Hoppa till innehållet

Slaget om Filippinerna (1941–1942)

Från Wikipedia
Slaget om Filippinerna
Del av stillahavskriget under andra världskriget

En begravning av filippinska krigsfångar genom användning av improviserade bärstolar för att bära stupade kamrater vid Camp O'Donnell, Capas, Tarlac, 1942, efter dödsmarschen från Bataan.
Ägde rum 8 december 1941 – 8 maj 1942
Plats Filippinerna
Resultat Japansk seger;
Japansk ockupation av Filippinerna
Stridande
USA USA
Japanska imperiet Japanska imperiet
Befälhavare och ledare
USA Douglas MacArthur
USA Jonathan Wainwright (tillfångatagen)
Filippinerna Manuel L. Quezon
Filippinerna Paulino T. Santos
Filippinerna Basilio J. Valdez
Filippinerna Vicente Lim
Filippinerna Alfredo M. Santos
Filippinerna Mateo Capinpin
Japanska imperiet Masaharu Homma
Styrka
Omkring 151 000[1] 129 435[2]
Förluster
146 000
25 000 döda
21 000 skadade
100 000 tillfångatagna[3]
22 500
9 000 döda
500 saknade
13 200 skadade

Slaget om Filippinerna (1941–42) var invasionen av Filippinerna av Japan under 1941-1942 och försvaret av öarna av filippinska och amerikanska styrkor.

Den försvarande styrkorna var fler än de japanska inkräktarna men bestod av en blandad styrka bestående av icke stridserfarna reguljära soldater, nationalgardet, gendarmer och nyskapade samväldesenheter. Japanerna använde sina bäst erfarna trupper i början av fälttåget. Den japanska 14:e armén koncentrerade sina styrkor i den första månaden av fälttåget, vilket gjorde det möjligt att snabbt invadera stora delar Luzon.

Det japanska överkommandot, som trodde de hade vunnit fälttåget, gjorde ett strategiskt beslut att avancera vidare en månad efter deras operationer i Borneo och Indonesien, och återkallade sin bästa division och huvuddelen av sin flygstyrka i början av januari 1942.[4] Detta, tillsammans med beslutet av försvararna att dra in sig tillbaka i en defensiv position på Bataanhalvön, gjorde det möjligt för amerikaner och filippinare att framgångsrikt hålla ut ytterligare fyra månader. Slaget tog slut år 1942.

  1. ^ ”The Fall of the Philippines” (på engelska). History.army.mil. sid. sid 18. Arkiverad från originalet den 30 mars 2012. https://www.webcitation.org/66YkLOU9y?url=http://www.history.army.mil/books/wwii/5-2/5-2_2.htm#p25. Läst 12 oktober 2011.  Den filippinska armén uppgick till 120 000 och amerikanska armén till 31 000.
  2. ^ ”(Reports of General MacArthur: Order of Battle plate)” (på engelska). History.army.mil. Arkiverad från originalet den 30 mars 2012. https://www.webcitation.org/66YkLz1h6?url=http://www.history.army.mil/books/wwii/MacArthur%20Reports/MacArthur%20V1/Images/p_002.jpg. Läst 12 oktober 2011.  Totala antalet omfattar divisionens alla delar som tilldelat den 14:e armén någon gång under fälttåget och ersättare. Japanska markstyrkans maximala styrka var cirka 100 000. Den siffran inkluderar inte 12 000+ ur arméflygvapnet, vars total hade minskat drastiskt efter den 1 januari 1942.
  3. ^ ”"Missing in Action"” (på engelska). Life: sid. 15. 6 juli 1942. http://books.google.com/books?id=400EAAAAMBAJ&printsec=frontcover&source=gbs_hp#v=onepage&q=&f=false. Läst 12 oktober 2011.  Tidskriften Life anger totalt 36 583 amerikaner/filippinska soldater tillfångatagna den 9 april 1942.
  4. ^ ”Japanese Operations in the Southwest Pacific Area - Reports of General MacArthur Volume II” (på engelska). History.army.mil. sid. sid. 104. Arkiverad från originalet den 23 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110523005338/http://www.history.army.mil/books/wwii/MacArthur%20Reports/MacArthur%20V2%20P1/ch6.htm#p103. Läst 12 oktober 2011. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]