
Per Gerhard Vasateatern[40]
1971 Frank Foster Hur andra älskar (How The Other Half Loves)
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[41]

Bildgalleri

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  2. ^ [a b] ”Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947”. Arkiverad från originalet den 17 januari 2015. https://archive.is/20150117070213/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0043_0044-0022.jpg. 
  3. ^ Björnstrand, Lillie (1975). "Inte bara applåder". Stockholm: Tiden. Libris 7420396. ISBN 91-550-1912-9 
  4. ^ Peterson, Jens (9 mars 2011). ”Han har eget film-arkiv i himlen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/gPknR9. Läst 2 april 2020. 
  5. ^ ”Gunnar Björnstrand − liv och drama”. Sveriges Radio. 13 november 2009. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=1810355. Läst 2 april 2020. 
  6. ^ Sök på gravar.se
  7. ^ BJÖRNSTRAND, K GUNNAR, skådespelare, Sthlm (forts) i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 165.
  8. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  9. ^ ”Johanson och Vestman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23214&pos=142. Läst 9 april 2016. 
  10. ^ ”Till polisens förfogande”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22093&pos=62. Läst 9 april 2016. 
  11. ^ Wifstrand, Naima (1962). Med och utan paljetter. Stockholm: Bonnier. sid. 115. Libris 8081302 
  12. ^ ”Teater Musik Film: Teater i Finland”. Dagens Nyheter: s. 10. 11 februari 1937. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-02-11/40/10. Läst 19 april 2016. 
  13. ^ Oscar Rydqvist (4 april 1940). ”Studiopremiär”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-04-04/92/10. Läst 27 augusti 2015. 
  14. ^ ”Så tuktas en argbigga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24682&pos=105. Läst 12 maj 2016. 
  15. ^ ”En spöksonat”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-sp%C3%B6ksonat. Läst 15 oktober 2015. 
  16. ^ ”'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  17. ^ ”Månen har gått ned”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22218&pos=123. Läst 22 april 2016. 
  18. ^ Oscar Rydqvist (7 april 1943). ”Teater Musik Film: 'Månen har gått ned' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-04-07/94/9. Läst 11 juli 2015. 
  19. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  20. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  21. ^ ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  22. ^ Ebbe Linde (6 oktober 1951). ”Feydeau på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-10-06/270/8. Läst 6 mars 2016. 
  23. ^ ”Den eviga kärleken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14101&pos=460. Läst 5 maj 2016. 
  24. ^ ”Pappa Mamma Barn”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14152&pos=461. Läst 5 maj 2016. 
  25. ^ ”I kväll i Samarkand”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14105&pos=462. Läst 5 maj 2016. 
  26. ^ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016. 
  27. ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015. 
  28. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 12. 13 november 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-11-13/308/12. Läst 6 maj 2016. 
  29. ^ ”Tehuset Augustimånen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tehuset-augustim%C3%A5nen. Läst 15 oktober 2015. 
  30. ^ Sven Barthel (6 februari 1955). ”Ingmar Bergmans tehus”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-02-06/35/18. Läst 22 augusti 2015. 
  31. ^ ”Trämålning”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tr%C3%A4m%C3%A5lning-1. Läst 15 oktober 2015. 
  32. ^ Ebbe Linde (7 februari 1957). ”'Ninotchka' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-07/37/14. Läst 8 januari 2022. 
  33. ^ ”Glädjespridaren”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14070&pos=473. Läst 6 maj 2016. 
  34. ^ Ebbe Linde (21 januari 1960). ”'Så tuktas en argbigga' premiär på Riksteatern”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-01-21/19/15. Läst 26 januari 2022. 
  35. ^ ”'Tokan' på Lilla Teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. 25 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-25/54/12. Läst 22 augusti 2015. 
  36. ^ Ebbe Linde (24 mars 1962). ”Uppsala stadsteater: Dekoren bäst i 'Hjälten'”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-03-24/81/12. Läst 27 maj 2018. 
  37. ^ ”Mitt bedårande jag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14081&pos=486. Läst 6 maj 2016. 
  38. ^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017. 
  39. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  40. ^ Leif Zern (3 oktober 1969). ”'Plaza Svit' på Vasan: Gott spel – platt pjäs”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-10-03/268/20. Läst 22 augusti 2015. 
  41. ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Björnstrand, Gunnar (1964). ”Samtal med Gunnar Björnstrand”. Chaplin 1964: 1,: sid. 28-29 : ill.. 0045-6349. ISSN 0045-6349.  Libris 10256278

Externa länkar

redigera