Hoppa till innehållet

Tenness

Från Wikipedia
Tenness
Nummer
117
Tecken
Ts
Grupp
17
Period
7
Block
p
At

Ts
LivermoriumTennessOganesson
[Rn] 5f14 6d10 7s2 7p5
117Ts

Generella egenskaper
Relativ atommassaGissningsvis [291] u
UtseendeOkänt, men troligen metallisk och mörk
Fysikaliska egenskaper
AggregationstillståndFast (förutsagt)[1][2]
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Rn] 5f14 6d10 7s2 7p5
e per skal2, 8, 18, 32, 32, 18, 7
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Tenness (uttal: [tɛ'nɛs][3]), tidigare även Ununseptium, är ett grundämne med det kemiska tecknet Ts och atomnumret 117. Tenness upptäcktes 2009–2010[4] och är placerat i grupp 17 i det periodiska systemet – rakt under halogenerna.

IUPAC föreslog i juni 2016 det permanenta namnet tenness för grundämnet (på engelska tennessine).[3] Det är uppkallat efter den amerikanska delstaten Tennessee, därför att Oak Ridge National Laboratory finns där.[5][6][7][8] Namnet blev formellt accepterat 28 november 2016.[9]

Två isotoper av tenness har upptäckts: 293Ts och 294Ts. Deras halveringstider är cirka 20 ms respektive 50 ms.

Kemiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Vissa kemiska egenskaper, såsom bindningslängder, förutsägs att skilja sig från vad man skulle förvänta sig baserat på periodiska trender från de lättare halogenerna (på grund av relativistiska effekter). Ämnet kan ha vissa metalloidegenskaper, likt astat.

Det engelska namnet på grundämnet har ändelsen -ine, i likhet med halogenerna fluorine, chlorine, bromine, iodine och astatine. I likhet med dessa har Svenska Kemisamfundet/IUPAC valt att låta det svenska namnet tappa denna ändelse (svenska: fluor, klor, brom, jod och astat). Även det närliggande oganesson följer en konsekvent namngivning efter sin grupp, enligt sin placering rakt under ädelgaserna i grupp 18 (där alla utom helium slutar på -on).[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ununseptium, 13 mars 2010.
  1. ^ Hoffman, D. C.; Lee, D. M.; Pershina, V. (2006). ”Transactinides and the future elements”. i Morss; Edelstein, N. M.; Fuger, J.. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3rd). Springer Science+Business Media. sid. 1652–1752. ISBN 1-4020-3555-1 
  2. ^ Bonchev, D.; Kamenska, V. (1981). ”Predicting the Properties of the 113–120 Transactinide Elements”. Journal of Physical Chemistry 85 (9): sid. 1177–1186. doi:10.1021/j150609a021. http://www.researchgate.net/publication/239657207_Predicting_the_properties_of_the_113_to_120_transactinide_elements. 
  3. ^ [a b c] Kemisamfundets nomenklaturutskott Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift. Nr 3 Maj 2017, läst 26 juni 2017
  4. ^ ”31st meeting, PAC for Nuclear Physics”. Joint Institute for Nuclear Research. Arkiverad från originalet den 14 april 2010. https://web.archive.org/web/20100414173735/http://www.jinr.ru/img_sections/PAC/NP/31/PAK_NP_31_recom_eng.pdf.  (engelska)
  5. ^ ”IUPAC is naming the four new elements nihonium, moscovium, tennessine, and oganesson” (på engelska). iupac.org. International Union of Pure and Applied Chemistry. 8 juni 2016. Arkiverad från originalet den 8 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160608181240/http://iupac.org/elements.html. Läst 8 juni 2016. 
  6. ^ ”Names and Symbols of the Elements with Atomic Numbers 113, 115, 117 and 118” (på engelska). iupac.org. International Union of Pure and Applied Chemistry. 8 juni 2016. http://iupac.org/recommendation/names-and-symbols-of-the-elements-with-atomic-numbers-113-115-117-and-118/. Läst 8 juni 2016. 
  7. ^ ”Nihonium, moscovium, tennessine och oganesson välkomnas till det periodiska systemet”. Svenska Kemisamfundet. 1 juni 2016. http://kemisamfundet.se/wp-content/uploads/2016/06/PRM_nya_namn_final2.pdf. Läst 26 juni 2017. 
  8. ^ Joakim Cederkäll och Anne-Sofie Mårtensson (2017). ”Fyra nya grundämnen i periodiska systemet”. Fysikaktuellt (1): sid. 8–10. http://www.fysikersamfundet.se/wp-content/uploads/FA_1-17.pdf. 
  9. ^ Fleur, Nicholas St (1 december 2016). ”The New York Times”. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/2016/12/01/science/periodic-table-new-elements.html. Läst 2 december 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]