Diskussion:Barnmorska

Nedanstående avsnitt är lite otydligt (eller så är det jag som är lite dum):

Utbildningen bedrivs vid universitet och högskolor och är 1,5 år lång. Den leder till yrkesexamen. För att få utöva yrket krävs också legitimation från socialstyrelsen. Alla legitimerade barnmorskor är alltså också legitimerade sjuksköterskor i Sverige.

Inkluderar de 1,5 åren utbildningen till sjuksköterska eller är det 1,5 år till efter sköterskeutbildningen? Måste man jobba som syrra en tid innan man kan börja på barnmorskeutbildningen?

Sen undrar jag över ordet alltså (alla barnmorskor är alltså också sköterskor). Alltså syftar ju tillbaks på något som sagts tidigare. Men vad i det här fallet? Meningen närmast innan (För att få utöva yrket krävs legitimation från sos) verkar inte passa in. Egentligen syftar den väl tillbaks på slutet av det föregående stycket: Då infördes krav på legitimation som sjuksköterska för att bli behörig att söka specialistutbildning till barnmorska? Det hela blir nog lite tydligare om man flyttar upp den här meningen till det stycket. – Christer Romson 18 oktober 2004 kl.14.45 (CEST)

Antagningskraven inkluderar sjuksköterskeexamen från universitet/högskola (3 år) och legitimation från socialstyrelsen samt minst 18 månaders yrkespraktik som sjuksköterska. Med det i botten så är man behörig sökande och om man antas avgör betygsnivå från ssk-utbildningen och hur länge man jobbat som ssk samt andra meriter. Det blir summa 3 år + 1.5 år som ett minimum. I verkligheten antas ingen på bara det efter 1.5 års ssk-jobb.

Så alla barnmorskor i Sverige är både sjuksköterskor och barnmorskor, med två legitimationer. Titeln barnmorska är skyddad och ingen får utöva yrket utan legitimation som barnmorska. Att ta emot ett barn som "halkar ut", som min bilskolelärare fick göra under en körlektion, är inte att utöva barnmorskeyrket.

Jag gillar inte ordet 'alltså' och kan du komma på ett bättre för att beskriva den dubbla (unika) legitimeringen tillsammans med omstuvning av texten så tackar jag för det. Det är ju meningen att läsarna ska förstå. Jag vet, eftersom jag är leg. ssk och leg. bmsk., men sånt vetande brukar inte vara så lätt att omsätta i begriplig text.Agneta 18 oktober 2004 kl.21.57 (CEST)

Nu har jag försökt skriva om det. Jag förtydligade genom att ändra utbildning till vidareutbildning och nämnde kravet på yrkeserfarenhet. (Att det är erfarenhet som ssk är väl för självklart fär att nämna). Sen stuvade jag om styckena lite också. Sammanfattningen om vad bm gör är en bättre inledande definition än vad historian och utbildningen är. Sen fortsätter jag med mer detaljerade beskrivningar av de olika arbetskategorierna för att på slutet ta upp utbildning och historia. Blev det bättre så? Christer Romson 19 oktober 2004 kl.10.35 (CEST)

Ja, det tycker jag ser bra ut. Utom det borttagna begreppet vidareutbildning. Det kallas genomgående specialistutbildning numera.

Till antagningen får man också räkna andra arbetslivserfarenheter. Ssk-examen, legeet och de 18 månaderna är krav för att vara behörig sökande. Bara det däröver räknas. Möjligt att uppfylla dessa grundkrav och sen jobba som taxichaufför i några år så kommer man in.

Inkonsistens om historien

Det står tydligt "Det fanns inga läroböcker i förlossningsmedicin" under rubriken "Historia". Samtidigt så refereras till två böcker i just förlossningskonst; den äldsta från 1515 och den något yngre från 1600-talet. Bägge utgivna av kvinnor som arbetade som barnmorskor. Vi hade då en kvinnlig utbildningssektor, helt informell, och en formaliserad skolgång började utvecklas för män. Bägge väl avskilda från varandra genom förbud för kvinnor att sätta sin fot på universiteten. Den franska barnmorskan som av "obstetrikens fader" Paré anklagades för okunnighet, fick sparken från hovet och Paré lämnade in hennes bok som sin! (Vem skulle komma på att kalla honom "han som lyfter barn" eller "jordgubbe"? Den skrift han lämnade in till det franska hovet var en närmast rak avskrift av företrädarens. Men vi kanske kan ändra en del av det här att det bara rörde sig om "kloka gummor" utan bildning innan det började röra sig om "medicin".--IP7869 26 januari 2012 kl. 02.35 (CET)[svara]

Källa behövs?

Noterar att någon saknar källa för utbildningskraven till barnmorska och jämför med ett fall från 1984. Det var under 1950-talet (1952?) som kravet infördes att barnmorskor i Sverige ska ha en grundläggande sjuksköterskeutbildning först och sen fick studera vidare till barnmorska. Utbildningen, som beskrivs i http://www.regelboken.nu/rattsfall/14936/fulltext, var 50 veckor (50 poäng = 2,5 termin) 1984, och den sökande var tvungen att ha fullgjort specifika kliniska praktiker för att vara behörig sökanden. (Man var tvungen att ha praktiserat inom barnsjukvård bl.a. och man måste ha arbetat minst 2 år som sjuksköterska t.ex.) Mycket har självklart hänt sen 1984. Bland annat införlivades de landstingskommunala vårdhögskolorna med de statliga universitets- och högskoleväsendet 1997. På universitetsorterna där andra medicinska utbildningar redan fanns,beredde det inga större problem. I sydöstra Sverige fick man rekrytera disputerade lärare från universiteten. Vilket år barnmorskeutbildningen förlängdes till tre fulla terminer (60 veckor) vet jag inte, men tydligen så är kraven på praktik inom barnsjukvård och neonatalvård borttagna som antagningskrav.

På Barnmorskeförbundets hemsida http://www.barnmorskeforbundet.se/barnmorskan/barnmorskeutbildning/ finns länk till

Högskoleförordningen som den såg ut 1993 http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19930100.HTM.

Vet inte om det duger som källa. Men redan på 1980-talet gjorde studenterna vid de universitetsförlagda barnmorskeutbildningarna examensarbeten, så det var inte så svårt att lägga till de 10 veckorna för att få totalt 60 veckors utbildning och studenter med magisterexamen. Jag har själv en vårdutbildning vid universitet under 1970-talet då i stort sett alla lärarna var disputerade och studenterna gjorde grundläggande akademiska examensarbeten. Det infördes sådana krav för samtliga vårdyrkesutbildningarna vid mitt universitet.

Det finns också beskrivningar i SOSFS för alla yrkesutbildningarna med legitimationskrav (psykologer, sjukgymnaster, läkare, tandläkare, sjuksköterskor, barnmorskor, apotekare ...), men då är alla de formella utbildningskraven redan uppfyllda. --IP7869 (diskussion) 7 februari 2017 kl. 07.29 (CET)[svara]

Ingen generell källa men: Umeå, Sophiahemmet, Göteborg, Lund kräver 1 år. Karolinska gör urval efter antal yrkesverksamma år. Skottniss (diskussion) 7 februari 2017 kl. 07.40 (CET)[svara]

Det gäller nog för de flesta specialistutbildningarna att man ställer krav på att de sökande har yrkeserfarenhet som leg. sjuksköterskor. Det som jag nämner ovan var att man för barnmorskeutbildningen förr hade krav på specifik yrkeserfarenhet inom barn- och neonatalsjukvård. --IP7869 (diskussion) 7 februari 2017 kl. 07.58 (CET)[svara]

Ja precis. Du verkar ju vara ganska påläst om hur det var förut, så vad är det du behöver källa för? Hänger inte med riktigt Skottniss (diskussion) 7 februari 2017 kl. 20.11 (CET)[svara]

(utdrag) Hej! Det var jag som efterlyste lite fler källnoter. Bland annat angående utbildningen i allmänhet och situationen 1966 i synnerhet. Det berör frågeställningen när Sveriges första manliga barnmorska kan tänkas ha varit utexaminerad. Kanske finns det i någon länk någonstans? Allt gott.--Paracel63 (diskussion) 7 februari 2017 kl. 20.25 (CET)[svara]

Onöjaktig lucka

Förhållandena under 1900-talets första hälft är bristfälligt behandlade. Här behövs uppgifter om utbildningsmöjligheterna med barnmorskeanstalter i Göteborg och Stockholm. Övergången från särskild profession till specialisering inom sjuksköterskeyrket kommer så oförmedlat i artikeln. Dessutom bör man komma ihåg att ännu på 1980-talet arbetade barnmorskor med den gamla utbildningen, d v s utan att vara sjuksköterskor. Artikeltexten kan ge vid handen att dessa gamla barnmorskor försvann som genom ett trollslag i början av 1950-talet. Ataraxim (diskussion) 9 februari 2017 kl. 03.20 (CET)[svara]

Jag har för mig att man hade en barnmorskeutbildning i Lund ganska tidigt. Professorn i kirurgi och obstetrik där ansåg att han var lika kompetent som i Stockholm och Göteborg att examinera barnmorskorna. Utbildningen var ändå "stabil" med krav på teoretisk utbildning kombinerad med elevtjänstgöring hos olika etablerade distrikstbarnmorskor runt om i landet. När både teori och praktik var godkänt så godkändes de nya barnmorskorna för tjänstgöring i specifika områden. Jag känner inte till att barnmorskor utan sjuksköterskeutbildning fortsatte arbeta som barnmorskor i Sverige långt in på 1980-talet. Kanske var det så. Det finns bevarat diskussioner som föregick införandet av krav på sjuksköterskeutbildningen under tidigt 1950-tal. De kanske arbetade som barnmorskor under något slags dispens? Men jag känner till några äldre barnmorskor som valde att gå i pension hellre än att skaffa sjuksköterskeexamen. Arbetsområdet är speciellt och det har funnits många diskussioner om hur man t.ex. skulle betrakta (och behandla) de kvinnor som valde läkaryrket och om det inte var bäst att de arbetade med kvinnor och då egentligen var barnmorskor. Men, som sagt, jag tvivlar på att "gamla barnmorskor" fortsatte arbeta som barnmorskor i ytterligare 30 år efter att man infört kravet på sjuksköterskeutbildning på 1950-talet. --IP7869 (diskussion) 9 februari 2017 kl. 18.18 (CET)[svara]

Hej! Nu har jag ingen källa men själv tvivlar jag inte. Det var utbildningen som ändrades och inte anställningsvillkoren för gamla barnmorskor utbildade enl det gamla systemet. Om Du tänker efter ett varv till så hade Sverige inte fungerat om alla barnmorskor utbildade fram till 1950 – många av dem födda på 1920-talet – hade slutat sina tjänster eller tvingats genomgå sjuksköterskeutbildning. En jämförbar parallell senare i tid vore kanske de röntgensköterskor utan sjuksköterskeutbildning som arbetade kvar inom sjukvården jämsides med röntgensjuksköterskor med radiologin som en fortbildning/vidareutbildning. Ataraxim (diskussion) 10 februari 2017 kl. 07.11 (CET)[svara]

Oavsett vad vi tror och vet har artikeln en onöjaktig lucka vad avser förhållandena under 1900-talets första hälft. Det är för många jordemödrar och för få barnmorskeanstalter, exv den i Lund som Du själv nämner. Artikeln har haft brister ändå från första början och de har hängt med genom hela artikelns historia. Källmaterialet är också ensidigt; exv används inte Lisa Öbergs avhandling Barnmorskan och läkaren. Ataraxim (diskussion) 10 februari 2017 kl. 07.17 (CET)[svara]

Jag har flera källor som skulle kunna vara bra för artikeln ifråga, men tyvärr inte tiden som krävs. Men när det gäller de olika "assistent"-yrkena inom vården, t.ex. röntgenassistenterna och cytologassistenter, så genomfördes en fortbildning av assistenterna inom landstingen och vårdhögskolorna, där röntgenassitenterna fick tillgodoräkna sig sin tidigare utbildning och komplettera upp till sjuksköterskekompetens med röntgenspecilistinriktning. För cytolog- och klin.kem-assistenter gällde detsamma och sen har man skapat utbildning och kompetens för Biomedicinska analytiker och därmed har man också breddat arbetsfältet tror jag. Barnmorskorna däremot uppfattade det nog som att de tvingades byta yrke eller skaffa en kompetens de inte själva frågade efter. De uppfattade det inte som en höjning av sin kompetens på samma vis som när det rörde sig om t.ex. röntgenassistenterna som blev leg. sjuksköterskor med röntgespecialisering. Jag får återkomma när jag får bättre med tid. --IP7869 (diskussion) 10 februari 2017 kl. 14.10 (CET)[svara]

Externa länkar ändrade

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 2 externa länkar på Barnmorska. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 1 juni 2017 kl. 23.59 (CEST)[svara]