Paris–Tours
| Paris–Tours | |
|---|---|
| Lokalt namn: | Paris–Tours |
| Region: | Norra Frankrike |
| Datum: | Första halvan av oktober |
| Typ: | Endagslopp |
| Historia | |
| Första upplagan: | 1896 |
| Antal upplagor: | 118 (2024) |
| Förste vinnare: |  Eugène Prévost
|
| Senaste vinnare: | Christophe Laporte (2024)
|
| Flest segrar: |  Gustave Danneels,
|
.jpg)
Paris–Tours (mellan 1974 och 1975 Tours–Versailles och mellan 1976 och 1987 Grand Prix d'Automne) är en fransk cykeltävling som ingår i UCI ProTour. Loppet går mellan utkanterna av Paris till katedralstaden Tours en söndag i första halvan av oktober[1]. Bansträckningen var totalt sett ganska platt så loppet passade bra för sprinters, men sedan 2018[2] inkluderar det en del backar före de sista kilometrarna till mål[3] (dessutom går sedan dess en stor del av loppets avslutning på smala vägar med dålig beläggning som gatsten eller grus - vissa grussträckor har till och med en grässträng i mitten![4]). Den högsta punkten i loppet är 200 meter på Le Gault-du-Perche. Tävlingen avslutades tidigare ofta med en klungspurt på Avenue du Grammont i Tours.
Loppet startade 1896 som ett lopp för amatörer, vilket gör det till en av de äldsta cykeltävlingarna i världen. Tävlingen var organiserad av tidningen Paris-Velo och vinnare blev fransmannen Eugène Prévost.
Loppet tog sedan en paus under fem år men kom sedan tillbaka igen som amatörtävling. Efter ytterligare fem år, 1906, blev tävlingen årlig för professionella cyklister med tidningen L’Auto som organisatör. Numera är arrangören Amaury Sport Organisation, som också anordnar Tour de France.
Under tävlingen 1921 avslutade hälften av cyklisterna loppet när de kom till Chartres. Vinnaren av loppet, Francis Pélissier, fick en punktering sent i loppet, men hans händer var så frusna att han var tvungen att dra av däcket från fälgen med tänderna. Han fortsatte loppet och hämtade in Eugène Christophe innan Pélissier fortsatte loppet i ensam ledning till målet.
Rekordet för antalet segrar i tävlingen är tre och innehas av Gustaf Daneels (1934, 1936, 1937), Paul Mayé (1941, 1942, 1945), Guido Reybroeck (1964, 1966, 1968) och Erik Zabel (1994, 2003, 2005).
Eddy Merckx vann aldrig Paris-Tours, men hade möjligheten att göra det 1968, men han lämnade över segern till sin stallkamrat Guido Reybrouck, som tack för att han hade hjälpt honom under början av säsongen. Erik Zabel tog sin första stora seger när han vann Paris-Tours 1994. Zabel vann sedan tävlingen igen under säsongerna 2003 och 2005. Jacky Durand, Andrea Tafi, Marc Wauters, Richard Virenque och Erik Dekker har alla vunnit tävlingen genom en soloutbrytning alternativt spurt från liten grupp.
Paris-Tours och Lombardiet runt (som sedan 2016 körs på en lördag) avhålls samma helg eller med en veckas mellanrum och kallas ibland för höstdubbeln. Loppen är olika i karaktären då Lombardiet runt är för bergsspecialister. Tre cyklister har lyckats med att vinna båda tävlingarna, Philippe Thys (1917), Rik Van Looy (1959) och Jo de Roo (1962 och 1963).
Vinnare[5][6]
[redigera | redigera wikitext]Paris–Tours
[redigera | redigera wikitext]- 2024
Christophe Laporte - 2023
Riley Sheehan - 2022 Arnaud Démare
- 2021 Arnaud Démare
- 2020
Casper Pedersen - 2019
Jelle Wallays - 2018 Søren Kragh Andersen
- 2017
Matteo Trentin - 2016
Fernando Gaviria - 2015 Matteo Trentin
- 2014 Jelle Wallays
- 2013
John Degenkolb - 2012 Marco Marcato
- 2011 Greg Van Avermaet
- 2010
Óscar Freire - 2009 Philippe Gilbert
- 2008 Philippe Gilbert
- 2007 Alessandro Petacchi
- 2006 Frédéric Guesdon
- 2005 Erik Zabel
- 2004
Erik Dekker - 2003 Erik Zabel
- 2002 Jakob Piil
- 2001 Richard Virenque
- 2000 Andrea Tafi
- 1999 Marc Wauters
- 1998 Jacky Durand
- 1997
Andrei Tchmil - 1996 Nicola Minali
- 1995 Nicola Minali
- 1994 Erik Zabel
- 1993 Johan Museeuw
- 1992 Hendrik Redant
- 1991 Johan Capiot
- 1990 Rolf Sørensen
- 1989 Jelle Nijdam
- 1988 Peter Pieters
- 1987 Adri van der Poel
- 1986
Phil Anderson - 1985 Ludo Peeters
- 1984
Sean Kelly - 1983 Ludo Peeters
- 1982 Jean-Luc Vandenbroucke
- 1981 Jan Raas
- 1980 Daniel Willems
- 1979 Joop Zoetemelk
- 1978 Jan Raas
- 1977 Joop Zoetemelk
- 1976 Ronald Dewitte
- 1975 Freddy Maertens
- 1974 Francesco Moser
- 1973 Rik Van Linden
- 1972 Noël Van Tyghem
- 1971 Rik Van Linden
- 1970 Jürgen Tschan
- 1969 Herman Van Springel
- 1968 Guido Reybrouck
- 1967 Rik Van Looy
- 1966 Guido Reybrouck
- 1965 Gerben Karstens
- 1964 Guido Reybrouck
- 1963 Jo de Roo
- 1962 Jo de Roo
- 1961 Jos Wouters
- 1960 Jo de Haan
- 1959 Rik Van Looy
- 1958 Gilbert Desmet
- 1957 Fred De Bruyne
- 1956 Albert Bouvet
- 1955 Jacques Dupont
- 1954 Gilbert Scodeller
- 1953 Jos Schils
- 1952 Raymond Guegan
- 1951 Jacques Dupont
- 1950 André Mahé
- 1949 Albert Ramon
- 1948 Louis Caput
- 1947 Briek Schotte
- 1946 Briek Schotte
- 1945 Paul Maye
- 1944 Lucien Teisseire
- 1943 Gabriel Gaudin
- 1942 Paul Maye
- 1941 Paul Maye
- 1940 inställt
- 1939 Frans Bonduel
- 1938 Jules Rossi
- 1937 Gustave Danneels
- 1936 Gustave Danneels
- 1935 René Le Grèves
- 1934 Gustave Danneels
- 1933 Jules Merviel
- 1932 Jules Moineau
- 1931 André Leducq
- 1930 Jean Marechal
- 1929
Nicolas Frantz - 1928 Denis Verschueren
- 1927
Heiri Suter - 1926 Heiri Suter
- 1925 Denis Verschueren
- 1924 Louis Mottiat
- 1923 Paul Deman
- 1922 Henri Pélissier
- 1921 Francis Pélissier
- 1920 Eugène Christophe
- 1919 Hector Tiberghien
- 1918 Charles Mantelet
- 1917 Philippe Thys
- 1915–1916 inställt
- 1914 Oscar Egg
- 1913 Charles Crupelandt
- 1912 Louis Heusghem
- 1911 Octave Lapize
- 1910 François Faber
- 1909 François Faber[7]
- 1908 Omer Beaugendre
- 1907 Georges Passerieu
- 1906 Lucien Petit-Breton
- 1902–1905 inställt
- 1901 Jean Fischer
- 1897–1900 inställt
- 1896 Eugène Prévost
Tours–Paris
[redigera | redigera wikitext]Under säsongerna 1917 och 1918 fanns det också ett lopp som gick mellan Tours och Paris, det vill säga tvärtom mot Paris-Tours. Vinnare blev:
|
Paris–Tours Espoirs
[redigera | redigera wikitext]Paris-Tours Espoirs startade första gången 1991.
|
|
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ 7 - 14 oktober sedan 2004.
- ^ Ellis Bacon, Paris-Tours takes on vineyard gravel tracks – Preview, CyclingNews den 3 oktober 2018.
- ^ Banprofil för Paris-Tours 2021.
- ^ Joe Robinson, 'Nothing to do with road cycling': Riders and managers react Paris-Tours gravel, Cyclist, 8 oktober 2018.
- ^ Paris-Tours på BikeRaceInfo.
- ^ Paris-Tours - Top-3 per edition på ProCyclingStats.
- ^ De tre första cyklisterna som korsade mållinjen blev diskvalificerade då de tog fel väg.