Gerda Lundequist
| Gerda Lundequist | |
 Gerda Lundequist, elev vid Dramatiska teatern, 1889-90 | |
| Född | Gerda Carola Cecilia Lundqvist 4 februari 1871 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 23 oktober 1959 (88 år) Stockholm, Sverige |
| Andra namn | Gerda Lundequist-Dahlström |
| Aktiva år | 1889–1959 |
| Make | Alfred Dahlström (1908–1923; hans död) |
| IMDb SFDb | |
Gerda Carola Cecilia Lundequist, ursprungligen Lundqvist,[1] född 4 februari 1871 i Stockholm, död 23 oktober 1959 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Lundequist var Skandinaviens stora tragedienne och dramatiska skådespelerska vid förra sekelskiftet. Hon kallades ofta för "Sveriges Sarah Bernhardt" och var känd för sina många Strindberg-, Ibsen- och Shakespeare-tolkningar.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Gerda Lundequist föddes i Klara församling och var dotter till den ogifta hårfrisörskan Hedvig Lundqvist eller Lundequist[1] (1837–1887) men hon blev fosterdotter till sin moster Amalia Charlotta Ekecrantz, född Lundqvist[2] (1846–1914). Hon studerade vid Kungliga Teaterns elevskola 1886–1889 (för Signe Hebbe) samt vid Dramatiska teatern 1889–1891. Efter studierna engagerades hon vid Stora teatern i Göteborg och hos Selander 1891–1896 samt senare vid Albert Ranfts teatrar, framför allt vid Svenska teatern. Hon var under blandade perioder engagerad vid Dramaten från början av 1900-talet fram till 1948, men även frilansande skådespelare vid Riksteatern och Vasateatern. Lundequist var även (tillsammans med Torsten Hammarén) verksam som regissör och konstnärlig ledare för Helsingborgs stadsteater under några år på 1920-talet där hon bland annat framgångsrikt regisserade Eugene O'Neills Anna Christie (~1923–1924). Hon var även lärare i scenframställning vid Dramatens elevskola och Operans elevskola under 1930- och 40-talet samt återkommande gästföreläsare vid Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad. Hon satt även med i Medborgarskolans förtroenderåd.[3]
Berömda är hennes rolltolkningar av Ibsens och Shakespeares stora kvinnoroller; som hennes kritikerrosade Lady Macbeth och drottning Gertrude i Hamlet och som Fru Allving i Gengångare. I den allra första uppsättningen av John Gabriel Borkman gjorde hon rollen som Ella Rentheim. Lundequist gjorde även titelrollen som Gertrud i originaluppsättningen av Hjalmar Söderbergs pjäs på gamla Dramaten år 1908.
Scendebuten skedde år 1889; redan året efter spelade hon rollen som Anne-Marie i Ibsens Ett dockhem. Bland succérolltolkningar under Lundequists scenkarriär räknas hennes Monna Vanna i Maeterlincks drama (Svenska teatern, 1903), Goneril i Shakespeares Kung Lear (Dramaten, 1908), hennes Tora i Bjørnstjerne Bjørnsons Paul Lange och Tora Parsberg (Dramaten 1909; Svenska teatern 1922), huvudrollen i Sofokles Antigone (Dramaten, 1909) och huvudrollen i Schillers Maria Stuart (Dramaten, 1910). Hon spelade också Jane Eyre i en tidig uppsättning på Stora Teatern i Göteborg år 1894. När hon 1949 gick i pension som teaterskådespelerska så hade hon stått på scen professionellt i 60 år i över hundratalet roller. Hon var aktiv in i det sista och gjorde på äldre dar också stor succé i ett antal mer komedibetonade roller, som visade att hon även hade en stor talang som komedienn (tidigare i karriären hade hon i princip aldrig spelat i komediroller); bland annat som den gamla damen som för sina grannar hittar på att hon har en son som hon sitter och skriver till och som får stora bekymmer när "sonen" plötsligt dyker upp en dag i J.M. Barries enaktare Den gamla visar sina medaljer på Vasateatern 1940 (mot Georg Rydeberg) [4] och även som den imposanta och ränksmidande Änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hjalmar Bergmans komedi Hans nåds testamente 1945 (en succéroll hon spelade ett flertal gånger, sista gången 1949).
Hon var den rådvilla Lucias gamla amma och rådgiverska i Dramatens Luciaspel 1946.[5] Två av hennes allra sista stora och hyllade rolltolkningar på Dramaten blev som Bernardas mor i Lorcas Bernardas hus och som Hertiginnan av York i Shakespeares Richard III, i regi av Alf Sjöberg; båda 1947 (se rollporträtt ur sistnämna nedan). Hon medverkade även i Ingmar Bergmans radiouppsättning av Strindbergs Holländaren för Radioteatern, 1947.
I likhet med så många andra skådespelare av hennes teatergeneration medverkade Gerda Lundequist enbart i ett fåtal roller på film. De bästa av dessa är som Majorskan på Ekeby i stumfilmen Gösta Berlings saga 1924 (regi: Mauritz Stiller) och hennes färgstarka biroll som änkedrottningen i Giftas 1955 mot Anita Björk (regi: Anders Henrikson).
Gerda Lundequist var från 1908 gift med direktören Alfred Dahlström (1859–1923). Hon efterlämnade vid sitt frånfälle en dotter, Cecilia, gift Shaw, och tre barnbarn, varav sångerskan Sonja Kristina i gruppen Curved Air är det ena.[6][7]
Hon avled 1959 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm men är gravsatt på Östra kyrkogården i Göteborg.[8]
Hon mottog medaljen Litteris et Artibus 1917.[9]
Filmografi i urval
[redigera | redigera wikitext]
- 1924 – Gösta Berlings saga
- 1931 – En natt
- 1940 – Stora famnen
- 1944 – Räkna de lyckliga stunderna blott
- 1946 – Onsdagsväninnan
- 1947 – Den långa vägen
- 1955 – Giftas
- 1961 – Maria Angélica (TV-teater; inspelad 1959, TV-sänd 1961)
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]
Regi (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1923 | Högt spel |
Ernst Didring | Helsingborgs stadsteater |
| Komedien |
Nini Roll Anker | Helsingborgs stadsteater | |
| Anna Christie |
Eugene O'Neill Översättning Elsa af Trolle |
Helsingborgs stadsteater | |
| 1924 | Åtrå La Malquerida |
Jacinto Benavente Översättning Olof Molander |
Helsingborgs stadsteater |
| Fröken Pascal Mademoiselle Pascal |
Martial Piéchaud Översättning Carlo Keil-Möller |
Helsingborgs stadsteater | |
| 1925 | Antigone Ἀντιγόνη |
Sofokles Översättning Holger Nyblom |
Helsingborgs stadsteater |
| Thora van Deken |
Henrik Pontoppidan och Hjalmar Bergstrøm | Helsingborgs stadsteater | |
| Kära släkten Den kære Familie |
Gustav Esmann | Helsingborgs stadsteater | |
| Löftet |
Tomasino Scotti | Helsingborgs stadsteater |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
- ^ Enligt "Sveriges Befolkning 1890"
- ^ Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad (Historik)
- ^ "Dubbelpremiär på Vasateatern"; recension, SvD, 10 feb 1940
- ^ "Spelet om Sancta Lucia", Tidningen Se nr 48, 1946, sid 12-13. Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1946.
- ^ Dödsannons; SvD, lör 24 okt 1959
- ^ https://www.loudersound.com/features/sonja-kristina-im-not-easily-intimidated-or-overawed-by-people
- ^ SvenskaGravar Arkiverad 28 december 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Dödsruna i Svenska Dagbladet 25 oktober 1959 sid.7
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 3. 2 januari 1889. https://tidningar.kb.se/8224221/1889-01-02/edition/0/part/1/page/1/?newspaper=DAGENS%20NYHETER&from=1889-01-01&to=1889-12-31. Läst 29 juli 2015.
- ^ Spelåret 1894-95 i Projekt Runeberg
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 5. 12 januari 1897. http://tidningar.kb.se/8224221/1897-01-12/edition/0/part/1/page/3. Läst 15 november 2015.
- ^ ”Teatrarna”. Svenska Dagbladet. 21 januari 1898. http://tidningar.kb.se/1767385/1898-01-21/edition/0/part/1/page/2.
- ^ ”Teater och Musik: Marcelle”. Svenska Dagbladet: s. 4. 28 januari 1898. http://tidningar.kb.se/1767385/1898-01-28/edition/0/part/1/page/4. Läst 15 november 2015.
- ^ ”Kungsämnena”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26037&pos=126. Läst 6 juli 2015.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 21 maj 1898. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1898-05-21/10152A/2. Läst 26 april 2016.
- ^ ”Teater och Musik”. Svenska Dagbladet: s. 2. 27 augusti 1898. http://tidningar.kb.se/1767385/1898-08-27/edition/0/part/1/page/4. Läst 15 november 2015.
- ^ ”Teater och Musik: Teatrarnas spellistor”. Aftonbladet: s. 2. 27 september 1898. http://tidningar.kb.se/4112678/1898-09-27/edition/0/part/1/page/3. Läst 15 november 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 december 1898. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1898-12-27/10341a/3. Läst 15 november 2015.
- ^ ”Teater och Musik: Teatrarna”. Svenska Dagbladet. 16 januari 1898. http://tidningar.kb.se/1767385/1899-01-16/edition/0/part/1/page/2.
- ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1900) s. 62
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 14 februari 1900. http://arkivet.dn.se/tidning/1900-02-14/10742a/3. Läst 25 februari 2017.
- ^ Teaterkrönika i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1901) s. 390
- ^ Ord och Bild 1901 s. 53
- ^ [a b c] Ord och Bild 1901 s. 54
- ^ Johan Nordling (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (4): sid. 47. Arkiverad från originalet den 18 november 2015. https://web.archive.org/web/20151118093939/http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_4.pdf. Läst 17 november 2015.
- ^ Johan Nordling (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (12): sid. 154f. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_12.pdf. Läst 17 november 2015.
- ^ Ernst Högman (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (15): sid. 191. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_15.pdf. Läst 17 november 2015.
- ^ Johan Nordling (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (6): sid. 71. Arkiverad från originalet den 19 november 2015. https://web.archive.org/web/20151119231343/http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_6.pdf. Läst 19 november 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter. 12 februari 1906. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-02-12/12866A/3. Läst 7 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 14 november 1906. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-11-14/13136a/3. Läst 7 augusti 2015.
- ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1922) sid. 396
- ^ Svenska Dagbladets årsbok 1937 s. 192
- ^ ”Den gamla visar sina medaljer”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14271&pos=413. Läst 29 april 2016.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Nationalencyklopedin; Lundequist, Gerda
- Myggans nöjeslexikon; Lundequist, Gerda
- "Gerda Lundequist avliden"; Artikel ur DN, 25 okt 1959
- "Gerda Lundequist 60 år"; Artikel ur DN, 3 feb 1931
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Olsson, Tom J A: Gerda C C Lundequist i Svenskt biografiskt lexikon (1982-1984)
- Granath, Sara: Gerda Lundequist i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (24 november 2020) CC-BY
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Gerda Lundequist fotograferad på Fogelstad 1936
- Gerda Lundequists arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)
Wikimedia Commons har media som rör Gerda Lundequist.
|