Hoppa till innehållet

Tofsstjärtfisk

Från Wikipedia
Tofsstjärtfisk
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassLobfeniga fiskar
Sarcopterygii
OrdningTofsstjärtfiskar
Coelacanthiformes
FamiljLatimeriidae
SläkteLatimeria
ArtTofsstjärtfisk
Latimeria chalumnae
Vetenskapligt namn
§ Latimeria chalumnae
AuktorJ.L.B Smith, 1939
Utbredning
Utbredningsområden för de nulevande tofsstjärtfiskarna
Synonymer
Vetenskapliga namn
Trivialnamn
  • Havstofsstjärt
  • Blå kvastfening
  • Kvastfening
Hitta fler artiklar om djur med

Tofsstjärtfisk[4] (Latimeria chalumnae),[3] även blå kvastfening eller havstofsstjärt, är en fiskart som beskrevs av Smith 1939. Tofsstjärtfisken ingår i släktet Latimeria och familjen gombessor (Latimeriidae).[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad.[1] Inga underarter finns listade.[5] På engelska kallas den ofta coelacanth eller latimeria.

Tofsstjärtfisk är den fiskart som ofta avses med "kvastfening", men egentligen omfattar kvastfeningar en grupp fossila fiskar med kvastfeniga extremiteter vilka dog ut för 70 miljoner år sedan. Denna kvastfening, som ofta har kallats levande fossil, har däremot aldrig hittats som fossil i sedimentära bergarter utan bara som levande fiskart utanför sydöstra Afrika (mest kring Komorerna). År 1997 upptäcktes dock ett bestånd i Indonesien som vissa auktoriteter kategoriserar som den egna arten Latimeria menadoensis.

1938 fick intendenten vid East London Museum i Sydafrika, Marjorie Courtenay-Latimer, via trålarkapten Hendrik Goosen information om en oigenkännlig fisk ombord på trålaren Nerine. På avstånd upptäckte hon en blå fena hon inte kunde identifiera.

Under lagren av slem dolde sig den vackraste fisk jag någonsin sett. Den var drygt en och en halv meter lång, ljusviolett med ljusa, nästan vita fläckar; hela kroppen skimrade i silver, blått och grönt. Den var täckt av hårda fjäll och hade fyra fenor som påminde om extremiteter samt en tofsliknande mittflik på stjärtfenan som såg ut som svansen på en hundvalp.
Marjorie Courtenay-Latimer

Fisken hade fångats på fyrtio famnars djup utanför Chalumnaflodens mynning. Eftersom Goosen aldrig sett något liknande ringde han museet. Den fiskart hon sedermera fick se, och som uppenbarligen levt några timmar tidigare, hade fjäll som tydde på att det var en ganoid. Efter att inte funnit något liknande i referensmaterial tog hon kontakt med ordföranden för museets styrelse, medicine doktorn Bruce-Bays, som menade att det bara var en havsabborre. Courtenay-Latimer bad den dåvarande auktoriteten på fiskar, professorn i iktyologi, James Leonard Brierley Smith, komma och bese fisken.[7] Tillsammans med inbjudan skickade hon med ett antal fiskfjäll och professorn anlände till East London efter bara någon dag. Smith bestämde att den 50 kg tunga fisken tillhörde en grupp som hittills bara varit känd som fossil, och som troddes vara utdöda sedan 70 miljoner år.

Det fanns inte minsta spår av tvivel, fjäll för fjäll, ben för ben, fena för fena, - det var en äkta kvastfening. Han vände sig till Courtenay-Latimer och sade: Den här upptäckten, min flicka, kommer att vara på alla forskares läppar.
James Leonard Brierley Smith

Ett foto av fisken publicerades tillsammans med en intervju i Daily Dispatch den 20 februari, och nyheten var ett faktum.

J.L.B Smith beskrev den nya arten som Latimeria chalumnae i Nature, och inledde artikeln med Ex Africa Semper Aliquid Novi (Från Afrika alltid något nytt. Citat från Plinius den äldre efter Aristoteles) och döpte alltså fisken efter Courtenay-Latimer.

  1. ^ [a b] 2000 Latimeria chalumnae Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Hudson, E. and G. Mace (eds.) (1996) Marine fish and the IUCN red list of threatened animals., Report of the workshop held in collaboration with WWF and IUCN at the Zoological Society of London, April 29-May 1 1996. World Wildlife Fund, Zoological Society of London, The World Conservation Union, 26 p.
  3. ^ [a b] Smith, M.M. (1986) Latimeriidae., p. 152-153. In M.M. Smith and P.C. Heemstra (eds.) Smiths' sea fishes. Springer-Verlag, Berlin.
  4. ^ "tofsstjärtfisk". NE.se. Läst 8 maj 2013.
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  7. ^ Karleskint, George; Turner, Richard; Small, James (2009). Introduction to Marine Biology. Cengage Learning. sid. 271. ISBN 9780495561972. http://books.google.se/books?id=0JkKOFIj5pgC&pg=PA271&lpg=PA271&dq=Marjorie+Courtenay-Latimer++ganoid&source=bl&ots=Rkt00mjQvJ&sig=J3486uxKVbAz6ylP-NPXaRmfEek&hl=sv&ei=8K2CTMrbKYmKONfUhOEO&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=6&ved=0CDAQ6AEwBQ#v=onepage&q&f=false. Läst 4 september 2010 

Samantha Weinberg (2000). Tidernas fisk. Jakten på kvastfeningen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-17664-0 (inbunden), ISBN 91-7643-778-7 (pocket, 2001) 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]