beryll

Svenska

Substantiv

Böjningar av beryll	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beryll	beryllen	beryller	beryllerna
Genitiv	berylls	beryllens	beryllers	beryllernas

ett stycke beryll

beryll

1. slags ädelsten (Be₃Al₂(SiO₃)₆) som kan uppträda i många färger eller vara färglös (bl a smaragd och akvamarin)

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1430-talet, som fornsvenska berill, av grekiska βήρυλλος (bḗrullos) f, om en sjögrön ädelsten från Indien, av sanskrit वैडूर्य (vaiḍūrya), möjligen från namnet på den indiska staden Belur.

   Sammansättningar: beryllblå, beryllfärgad, beryllgrön

Översättningar

ädelsten

• armeniska: բյուրեղ ^(hy) (byureł)
• bokmål: beryll m
• engelska: beryl ^(en)
• esperanto: berilo ^(eo)
• franska: béryl ^(fr) m
• klassisk grekiska: βήρυλλος f (bḗrullos)
• nynorska: beryll m
• spanska: berilo ^(es) m
• turkiska: beril ^(tr)
• tyska: Beryll ^(de) m