hammer

Se även Hammer.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av hammer	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hammer	hammeren	hammere	hammerne
Genitiv	hammers	hammerens	hammeres	hammernes

hammer m

1. (handverktyg) hammare

   Varianter: hammar

   Etymologi: Av fornnordiska hamarr, av urgermanska *hamaraz (”hammare”), av urindoeuropeiska *h₂eḱmoros, av *h₂éḱmō (”sten”).

   Sammansättningar: hammerhai

Danska

Substantiv

Böjningar av hammer	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hammer	hammeren	hammere	hammerne
Genitiv	hammers	hammerens	hammeres	hammernes

hammer u

1. (handverktyg) hammare

   Etymologi: Av fornnordiska hamarr, av urgermanska *hamaraz (”hammare”), av urindoeuropeiska *h₂eḱmoros, av *h₂éḱmō (”sten”).

   Sammansättningar: hammerhaj, torshammer

Engelska

Substantiv

Böjningar av hammer	Singular	Plural
Nominativ	hammer	hammers
Genitiv	hammer's	hammers'

hammer

1. (handverktyg) hammare; ett verktyg som används för att slå in spik med
2. (musik) det föremål som slår an strängen i ett piano
3. (sport) slägga

Verb

Böjningar av hammer	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	hammer	hammers	hammer
Preteritum	◀	hammered	▶
Perfektparticip	◀	hammered	▶
Presensparticip	◀	hammering, vard. hammerin'	▶

hammer

1. hamra; (upprepat) slå med en hammare