Lexivision
En lexivisioʹn (av grekiska leʹxis ’ord’, ’uttryck’, ’tal’ och vision: "grafisk framställning")[1], var ett ord som myntades av uppslagsboksförfattaren Sven Lidman. Lexivisionerna användes i flera uppslagsverk som Lidman låg bakom, och fick särskilt mycket utrymme i uppslagsverket Media (utgivet i 15 band 1979-1982), som helt byggdes upp kring dessa. En lexivision var en illustrerad fördjupning i ett uppslagsord, där samband och förklaringar gavs med såväl text som fotografier och grafer. Media hade en lexivision på varje högersida i uppslagsverket, medan vänstersidorna innehöll kortare uppslagsartiklar för att få med fler uppslagsord i verket som helhet.[2] Även Bonniers stora lexikon (1985-1990) innehöll lexivisioner.
Tillsammans med art directorn och tecknaren Jan-Erik Ander startade Lidman 1980 företaget Lidman Information AB, vars affärsidé var att producera lexivisuell ord- och bildinformation enligt Lidmans utvecklade idéer, som såldes som bokidéer till företag i flera länder.[3] Under 1990-talet drev Ander vidare ett företag i informationsbranschen som fick heta just Lexivision AB, men det avvecklades 1999.[4][5]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ lexivision i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 24 oktober 2019.
- ^ begreppet förklarades också i varje band av Media
- ^ https://www.jeander.com/lidman-information läst 2020-01-15
- ^ https://www.jeander.com/lexivision läst 2020-01-15
- ^ https://www.dagensmedia.se/nyheter/lexivision-satts-i-konkurs-6221432 Publicerad: 15 Juni 1999, läst 2020-01-15