2875 Lagerkvist
Utseende
2875 Lagerkvist | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 11 februari 1983 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2875) Lagerkvist |
Alternativnamn | 1983 CL, 1955 EF, 1966 QQ, 1969 BG, 1981 UJ[1] |
Uppkallad efter | Claes-Ingvar Lagerkvist[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Gefion-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,083 AU |
Perihelium | 2,506 AU |
Halv storaxel | 2,795 AU |
Excentricitet | 0,1032844 |
Siderisk omloppstid | 4,67 år |
Medelomloppshastighet | 17,82 km/s |
Medelanomali | 109,6° |
Inklination | 9,047° |
Longitud för uppstigande nod | 340,2° |
Periheliumargument | 170,0° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 9,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,6 h |
Albedo | 0,282 |
Spektraltyp | S |
Absolut magnitud (H) | 12,29[4] |
2875 Lagerkvist eller 1983 CL[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 11 februari 1983 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den svenske astronomen Claes-Ingvar Lagerkvist.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 9 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Gefion.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2875 Lagerkvist” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2875. Läst 19 juli 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2875 Lagerkvist” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2875. Läst 28 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2875) Lagerkvist. Springer Berlin Heidelberg. sid. 236. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2876. Läst 19 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|