S.H.B. Svensson

S.H.B. Svensson
	S.H.B. Svensson
Född	26 december 1840; Tegnaby socken, Sverige
Död	16 oktober 1909 (68 år); Stockholm
Begravd	Norra begravningsplatsen
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Språkvetare, lärare
Utmärkelser
	Vasaorden (1896); Carl XIII:s orden (1898)
	Redigera Wikidata

Sven Herman Benjamin "S.H.B." Svensson, född 26 december 1840 i Tegnaby socken i Kronobergs län, död 16 oktober 1909 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk språkvetare, lärare och filosofie doktor i nordiska språk.

Biografi

S.H.B. Svensson föddes i Tegnaby 1840, son till komministern Emanuel Svensson och Magdalena Kristina Svensson, född Bagge. Han blev student vid Lunds universitet 1858 och utmärkte sig för god begåvning och allvar i studier. Han hade dessutom lätt att uttrycka sig och var en god talare, därtill var han musikalisk och hade ett omvittnat gott lynne vilket gjorde att han fick många vänner. Den 1 oktober 1862 tog han examen som filosofie kandidat och vårterminen 1863 studerade han nordiska språk vid Köpenhamns universitet. Svensson utgav Hallfreds saga 1864 och Sagan af Njáli ok sonum hans 1867. År 1864 disputerade han pro gradu philosophico, blev docent i nordiska språk i Lund och arbetade som vice lärare vid Lunds högre allmänna läroverk. År 1865 promoverades han till filosofie doktor. Svensson avlade praktiskt undervisningsprov för adjunktstjänst 1869. Han erhöll stipendium och bedrev filologiska studier i Köpenhamn och Berlin 1869. Han blev adjunkt vid Kristianstads högre allmänna läroverk 1869, var tillförordnad lektor i latin höstterminen 1870 och i grekiska under läsåret 1872–1873 samt avlade praktiskt undervisningsprov och disputerade för lektorat i latin, grekiska och svenska 1873. Svensson utgav De consecutione temporum apud Homerum adnotationes 1873.

S.H.B. Svensson var känd som en nitisk och skicklig lärare, djupt avhållen och uppburen av sina elever. Genom sitt kunnande och sin blidhet förmådde han upprätthålla disciplinen väl så bra som sina kolleger och det utan kroppslig aga, som annars var vanligt förekommande i skolan vid den här tiden.

Senare i livet drabbades S.H.B. Svensson av en tilltagande dövhet, vilket begränsade hans undervisande. Vid mitten av 1890-talet hade detta lett till att han hade fullständig tjänstledighet från läraryrket. År 1905 lämnade han så sin tjänst.

S.H.B. Svensson avled 1909 och är begraven på Norra begravningsplatsen i Solna.

Frimurare

S.H.B. Svensson blev medlem i Svenska Frimurare Orden 1864. Vid denna tid fanns det i Skåne loger endast i Kristianstad samt en nybildad loge i Malmö (1863). Tillsammans med flera andra eldsjälar medverkade han till att Frimurareföreningen EOS bildades 1866 i Lund.

S.H.B. Svensson var en hängiven frimurare. Detta bidrog tvivelsutan till att han valde att 1869 flytta till Kristianstad där det finns loger för alla frimureriets grader samt ett omfattande arkiv, framför att stanna kvar i Lund där inga loger fanns, blott den då nybildade Frimurareföreningen EOS. Så småningom nådde han den högsta grad som kunde utdelas i Kristianstad och hade då fullständigt tillträde till logernas arkiv. Han kunde därmed inte bara fördjupa sin egen kunskap utan också dela med sig av den. Han översatte dessutom en hel del frimureriskt material, främst från tyska.

S.H.B. Svensson var en flitig och högt ansedd föredragshållare och författare till många skrifter om olika frimureriska teman. Han hade en ovanligt djup insikt i och förståelse för frimureriet, vilket han tack vare sin begåvning förmådde vidareförmedla såväl i tal som i skrift. Vid den tid han verkade var den frimureriska utbildningsverksamheten i sin linda. S.H.B. Svensson kom att bli en av föregångsmännen i detta.

När S.H.B. Svensson hade fått tjänstledigt från sin lärartjänst, flyttade han 1895 till Stockholm där han erbjudits en befattning som storsekreterare inom Svenska Frimurare Orden. Förutom administrativa göromål hade han också uppdrag som instruktör för hela Svenska Frimurare Orden, och i den egenskapen besökte han många loger och höll föredrag och instruktioner. Han fick också uppdraget att vara inspektor för Svenska Frimurare Ordens arkiv och bibliotek. Vidare blev han delaktig i den revidering av lagar och ritualer som då pågick. 1898 utnämndes S.H.B. Svensson till storofficiant och Riddare av Carl XIII:s orden. 1908 blev han en av Svenska Frimurare Ordens högsta ämbetsmän, en befattning han fick ha i blott ett år innan han avled.

Utmärkelser

Riddare av Vasaorden, 1896.
Riddare av Carl XIII:s orden, 28 januari 1898

Källor

Anjou, Anton (1900). Riddare af Konung Carl XIII:s orden 1811-1900. Eksjö tryckeri aktiebolag. sid. 163-164
Dunér, Nils (1909). Sven Herman Benjamin Svensson In Memoriam. Frimurareföreningen EOS
Hasse W Tullberg (1895-1913). Svenskt porträttgalleri avd XII, 3 häftet, s. 22