Hoppa till innehållet

Djura

Djura
Tätort
Djura kyrka i maj 2018
Djura kyrka i maj 2018
Land Sverige Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Leksands kommun
Distrikt Djura distrikt
Höjdläge 173 m ö.h.
Koordinater 60°36′37″N 15°0′19″Ö / 60.61028°N 15.00528°Ö / 60.61028; 15.00528
Area 125 hektar (2020)[1]
Folkmängd 384 (2020)[1]
Befolkningstäthet 3,1 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T6476[2]
Beb.områdeskod 2029TB102 (1960–)[3]
Geonames 2717568
Ortens läge i Dalarnas län
Ortens läge i Dalarnas län
Ortens läge i Dalarnas län
Wikimedia Commons: Djura
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Djura (även Ljura) är en tätort i Leksands kommun, nära Gagnef. Djura ligger väster om Österdalälven. På Djuramål kallas byn Jirbin, Djurabyn, för att skilja byn från församlingen.

Djura hör till Leksandstraktens äldsta byar. I byn finns en gravhög (RAÄ 268:1 Leksand), en av traktens få. Bland fynd från innan byns tillkomst kan nämnas fynd av en stenklubba och en trindyxa i byns åkermark. Bynamnet, med ursprunglig stavning Ljura- kommer från det fornsvenska ordet "Den ljusa". Det finns teorier om att Dalävens tidigare namn var Ljuren, och att flera av Ljur-namnen efter älvens lopp (Djurås, Djurmo med flera) kan kopplas till densamma, men frågan är omtvistad.

Byn är inte heller känd i några medeltida dokument. 1381, omtalas ett 'Lioor', 1386 nämns 'liwrbigge fierdingh', och 1440 en 'peder i liwr' - men det är med all sannolikhet Djurbygden i Gagnef som omtalas.

1539 upptas 4 gårdar i Djura. Dessutom fanns en boden i 'Hardzarff' (Håssarvet), en försvunnen by som skall ha legat vid Djuråns utlopp nedanför Grådaforsen. I Älvsborgs lösen 1571 upptas 10 skattskyldiga bönder i Djura. Vägen till kyrkan i Leksand var lång, och många Djurabor bevistade ofat hellre gudstjänsten i Gagnef eller Ål. Leksands kyrka var annars på väg att nå sin kapacitesgräns, och 1648 uppfördes Djura kapell.

Mantalslängden 1668 redovisar 19 hushåll, medan Holstensons karta endast redovisar 8 gårdsmarkeringar i byn och 5 i 'Väster diur'. Under 1700-talet tillkommer bydelen Heden. Djura hade en kraftig befolkningsökning under 1800-talet. 1830 fanns 45 hushåll i byn, 1856 56 hushåll och 1896 80 hushåll. Byn fick också viss infrastruktur 1863 tillkom en handelsbod, 1870 en prästgård, 1872 postkontor och 1878 ett missionshus.

Även industrimässigt tillkom en rad anläggningar. 1854-1858 fick byn en tullkvarn som ersatte en tidigare skvaltkvarn. Det uppfördes även 1880 en smedja. Vid mitten av 1800-talet hade byn även ett tegelbruk, kallat "Guckubruket", utöver tegel tillverkades även lergökar. En spiksmedja och vadmalsstamp fanns också i byn. 1894 uppfördes även ett limkokeri, i drift fram till 1914, då det ersattes av en såg, som nedlades på 1950-talet.

Befolkningsutveckling

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningsutvecklingen i Djura 1960–2020[4]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
416
1965
  
347
1970
  
413
1975
  
383
1980
  
385
1990
  
407 80
1995
  
351 83
2000
  
346 83
2005
  
396 83
2010
  
364 83
2015
  
387 125
2020
  
384 125

Mitt i samhället ligger Djura kyrka.

Kända personer från Djura

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 28 november 2013.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  • Andersson, Roland; Byar och Fäbodar i Leksands kommun - Kulturhistorisk analys, Falun, 1983