rigg

Svenska

Substantiv

Böjningar av rigg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rigg	riggen	riggar	riggarna
Genitiv	riggs	riggens	riggars	riggarnas

rigg

1. (sjöfart) master och med dem sammanhängande arrangemang såsom vant och stag på ett skepp eller annan farkost med segel

   Riggen blev illa åtgången av stormen.

   Fartyget var ursprungligen riggat som bark, men riggades om till barkentin.

   Numera används riggen främst för lanternor och flaggor.

   Synonymer: tackel, tacklage, tackling

2. (talspråk, överfört) klädsel
3. torn avsett för borrning efter olja eller naturgas; se oljerigg
4. (orsamål) rygg

Översättningar

mast med tillhörande arrangemang

• engelska: rig ^(en)
• finska: riki ^(fi), takila ^(fi)
• tyska: Takelage ^(de) f, Rigg n