Hoppa till innehållet

Dolomit

Från Wikipedia
Dolomit
Dolomit (vit) på talk
KategoriKarbonatmineral
Dana klassificering14.2.1.1
Strunz klassificering5.AB.10
Kemisk formelCaMg(CO3)2
FärgVit, grå till rosa, rödvit, brunvit; färglös i genomsläppt ljus
FörekomstsättTabellformade kristaller, ofta med böjda ytor, även kolonnformade, stalaktitiska, granulära, massiva.
KristallstrukturTrigonal
TvillingbildningVanlig som enkel kontakttvilling
SpaltningTre spaltningsriktningar inte i rät vinkel
BrottKonkoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3,5 – 4,0
GlansGlasaktig till pärlemor
Refraktionnω = 1,679 – 1,681 nε = 1,500
LjusbrytningEnaxlig (-)
Dubbelbrytningδ = 0,179-0,181
StreckfärgVit
Specifik vikt2,84 – 2,86
LöslighetSvagt löslig i utspädd saltsyra
ÖvrigtKan fluorescera vit till rosa under UV-ljus; triboluminescerande.
Ksp-värden varierar mellan 10−19 och 10−17
Referenser[1][2][3][4][5]
Dolomit
Dolomit och kalcit ser likadana ut i mikroskop, men tunna sektioner kan etsas och färgas för att identifiera mineralerna. Mikrofotografi av ett tunt snitt i tvär- och planpolariserat ljus: de ljusare mineralkornen på bilden är dolomit och de mörkare kornen är kalcit.

Dolomit är ett vattenfritt karbonatmineral bestående av kalciummagnesiumkarbonat helst (CaMg(CO3)2). Namnet dolomit används även ibland för en sedimentär karbonatbergarter såsom dolosten och dolomitmarmor i vilka dolomit är det dominerande mineralet.

Dolomitmarmor

[redigera | redigera wikitext]

Dolomitmarmor är en metamorf bergart med dolomit som huvudbeståndsdel. Den kan vara vit till färgen, men har ofta gulbruna eller gröna flammor. I Sverige har den brutits sedan 1800-talet som byggnadssten och klär som ekebergsmarmor bland annat fasaden till Dramatiska teatern i Stockholm. Dolomitmarmor är värdbergart för malmen i Sala silvergruva och bryts i Tistbrottet väster om gruvan. Dolomit bryts också i Masugnsbyn. Dolomitmarmor är Närkes landskapssten.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Enligt Nicolas-Théodore de Saussure[6] beskrevs dolomit troligen först av Carl von Linné 1768.[7] Mineralet fick sitt namn i mars 1792 av Nicolas-Théodore de Saussure, som uppkallade det efter den franska geologen Déodat Gratet de Dolomieu (1750–1801) som upptäckte bergarten i det som nu kallas Dolomiterna i norra Italien.[8]

Egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Mineralet dolomit kristalliseras i det trigonal-romboedriska systemet. Den bildar vita, bruna, grå eller rosa kristaller. Dolomit är ett dubbelkarbonat, med ett alternerande strukturellt arrangemang av kalcium- och magnesiumjoner. Såvida den inte är i fin pulverform löser den sig inte snabbt eller brusar (bruser) i kall utspädd saltsyra som kalcit gör.[9] Kristalltvilling är vanligt. Mineralet har en hårdhet på cirka 3½–4 på Mohs hårdhetsskala. Eldhållfastheten är ganska god.

Fast lösning finns mellan dolomit, den järndominerande ankeriten och den mangandominanta kutnohoriten.[10] Små mängder järn i strukturen ger kristallerna en gul till brun nyans. Mangan ersätter också i strukturen upp till cirka tre procent MnO. En hög manganhalt ger kristallerna en rosa färg. Bly, zink och kobolt kan också ersätta magnesium i strukturen. Mineralet dolomit är nära besläktat med huntiten Mg3Ca(CO3)4.

Eftersom dolomit kan lösas upp av något surt vatten, är områden där dolomit är ett rikligt stenbildande mineral viktiga som akviferer och bidrar till karstterrängbildning.[11]

Bildning

[redigera | redigera wikitext]

Modern dolomitbildning har visat sig ske under anaeroba förhållanden i övermättade saltlaguner som de vid Rio de Janeiros kust i Brasilien, som Lagoa Vermelha och Brejo do Espinho. Det finns många andra platser där modern dolomit bildas, särskilt längs sabkhas i Persiska viken,[12] men också i sedimentära bassänger som bär gashydrater[12] och hypersalina sjöar.[13] Man tror ofta att dolomit bildar kärnor med hjälp av sulfatreducerande bakterier (till exempel Desulfovibrio brasiliensis),[14] men andra mikrobiella metabolismer har också visat sig medverka i dolomitbildning.[12] I allmänhet kan lågtemperaturdolomit förekomma i naturliga övermättade miljöer rika på extracellulära polymera ämnen (EPS) och mikrobiella cellytor.[12] Detta är sannolikt ett resultat av komplexbildning av både magnesium och kalcium av karboxylsyror som innehåller EPS.[15]

Det finns stora avlagringar av dolomit i det geologiska arkivet, men mineralet är relativt sällsynt i moderna miljöer. Reproducerbara, oorganiska lågtemperatursynteser av dolomit har ännu inte utförts. Vanligtvis kan den initiala oorganiska utfällningen av en metastabil "råvara" (såsom magnesiumkalcit) lätt uppnås. Prekursorfasen kommer teoretiskt att ändras gradvis till en mer stabil fas (såsom delvis ordnad dolomit) under periodiska intervaller av upplösning och återutfällning. Den allmänna principen som styr förloppet av denna irreversibla geokemiska reaktion har benämnts "som bryter mot Ostwalds stegregel".[16] Höga diagenetiska temperaturer, såsom de för grundvatten som strömmar längs djupt rotade förkastningssystem som påverkar vissa sedimentära följder eller djupt begravda kalkstensberg allokerar dolomitisering.[17] Men mineralet är också volymetriskt viktigt i vissa Neogene-plattformar som aldrig utsätts för förhöjda temperaturer. Under sådana förhållanden för diagenes kan den djupa biosfärens långsiktiga aktivitet spela en nyckelroll i dolomitisering, eftersom diagenetiska vätskor med kontrasterande sammansättning blandas som ett svar på Milankovitchcykler.[18]

Ett nyligen (2018) genomfört biotiskt syntetiskt experiment påstår sig ha fällt ut ordnad dolomit när anoxygen fotosyntes fortsätter i närvaro av mangan(II).[19] Ett fortfarande förbryllande exempel på ett organogent ursprung är den rapporterade bildningen av dolomit i urinblåsan hos en dalmatisk hund, möjligen som ett resultat av en sjukdom eller infektion.[20]

Användning

[redigera | redigera wikitext]

Dolomit används som en prydnadssten, ett betongaggregat och som källa till magnesiumoxid, såväl som i Pidgeonprocessen för produktion av magnesium. Den är en viktig petroleumreservoarbergart och fungerar som värdbergart för stora stratabundna Mississippi Valley-typ (MVT) malmfyndigheter av basmetaller som bly, zink och koppar. Där kalcitkalksten är ovanlig eller för dyr, används ibland dolomit i dess ställe som flussmedel för smältning av järn och stål. Stora mängder bearbetad dolomit används vid tillverkning av floatglas.

Inom trädgårdsodling tillsätts dolomit och dolomitkalksten till jordar och jordfria krukväxtblandningar som pH-buffert och som magnesiumkälla. Betesmarker kan kalkas med dolomitkalk för att höja deras pH och där det finns magnesiumbrist.

Dolomit används också som substrat i marina (saltvatten) akvarier för att buffra förändringar i vattnets pH.

Bränd dolomit används också som en katalysator för destruktion av tjära vid förgasning av biomassa vid hög temperatur.[21]Partikelfysikforskare bygger gärna partikeldetektorer under lager av dolomit för att detektorerna ska kunna upptäcka så många exotiska partiklar som möjligt. Eftersom dolomit innehåller relativt små mängder radioaktivt material, kan den isolera mot störningar från kosmisk strålning utan att öka bakgrundsstrålningsnivåerna.[22]

Förutom att vara ett industrimineral är dolomit högt värderat av samlare och museer när den bildar stora, genomskinliga kristaller. De exemplar som förekommer i magnesitbrottet som exploateras i Eugui, Esteribar, Navarra (Spanien) anses vara bland de bästa i världen.[23]

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har föreslagit dolomit som tänkbart fyllmedel inom pappersindustrin.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dolomite (mineral), 4 juni 2024.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Deer, W. A., R. A. Howie and J. Zussman (1966) An Introduction to the Rock Forming Minerals, Longman, pp. 489–493. ISBN 0-582-44210-9.
  2. ^ Dolomite Arkiverad 2008-04-09. Handbook of Mineralogy. (PDF) . Retrieved on 2011-10-10.
  3. ^ ”Dolomite”. webmineral. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2005. https://web.archive.org/web/20050827120622/http://webmineral.com/data/Dolomite.shtml. Läst 12 mars 2024. 
  4. ^ ”Dolomite”. Mindat.org. mindat.org. Arkiverad från originalet den 18 november 2015. https://web.archive.org/web/20151118232620/http://www.mindat.org/min-1304.html. Läst 12 mars 2024. 
  5. ^ Krauskopf, Konrad Bates; Bird, Dennis K. (1995). Introduction to geochemistry (3rd). New York: McGraw-Hill. ISBN 9780070358201. Arkiverad från originalet den 26 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170226220112/https://books.google.com/books?id=9g5OAQAAIAAJ&dq 
  6. ^ Saussure le fils, M. de (1792): Analyse de la dolomie. Journal de Physique, vol.40, pp.161-173.
  7. ^ Linnaeus, C. (1768): Systema naturae per regnum tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species cum characteribus & differentiis. Tomus III. Laurentii Salvii, Holmiae, 236 p. On p.41 of this very book, Linnaeus stated (in Latin): "Marmor tardum - Marmor paticulis subimpalpabilibus album diaphanum. Hoc simile quartzo durum, distinctum quod cum aqua forti non, nisi post aliquot minuta & fero, effervescens." In translation: "Slow marble - Marble, white and transparent with barely discernable particles. This is as hard as quartz, but it is different in that it does not, unless after a few minutes, effervesce with "aqua forti"".
  8. ^ ”Dolomite: Dolomite mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-1304.html. Läst 17 november 2015. 
  9. ^ ”Dolomite Mineral - Uses and Properties”. geology.com. https://geology.com/minerals/dolomite.shtml. 
  10. ^ Klein, Cornelis and Cornelius S. Hurlbut Jr., Manual of Mineralogy, Wiley, 20th ed., p. 339-340 ISBN 0-471-80580-7
  11. ^ Kaufmann, James. ”Sinkholes – USGS Fact Sheet”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130604050448/http://pubs.usgs.gov/fs/2007/3060/pdf/FS2007-3060.pdf. Läst 10 september 2013. 
  12. ^ [a b c d] Petrash, Daniel A.; Bialik, Or M.; Bontognali, Tomaso R.R.; Vasconcelos, Crisógono; Roberts, Jennifer A.; McKenzie, Judith A.; Konhauser, Kurt O. (1 augusti 2017). ”Microbially catalyzed dolomite formation: From near-surface to burial” (på engelska). Earth-Science Reviews 171: sid. 558–582. doi:10.1016/j.earscirev.2017.06.015. ISSN 0012-8252. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0012825217301885. 
  13. ^ Last, William M. (1 maj 1990). ”Lacustrine dolomite—an overview of modern, Holocene, and Pleistocene occurrences” (på engelska). Earth-Science Reviews 27 (3): sid. 221–263. doi:10.1016/0012-8252(90)90004-F. ISSN 0012-8252. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/001282529090004F. 
  14. ^ Vasconcelos C. (1995). ”Microbial mediation as a possible mechanism for natural dolomite formation at low temperatures”. Nature 337 (6546): sid. 220–222. doi:10.1038/377220a0. 
  15. ^ Roberts, J. A. (1980). ”Surface chemistry allows for abiotic precipitation of dolomite at low temperature”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 110 (36): sid. 14540–5. doi:10.1073/pnas.1305403110. PMID 23964124. 
  16. ^ Deelman, J.C. (1999): "Low-temperature nucleation of magnesite and dolomite" Arkiverad 2008-04-09, Neues Jahrbuch für Mineralogie, Monatshefte, pp. 289–302.
  17. ^ Warren, J. (1 november 2000). ”Dolomite: occurrence, evolution and economically important associations” (på engelska). Earth-Science Reviews 52 (1–3): sid. 1–81. doi:10.1016/S0012-8252(00)00022-2. ISSN 0012-8252. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0012825200000222. 
  18. ^ Petrash, Daniel A.; Bialik, Or M.; Staudigel, Philip T.; Konhauser, Kurt O.; Budd, David A. (2021). ”Biogeochemical reappraisal of the freshwater–seawater mixing-zone diagenetic model” (på engelska). Sedimentology 68 (5): sid. 1797–1830. doi:10.1111/sed.12849. ISSN 1365-3091. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/sed.12849. 
  19. ^ Daye, Mirna; Higgins, John; Bosak, Tanja (1 juni 2019). ”Formation of ordered dolomite in anaerobic photosynthetic biofilms” (på engelska). Geology 47 (6): sid. 509–512. doi:10.1130/G45821.1. ISSN 0091-7613. https://pubs.geoscienceworld.org/gsa/geology/article-abstract/47/6/509/569965/Formation-of-ordered-dolomite-in-anaerobic. 
  20. ^ Mansfield, Charles F. (1980). ”A urolith of biogenic dolomite – another clue in the dolomite mystery”. Geochimica et Cosmochimica Acta 44 (6): sid. 829–839. doi:10.1016/0016-7037(80)90264-1. 
  21. ^ A Review of the Literature on Catalytic Biomass Tar Destruction Arkiverad 2015-02-04 National Renewable Energy Laboratory.
  22. ^ Short Sharp Science: Particle quest: Hunting for Italian WIMPs underground Arkiverad 2017-05-17. Newscientist.com (2011-09-05). Retrieved on 2011-10-10.
  23. ^ Calvo M. (1991). ”The Eugui quarries, Navarra, Spain”. The Mineralogical Record 22: sid. 137–142. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Dolomit.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dolomit&oldid=55336850”