Hoppa till innehållet

Frihetspartiet (Österrike)

Från Wikipedia
Frihetspartiet
Freiheitliche Partei Österreichs
Logo_of_Freedom_Party_of_Austria.svg
FörkortningFPÖ
LandÖsterrike Österrike
PartiordförandeHerbert Kickl
Grundat3 november 1955
Politisk ideologiHögerpopulism
Nationalism
Nationalkonservatism
Euroskepticism
Politisk positionHöger[1][2] till extremhöger[3][4][5][6]
Europeiskt samarbetsorganPatriots.eu
Politisk grupp i EuropaparlamentetPfE-gruppen
Färg(er)Blå
Europaparlamentet
Röstandel
25,4 procent
Mandat
6 / 20
Nationalrådet
Röstandel
16,17 procent
Mandat
30 / 183
Förbundsrådet
Mandat
16 / 61
Webbplats
www.fpoe.at
Österrikisk politik
Politiska partier
Val
Heinz-Christian Strache, partiledare 2005-2019.
FPÖ bildades 1956 av Anton Reinthaller.

Frihetspartiet (tyska: Freiheitliche Partei Österreichs, förkortat FPÖ) är ett högerextremistisk[7][8][9][10][11][12], nationalkonservativt, euroskeptic[13], högerpopulistiskt politiskt parti i Österrike. Partiet bildades 1956 med Anton Reinthaller, en före detta SS-Brigadeführer, som sin första partiledare. Partiet ser sina rötter i nationalliberalismen under revolutionerna 1848.[14] FPÖ har samregerat med socialdemokratiska SPÖ 1983-1986 samt med kristdemokratiska ÖVP 2000-2005 och december 2017 till maj 2019.[15] Partiets nutida främlingsfientliga politik och retorik präglades av Jörg Haider (partiledare 1986-2000) och Heinz-Christian Strache (partiledare 2005-2019).

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Partiet grundades 1956 och har historiskt sina rötter i det tredje skiktet som består av liberaler och tysknationella. De andra två skikten är det socialistiska skiktet som representeras av SPÖ och det katolsk-konservativa som representeras av ÖVP.[14] Friedrich Peter, före detta medlem i NSDAP och frivillig i Waffen-SS, var partiets ordförande mellan 1958 och 1978. Peter har, trots sin bakgrund, setts som en pragmatiker som bestämde sig för att vidareutveckla liberalismen och ta fram en ny politisk profil eftersom tysk nationalism kommit att förknippas med nazism.[14] Från 1979 till 1993 ingick partiet i Liberala internationalen. När FPÖ lämnade organisationen övertogs platsen av Liberales Forum som bildats samma år av liberaler inom FPÖ.

Jörg Haider blev 1970 ledare för partiets ungdomsrörelse och 1986 utsågs han till partiledare. 1989 blev han förbundslandschef i förbundslandet Kärnten, men tvingades att avgå 1991 efter ett uttalande i nationalrådet. En socialdemokrat kritiserade Haiders planer på att minska arbetslöshetsersättningen för att "tvinga fram arbete på ett sätt som påminde om nazistpolicys". Haider svarade att "man hade en ordentlig sysselsättningspolitik i Tredje Riket, något som inte en gång er regering i Wien lyckats åstadkomma. Det måste en gång för alla sägas. Uppenbarligen var människorna då så välutbildade att ungdomar i Hitlerjugend med goda betyg har styrt ert parti i snart 40 år. Det är ju också ett faktum". 1999 återtog han rollen som förbundslandschef och behöll den fram till sin död 2008.

I nationalrådsvalet 1999 drev FPÖ en kampanj mot ökande kriminalitet och missbruk av socialbidrag som man menade att illegala invandrare låg bakom. En rapport som visade på rekordhög arbetslöshet bland utländska medborgare använde FPÖ i sin kampanj för sänkta offentliga utgifter. Haider uttalade bland annat att utlänningar som varit arbetslösa i mer än tre månader borde utvisas. FPÖ erhöll 27 procent av rösterna i valet och ingick i början på år 2000 i en koalitionsregering med kristdemokratiska Folkpartiet (ÖVP), vilket mötte skarpa protester och hot om bojkotter mot landet från Israel och övriga EU-länder som kritiserade Haider och hans parti för högerextremism. I februari 2000 avgick Haider som partiledare. De övriga 14 medlemsstaterna i EU tillsatte en utredningsgrupp som i september konstaterade att den österrikiska regeringen inte hade kränkt några minoriteters rättigheter samt att regeringen var "besluten att fortsätta kämpa mot rasism, antisemitism, diskriminering och främlingsrädsla i Österrike". Man beskrev FPÖ som ett populistiskt parti med extrema uttryckssätt men att detta inte gällde FPÖ:s regeringsrepresentanter.[14]

Den 4 april 2005 lämnade många ledande partimedlemmar partiet, bland andra Jörg Haider och de flesta av de arton nationalrådsledamöterna, och grundade ett nytt parti, Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ), som även ersatte FPÖ i koalitionsregeringen med ÖVP. Stödet hos FPÖ i befolkningen tog dock återigen fart och i nationalrådsvalen 2008 och 2013 blev partiet största oppositionsparti. Samma ökande väljarstöd avspeglade sig i valen till Europaparlamentet 2009 och 2014. I första omgången av presidentvalet 2016 fick FPÖ:s kandidat Norbert Hofer den största röstandelen med 35 procent av rösterna och gick därmed vidare till den andra omgången den 22 maj, tillsammans med De grönas Alexander Van der Bellen.[16] Hofer förlorade andra valomgången med knapp marginal (49,7 procent), men resultatet ogiltigförklarades.[17] När valet gjordes om den 4 december 2016 förlorade Hofer återigen då han fick 46 procent av rösterna.

I nationalrådsvalet 2017 kom partiet på tredjeplats och fick 26 procent av rösterna. Därefter ingick FPÖ en koalitionsregering med ÖVP som sprack i maj 2019 då partiledaren Heinz-Christian Strache tvingades avgå till följd av den så kallade Ibiza-affären.[förtydliga]

Väljardemografi

[redigera | redigera wikitext]

FPÖ har särskilt starkt väljarstöd hos män, yngre väljare, arbetare och lågutbildade människor.[18][19] I nationalrådsvalet 2008 röstade 25 % av alla som var 30 år eller yngre på FPÖ som blev största parti inom denna åldersgrupp.[20] 44 procent av 16-19-åringarna röstade på FPÖ.[21]

Valresultat

[redigera | redigera wikitext]

Nationalrådsval

[redigera | redigera wikitext]
Val Andel Mandat Ref
1956
6,5 procent
6 / 165 [22]
1959
7,7 procent
8 / 165 [23]
1962
7,0 procent
8 / 165 [24]
1966
5,4 procent
6 / 165 [25]
1970
5,5 procent
6 / 165 [26]
1971
5,5 procent
10 / 183 [27]
1975
5,4 procent
10 / 183 [28]
1979
6,1 procent
11 / 183 [29]
1983
5,0 procent
12 / 183 [30]
1986
9,7 procent
18 / 183 [31]
1990
16,6 procent
33 / 183 [32]
1994
22,5 procent
42 / 183 [33]
1995
22,0 procent
41 / 183 [34]
1999
26,9 procent
52 / 183 [35]
2002
10,0 procent
18 / 183 [36]
2006
11,0 procent
21 / 183 [37]
2008
17,5 procent
34 / 183 [38]
2013
20,5 procent
40 / 183 [39]
2017
26,0 procent
51 / 183 [40]
2019
16,2 procent
31 / 183 [41]
2024
28,8 procent
57 / 183 [42]

Europaparlamentsval

[redigera | redigera wikitext]
Val Andel Mandat Ref
1996
27,5 procent
6 / 21 [43]
1999
23,4 procent
5 / 21 [44]
2004
6,3 procent
1 / 18 [45]
2009
12,7 procent
2 / 17 [46]
2014
19,7 procent
4 / 18 [47]
2019
17,2 procent
3 / 18 [48]
2024
25,4 procent
6 / 20 [49]

Partiledare

[redigera | redigera wikitext]


Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Van Gilder Cooke, Sonia (29 July 2011), ”Austria — Europe's Right Wing: A Nation-by-Nation Guide to Political Parties and Extremist Groups”, Time, http://www.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,2085728_2085727_2085702,00.html, läst 16 februari 2012  Arkiverad 8 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120208170811/http://www.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,2085728_2085727_2085702,00.html. Läst 18 april 2014. 
  2. ^ Meyer-Feist, Andreas (14 February 2012), ”Austrian villagers quash plans for Buddhist temple”, DW, http://www.dw.de/dw/article/0,,15741864,00.html, läst 16 februari 2012 
  3. ^ Hainsworth, Paul (2008), The Extreme Right in Western Europe, Routledge, s. 38–39 
  4. ^ Art, David (2011), Inside the Radical Right: The Development of Anti-Immigrant Parties in Western Europe, Cambridge University Press, s. 106–107 
  5. ^ Wodak, Ruth; De Cillia, Rudolf; Reisigl, Martin (2009), The Discursive Construction of National Identity (2nd), Edinburgh University Press, s. 195 
  6. ^ Hale Williams, Michelle (2012), ”Downside after the summit: factors in extreme-right party decline in France and Austria”, Mapping the Extreme Right in Contemporary Europe: From Local to Transnational (Routledge): s. 260 
  7. ^ TT (30 september 2024). ”Ytterhögern störst i Österrike”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/eMdqla/ytterhogern-storst-i-osterrike. Läst 14 oktober 2024. 
  8. ^ Wiktor Nummelin/TT (30 september 2024). ”Ytterhögern störst – men får han leda Österrike?”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/varlden/ytterhogern-storst-men-far-han-leda-osterrike.63297bd3-b092-55c6-ac96-2743ae058383. Läst 14 oktober 2024. 
  9. ^ Cecilia Hansson (8 oktober 2024). ”Kommentar: Ska Österrike få en regering med rötter i nazismen?”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/kommentar/ska-osterrike-fa-en-regering-med-rotter-i-nazismen-.66ea4c46-699d-4f91-a553-cf0c83fc5ba9. Läst 14 oktober 2024. 
  10. ^ Lundin, Tomas (30 september 2024). ”Ilska gemensamt för Europas ytterhöger | Tomas Lundin”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/eMdOeg/ar-ytterhogern-det-nya-normala-i-europa. Läst 14 oktober 2024. 
  11. ^ ”Austrian election: Kickl's far right 'opens new era' with unprecedented victory” (på brittisk engelska). BBC News. 29 september 2024. https://www.bbc.com/news/articles/c8rdygy5888o.amp. Läst 14 oktober 2024. 
  12. ^ ”Wie rechts(extrem) ist die FPÖ unter Herbert Kickl?” (på österrikisk tyska). DER STANDARD. https://www.derstandard.at/consent/tcf/story/2000143152068/wie-rechtsextrem-ist-die-fpoe-unter-herbert-kickl. Läst 14 oktober 2024. 
  13. ^ Karlsson/TT, Mia Holmberg (29 september 2024). ”Prorysk EU-skeptiker kan vinna i Österrike”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/eMd5AO/prorysk-eu-skeptiker-kan-vinna-i-osterrike. Läst 14 oktober 2024. 
  14. ^ [a b c d] Från Le Pen till Pim Fortuyn, Jens Rydgren och Anders Widfeldt. Liber. ISBN 91-47-07376-4
  15. ^ Fotnot: Formellt avslutades regeringssamarbetet den 21 januari 1987 respektive den 17 april 2005 där partiet ersattes av BZÖ.
  16. ^ Högerpopulist vann i Österrike 2016-04-27.
  17. ^ Ny chans för högerpopulist när val ogiltigförklaras 2016-07-01
  18. ^ SR -16-åringar röstar högerextremt
  19. ^ ”Analyse: Wer wen gewählt hat” (på tyska). DerStandard. https://www.derstandard.at/story/2000065824253/wen-menschen-wie-sie-gewaehlt-haben. Läst 23 oktober 2019. 
  20. ^ Vienna Review - Youth Votes Right[död länk]
  21. ^ Shortnews - SPÖ bereut Herabsetzung des Wahlalters
  22. ^ ”Nationalratswahl vom 13. Mai 1956” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1956/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  23. ^ ”Nationalratswahl vom 10. Mai 1959” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1959/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  24. ^ ”Nationalratswahl vom 18. November 1962” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1962/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  25. ^ ”Nationalratswahl vom 6. März 1966” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1966/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  26. ^ ”Nationalratswahl vom 1. März 1970” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1970_Wiederholungswahl/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  27. ^ ”Nationalratswahl vom 10. Oktober 1971” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1971/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  28. ^ ”Nationalratswahl vom 5. Oktober 1975” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1975/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  29. ^ ”Nationalratswahl vom 6. Mai 1979” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1979/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  30. ^ ”Nationalratswahl vom 24. April 1983” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1983/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  31. ^ ”Nationalratswahl vom 23. November 1986” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1986/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  32. ^ ”Nationalratswahl vom 7. Oktober 1990” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1990/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  33. ^ ”Nationalratswahl vom 9. Oktober 1994” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1994/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  34. ^ ”Nationalratswahl vom 17. Dezember 1995” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1995_Wiederholungswahl_1996/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  35. ^ ”Nationalratswahl 1999” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_1999/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  36. ^ ”Nationalratswahl 2002” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2002/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  37. ^ ”Nationalratswahl 2006” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2006/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  38. ^ ”Nationalratswahl 2008” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2008/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  39. ^ ”Nationalratswahl 2013” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2013/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  40. ^ ”Nationalratswahl 2017” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2017/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  41. ^ ”Nationalratswahl 2019” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191023201945/https://bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2019/. Läst 23 oktober 2019. 
  42. ^ ”Nationalratswahl 2024” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2024/start.aspx. Läst 22 oktober 2024. 
  43. ^ ”Europawahl 1996” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_1996/. Läst 25 juli 2019. 
  44. ^ ”Europawahl 1999” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_1999/. Läst 25 juli 2019. 
  45. ^ ”Europawahl 2004” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2004/. Läst 25 juli 2019. 
  46. ^ ”Europawahl 2009” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2009/. Läst 25 juli 2019. 
  47. ^ ”Europawahl 2014” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2014/. Läst 25 juli 2019. 
  48. ^ ”Europawahl 2019” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2019/. Läst 25 juli 2019. 
  49. ^ ”Europawahl 2024” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2024/start.aspx. Läst 22 oktober 2024. 
v • r
Politiska partier i Österrike
Nationalrådet
Folkpartiet (ÖVP) (71) • Socialdemokraterna (SPÖ) (40) • Frihetspartiet (FPÖ) (30) • De gröna (26) (GRÜNE) (26) • NEOS (15) • Partilös (1)
Förbundsrådet
Folkpartiet (ÖVP) (22) • Socialdemokraterna (SPÖ) (21) • Frihetspartiet (FPÖ) (16) • De gröna (GRÜNE) (2)
Europaparlamentet
Folkpartiet (ÖVP) (7) • Socialdemokraterna (SPÖ) (5) • Frihetspartiet (FPÖ) (3) • De gröna (GRÜNE) (2) • NEOS (1)
Mindre och regionala
Historiska
Läs gärna mer om Österrike • Politik i Österrike • Europeiska unionen
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Frihetspartiet_(Österrike)&oldid=56147220”