Hoppa till innehållet

Telegrafen/Vårbäcken

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Kometen
Vårbäcken.
av Elias Sehlstedt
Läsarpresten  →
ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857


Vårbäcken, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
[ 46 ]

Vårbäcken.


H
vad han växt på några dar!
Himmelsblå och silfverklar
Kilar der en liten bäck:
Det var hin att vara käck!
Tar ett skutt, yr och lätt,
Stänker sippans schalett
    Genomblöt. —
    ”Tocke nöt!
    Han kan gerna, munsjör!
    Se sig för.” —

Skrattar blott och brådtom har,
Bryr sig ej om hur han far.
Fram han skall med lock och pock,
Stöter hufvu’t mot en stock:
Fy, hvad spånor och smolk! —
”Lymmel, ser han ej folk!”

[ 47 ]

    Släpp mig ut! —
    ”Åh! vet hut,
    Och var lagom framfus
    I mitt hus!”

Under ras och äfventyr
Genom äng och dal han flyr,
Hundra gropar i och ur,
Tumlar mot en trädgårdsmur:
Tar jag felt eller hur,
Är det ej farbror Mur? —
    ”Jo, ditåt.”
    Ja, förlåt! —
    ”Du är liten men rask,
    Puttifnask.”

Komma in är ej så lätt:
Kors hvad farbror håller tätt!
Glada blomsterbarn jag hör:
Den som vore innanför!
Men så gerna jag vill,
Ingen port ser jag till.
    Släpp mig in,
    Farbror min! —
    ”Nå, se så, kila på,
    Ja, rätt så!”

[ 48 ]


Mellan blommorna han far.
Här och der en kyss han tar;
Vill ej stanna här och dö,
Nickar gladt och tar adjö.
Öfver ängar och sand
Når han ändtligen strand;
    Under sång
    Tar ett språng —
    Och det brusande haf
    Blir hans graf.