Helle Hellberg

Hellä (Helle) Axa Aurora Hellberg, född 1 november 1884 i Mariehamn, död där 21 februari 1980, var en finländsk författare.

Hellberg utbildade sig till folkskollärare och var verksam på olika håll, bland annat i Borgnäs, Nystad och Esbo, där hon också gjorde stora insatser inom ungdomsrörelsen. Efter en svår olycka förtidspensionerades hon 1934 och ägnade sig sedan helt åt sitt författarskap. Hon är framför allt småfolkets envetna skildrare i finlandssvensk litteratur. Efter den tidiga debuten med Folk i skären (1913) gav hon ut en rad novellsamlingar med psykologiskt övertygande porträtt av människor i samhällets utkant. Böcker som Skymningens barn (1948), Spelmännen (1949), Amaryllis (1951) och Spegelmakaren och aftonstjärnan (1954) är höjdpunkter i ett författarskap som språkligt sett ofta fick en modernistisk förtätning. Det blir tydligast i den korta berättelsen Russinen (Amaryllis) som gestaltar en medvetandeström i gränslandet mellan realism och absurdism. Miljömässigt återvände hon ofta till sin åländska hembygd men hennes folklivsskildring är fjärran från det konventionella. Det viktiga är inte ett yttre händelseförlopp utan det som sker mellan människor, inne i själva replikerna. Hennes romaner, främst bland dem Far och dotter (1955) och Inför havet (1960), blir ibland lösa i konturen och saknar novellernas verbala stringens. Men även här var hon en samhällskritisk föregångare med berättelserna Livet, det är viktigt (1943) och Neckermans (1944), som utspelas i nyländsk statarmiljö. Minnesbilder från barndomens Mariehamn ingår i Stränders blommor (1961). Hon skrev också ett tiotal pjäser som uppfördes i Finlands rundradio. Hennes bästa noveller finns samlade i urvalen – och skymningen föll (1956) och Pärlhönan (1984).

Källor

• Gustaf Widén: Hellberg, Helle i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0