Hoppa till innehållet

Johan Ludvig Runeberg

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Runeberg” leder hit. För andra betydelser, se Runeberg (olika betydelser). För det finska passagerarfartyget, se J.L.Runeberg (fartyg).
Johan Ludvig Runeberg
Född5 februari 1804
Jakobstad, Österbotten, Sverige
Död6 maj 1877 (73 år)
Borgå, Nylands län, Storfurstendömet Finland
YrkeFörfattare, poet, lärare
NationalitetSvensk (1804-1809)
Finländare (1809-)
SpråkSvenska
Verksam1827–1877
GenrerLyrik och psalmer
Litterära rörelserLördagssällskapet
DebutverkElgskyttarne (1827)
Noterbara verkFänrik Ståls sägner
Make/makaFredrika Charlotta Tengström
BarnLudvig Mikael
(1835–1902)
Lorenzo (1836–1919)
Walter Magnus
(1838–1920)
Johan Wilhelm
(1843–1918)
Jakob Robert
(1846–1919)
Fredrik Karl (1850–1884)
Namnteckning
Webbplatshttp://www.runeberg.net
Sida på WikisourceFörfattare:Johan Ludvig Runeberg
Olja på duk av Carl Peter Mazer 1837, föreställande Runeberg.
Johan Ludvig Runebergs hem i Borgå, numera museum.
Runeberg och Zacharias Topelius år 1863.
Johan Ludvig Runebergs staty i Esplanadparken i Helsingfors.

Johan Ludvig Runeberg (finlandssvenskt uttal: [ˈjuːhɑn ˈlʉːdvɪɡ ˈrʉːnebærj]), född 5 februari 1804 i Jakobstad, död 6 maj 1877 i Borgå,[1] var en finlandssvensk författare och poet, som betraktas som Finlands nationalskald. Ur hans mest spridda verk, Fänrik Ståls sägner, publicerat i två delar 1848 respektive 1860, har bland annat texten till Finlands nationalsång, Vårt land, hämtats.

Runeberg var också med i arbetet med att modernisera den svenska lutherska psalmboken i Finland och han skrev många texter för den nya utgåvan.[2][3] Runeberg diktade på svenska och hans verk översattes främst till finska och sedan till många andra språk. Johan Ludvig Runeberg förlänades storkorset av Kungl. Nordstjärneorden 1873 13/5 (kommendör 1860 24/5, riddare på 1840-talet).

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Barndom och ungdom

[redigera | redigera wikitext]

Runeberg föddes i en svensktalande familj i Jakobstad, vid Bottenvikens strand, medan Finland ännu tillhörde Sverige. Hans föräldrar var sjökaptenen Lorentz Ulrik Runeberg (1772–1828) och Anna Maria Malm (1782–1834). Farfarsfar Ludvig hade flyttat till Finland från Sverige, och Anna Maria Malm föddes i köpmannafamiljen från Jakobstad, som troligen också hade sina rötter i Sverige.

Som litet barn var Runeberg mycket klen. Under uppväxtåren blev han lång och gänglig, med insjunket bröst, och han hostade och spottade ibland blod. Men småningom började, tack vare ett stärkande friluftsliv, det insjunkna bröstet höja sig och axlarna tilltog i bredd. Han blev kraftigare och sjukdomsanlagen växte bort.[4]

Runebergs mor Anna Maria Malm var känd för ett glatt humör, en stor förmåga att berätta släkthistorier och en god sångröst. Hon lärde sonen en del av dåtidens visor. Fadern, sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade större bildning och höll strängare tukt, vilket dock hade mindre inverkan för de långa sjöfärdernas skull. Fadern skall dock, enligt skaldens egen uppgift, med allvar ha följt hans första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet.

Sin skolgång började Runeberg i en vindskammare hos en gammal gumma från Stockholm, som kunde lära honom att läsa svenska rent innantill. Då föräldrarna var i mindre goda omständigheter erbjöd sig faderns bror, som var tullförvaltare i Uleåborg, att uppfostra den åttaåriga pojken. Vid sin farbrors död 1815 blev Runeberg tvungen att återvända till det torftiga fädernehemmet, men kunde genom några deltagande vänners understöd börja i Vasa trivialskola.

Friluftsliv

[redigera | redigera wikitext]

Runeberg hyste ett intresse för friluftsliv och brukade jaga genom att gillra snaror, men även andra nöjen roade man sig med i hans kamratkrets; till ackompanjemang av en fiol sjöng man Bellman, vars Fredmans epistlar och till en god del även Fredmans sånger Runeberg lärde sig utantill; man spelade komedi och läste högt ur Kellgrens, Leopolds och Lidners dikter. Redan här väcktes hos honom intresset för poetisk litteratur och en böjelse att själv skriva vers, varvid Choraeus och Franzén blev hans första förebilder.

Tidig diktning

[redigera | redigera wikitext]

Från Runebergs tidiga diktning under sin skoltid finns inget säkert daterat exemplar bevarat.

” När mina första lekar med poesien börjades, erinrar jag mig icke. Under min skoltid hade jag skrivit små lyriska stycken. Tegnér, Atterbom och hela den nya skolan lärde jag känna först vid universitetet, ett bevis på huru litet bekant med litteraturen den omgivning var, inom vilken jag förlevde mina första aderton år.. „
– Runeberg om sina tidiga litterära försök

Studier

[redigera | redigera wikitext]

Från Vasa flyttade han 1822 till Åbo där han i oktober samma år blev student vid Kejserliga akademien.[5] Under flitiga studier och genom att offra en dryg del av sin tid åt andras undervisning blev han filosofie magister. Kort efter det han blivit promoverad i Åbo 1827[6], brann staden ned till grunden, vilket föranledde universitetets förflyttning till Helsingfors, där det åter öppnades 1828. Redan året förut hade Runeberg diktat sitt första större poem, Elgskyttarne.

När fadern dog i ett slaganfall 1828 blev det knapert i hemmet. Runeberg tvingades själv skaffa sig medel till att fortsätta sina studier. Han tog därför plats som informator i Saarijärvi åt pojkar i två familjer, kapten af Enehjelms och kronofogde Danielsons. Här strövade han mycket omkring i skogarna och på moarna och lärde känna det finska landskapet. Det blev en inspirationskälla för dikten Bonden Paavo, som publicerades i hans första samling 1830.[7]

Yrkeskarriär

[redigera | redigera wikitext]

År 1830 förordnades han till docent i vältalighet samt erhöll en amanuensbefattning vid akademiska konsistorium i Helsingfors. I Finlands huvudstad tillbringade han de följande sju åren där han i det litterära Lördagssällskapet lärde känna akademiker som Cygnaeus, Nervander, Rein, Snellman, Lönnrot, Castrén med flera. År 1831 gifte Runeberg sig med sin syssling Fredrika Tengström, sedan han kort förut tillsammans med några yngre akademiker grundat ett privatlyceum, som han sedan ansvarade för i fem och ett halvt år.

Hans ekonomiska villkor var på grund av flera omständigheter så knappa, att han måste se sig om efter någon ytterligare inkomstkälla. Därför började han 1832, inte enbart för inkomstens skull, utge Helsingfors Morgonblad, ett litterärt halvveckoblad, vars utgivande han ansvarade för till april 1837, och där han fyllde utrymmet med kritiska skärskådningar av samtidens framstående svenska litteratur. Under tiden skrev han åtskilliga alster, som visade på en gradvis utveckling av hans poesi. 1837 sökte och fick han lektoratet i latinska språket vid Borgå gymnasium (1842 utbytt mot det i grekiska). Han prästvigdes 1838 och fick sex år senare professors titel. Då denna tjänst i följd av 1856 års skolreform indrogs, sökte och fick han 1857 avsked från densamma med bibehållande av löneförmånerna. Samma år blev han teologie doktor.

Sommaren 1851 besökte Runeberg Sverige – hans enda utrikes färd. Hela Sverigeresan blev ett triumftåg, "ett susande och dusande" som övergick allt vad han någonsin varit med om.[8] Vid en fest som hölls till hans ära blev han av ärkebiskop af Wingård, som då var Svenska akademiens direktör, i förtroende tillfrågad om han inte skulle vilja att flytta över till Sverige, där en plats i så fall skulle hållas i beredskap åt honom. Men Runeberg svarade att Finland var en fattig mor som behövde alla sina söner.[9]

Diktning

[redigera | redigera wikitext]

År 1830 utkom första samlingen av Runebergs dikter, och året därefter gav Svenska Akademien skalden sitt andra stora pris för dikten Graven i Perrho. De första dikter som Runeberg offentliggjorde var övervägande lyriska; i diktcykeln Idyll och epigram, som kan sägas stå på gränsen mellan lyrik och epos, låter han emellertid ana vad han skulle bli som episk skald, och snart framträdde han som sådan i de natursanna, folkmässiga och hjärtligt naiva idyllerna Hanna, Elgskyttarna och Julkvällen.

Hans Serviska folksånger (1830, Projekt Runeberg) är en översättning från tyska Serbische Volkslieder (1827), utgivna i Sankt Petersburg av Peter Otto von Goetze (se ryska Wikipedia), i sin tur översatt från Vuk Karadžić samling av serbiska folksånger (1824).

Senare utgav han Nadeschda, i vilken han på grundvalen av en rysk folksaga skildrar kärlekens varma låga; Kung Fjalar, ett storslaget fornnordiskt ämne; Fänrik Ståls sägner, ett nationellt epos i romansform. Han framträdde även som psalmförfattare.

” Sorg och glädje båda bodde i mitt hjärta, sorg i ena kammarn, glädje i den andra.

Oförsonligt skilda, rådde än den ena, än den andra ensam.

Sen den enda kom dit, lär hon öppnat dörren, och förenat båda.

Ty min sorg är sällhet, och min glädje vemod.

„

Många av hans dikter handlar om livet på den finska landsbygden. Den mest kända av dessa är Bonden Paavo, (Saarijärven Paavo på finska), om en småbrukare i den fattiga socknen Saarijärvi och hans beslutsamhet, sisu och orubbliga tro på försynen inför ett hårt klimat och år av dåliga skördar. Tre gånger förstör en frostnatt hans skördar. Varje gång blandar han dubbelt så mycket bark i brödet, för att avvärja svält och han arbetar allt hårdare för att dika ut kärr till torrare mark som inte ska vara lika utsatt för nattfrosten. Efter det fjärde året får Paavo äntligen en rik skörd. Medan hans hustru jublar, tackar Gud och säger åt Paavo att njuta av bröd gjort helt och hållet av spannmål, men Paavo säger åt sin fru att blanda bark i mjölet ännu en gång, eftersom deras grannes skörd har gått förlorad under en frostnatt. Paavo ger hälften av sin skörd till den nödställde grannen.[10][11]

Utvalda verk

[redigera | redigera wikitext]

Till Runebergs huvudverk hörde den idealistiska dikten Älgskyttarna (Älgjägare, 1832) och eposet Kung Fjalar (Kung Fjalar, 1844). Hjältedikten Fänrik Ståls Sägner (Fänrik Ståls sagor, Vänrikki Stoolin tarinat på finska), skriven mellan 1848 och 1860, anses vara den största finska episka dikten utanför den inhemska Kalevala-traditionen och innehåller berättelser om det finska kriget med Ryssland 1808–1809. I kriget förlorade Sverige skamligt Finland, som blev ett storfurstendöme i Kejsardömet Ryssland. Eposet, som är komponerat episodiskt, betonar den gemensamma mänskligheten för alla sidor i konflikten, samtidigt som det i huvudsak hyllar finnarnas heroism. Den första dikten Vårt land (Maamme på finska) blev Finlands nationalsång.[12]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Runeberg var gift med sin syssling Fredrika Runeberg, född Tengström, som skrev dikter och romaner. De var föräldrar till åtta barn, däribland skulptören Walter Runeberg, som var deras äldste son.[13][14]

Sedan ungdomen var han en stor älskare av jakt och fiske. På en jaktfärd 1863 drabbades Runeberg av ett slaganfall som gjorde honom oförmögen till kroppsligt arbete. Trots det bibehöll han själens krafter tämligen oförminskade. Han plågades av sjukdomen men levde i övrigt ett stilla och fridfullt liv i sitt hem, vilket hade blivit skänkt till honom av det finska folket. Han avled i Borgå 6 maj 1877.[15]

Nationalsången

[redigera | redigera wikitext]

Vårt land, som är Finlands nationalsång, är inledningen till Fänrik Ståls sägner. Den melodi som används till sången är komponerad av Fredrik Pacius.

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Runebergsdagen och Runebergstårta

[redigera | redigera wikitext]

Runebergsdagen (finska: Runebergin päivä), dagen för Runebergs födelse, firas varje år i Finland som Runebergsdagen. Traditionen började redan under hans livstid. Dagen blev officiell flaggdag 1952.[16]

Till traditionen hör att man äter Runebergstårta, en bakelse smaksatt med mandel, vilket Runeberg själv ska ha konsumerat dagligen. På finska heter den Runebergintorttu. Den finns allmänt tillgänglig i butik från början av januari till 5 februari.[17] Sedan 1896 delas det litterära priset Runebergspriset ut på Runebergsdagen.

Staty

[redigera | redigera wikitext]

Det finns en staty av Johan Ludwig Runeberg av hans son Walter Runeberg på Esplanaden i hjärtat av Helsingfors. Runeberg Township i Becker County, Minnesota fick också sitt namn efter Runeberg.[18]

Gatunamn

[redigera | redigera wikitext]

Runebergsgatan i centrala Helsingfors är uppkallad efter honom.[19]

Runebergsgatan på Östermalm i Stockholms innerstad namngavs 1909 efter Runeberg och Runebergsplan namngavs 1925 vid samma område.[20]

Minnesmynt

[redigera | redigera wikitext]

Runeberg valdes som huvudmotiv för det finska minnesmyntet, jubileumsmyntet Johan Ludvig Runeberg och Finsk poesi på 10 euro. Den präglades 2004 för att fira 200-årsdagen av hans födelse. På framsidan av myntet finns ett stiliserat porträtt av Runebergs ansikte. På baksidan visas ett teckensnitt från 1831 från den svenskspråkiga tidningen Helsingfors Tidningar, eftersom Runeberg skrev det mesta av sitt arbete på svenska.[21]

Hemmet i Borgå

[redigera | redigera wikitext]

Johan Ludvig Runebergs hem på Alexandergatan 3 i Borgå är öppet för allmänheten sedan 1882 och därmed Finlands äldsta hemmuseum. Det är mer eller mindre i samma skick som när familjen Runeberg bodde där och förvaltas av Borgå museum.[22]

Runebergssällskapet

[redigera | redigera wikitext]

Det Svenska Runebergsällskapet grundades 1985, dess ordförande är Bengt Gustaf Jonshult. Projekt Runeberg är uppkallat efter honom.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Forssell, Pia (2009). Författaren, förläggarna och forskarna: J. L. Runeberg och utgivningshistorien i Finland och Sverige. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 726. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. Libris 11623361. ISBN 978-951-583-183-5 
  • Konkordans över Fänrik Ståls sägner av J. L. Runeberg. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 663. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2004. Libris 9421524. ISBN 951-583-104-0 
  • Konkordans över J. L. Runebergs lyrik: (Dikter I-III). Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 566. Helsingfors: Svenska litteratursällsk. i Finland. 1990. Libris 7983053. ISBN 951-9018-65-4 
  • Solstrand, Helena (1974). Ordindex till J. L. Runebergs lyrik. Meddelanden från Arkivet för litterär svenska, 99-0426906-8 ; 1. Helsingfors. Libris 7838284. ISBN 951-45-0364-3 
  • Svenskt lyrikindex: ett datorbaserat index. Johan Ludvig Runeberg. Specialarbete / Högskolan i Borås, Institutionen Bibliotekshögskolan, 0281-5664 ; 1990:60. Borås. 1990. Libris 403195 

Lyrik

[redigera | redigera wikitext]

Psalmer (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Finlands evangelisk-lutherska kyrkas svenska psalmbok 1886

[redigera | redigera wikitext]
  • 10 Alle kristne fröjda sig
  • 18 Ett år har gått till ända
  • 22 Guds nåd vi skole prisa
  • 27 Jesus Kristus, han allena
  • 29 Wår Herre Kristus talat
  • 41 Sann Gud och man
  • 59 Kom till mitt arma hjerta
  • 82 O menniska, o vandringsman
  • 84 Bort, werld, med all din ståt ovh prakt
  • 88 Hur ofta spörs ej flit ich
  • 89 Hwem kallar du din nästa
  • 90 För dig min nöd
  • 93 Hur skall mig syndare
  • 99 Hwad säger nu vår Herre
  • 107 En dyr klenod
  • 109 Himlars rymd sin Konung
  • 122 Hur skole vi dig prisa
  • 137 Låt barnen komma hit till
  • 155 Gud, se i nåd till dessa två
  • 173 Hwi stängs allt jemt ditt
  • 174 Guds helga bud förnimmer
  • 210 Säll den, hwars hopp
  • 222 Ha ej din lust tull jordens
  • 243 Lik flyga tiden, som
  • 262 Hwi käns mig tungt det
  • 266 Fader över fäder alla
  • 290 Hur är ditt nam, o Gud
  • 348 Wi böre städs oss reda
  • 349 O lif i denna jemmerdah
  • 356 En gäst och främling
  • 357 Det har jag städse funnit
  • 361 Bevara Gud vårt
  • 364 Ack, mänskan är ett härligt
  • 383 Jag lyfter ögat
  • 400 Din klara sol
  • 405 Kväll eller morgon
  • 406 I Herrens hand jag lemnar
  • 413 I mörker höljs ej jorden
  • 424 Till natt det åter lider
  • 441 Herre, hela werlden tröstar
  • 443 Hur skön är ej jorden
  • 449 Uti din boning, Herre får
  • 456 Nu spörjes gråt
  • 460 Frid är fröjd, bed frid ej
  • 470 Jag tager farväl
  • 486 Mitt öga skyms, min kraft
  • 499 Wid elfarna i Babylon
  • 548 Hur ljuvt det är att komma (Tillägg 1928)

Finlands evangelisk-lutherska kyrkas svenska psalmbok 1986

[redigera | redigera wikitext]

Psalmtexter, som Runeberg har bearbetat

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Johan Ludvig Runeberg, 3 januari 2023.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Runeberg: a patriotic 19th-century rapper” (på engelska). Utrikesministeriet. https://finland.fi/arts-culture/runeberg-a-patriotic-rapper-of-the-19th-century/. Läst 4 januari 2023. 
  2. ^ ”Hannu Vapaavuori: Virsikirja ennen virsikirjaa”. Arkiverad från originalet den 20 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160320173348/http://evl.fi/Virsikirja.nsf/745ff021168d4a8ac2256ff50049b96e/5b2e2f15e8d6c4d4c2256ffe004c5407?OpenDocument. Läst 4 januari 2023. 
  3. ^ ”The Finnish National Anthem” (på engelska). Finland Promotion Board. http://finland.fi/life-society/the-finnish-national-anthem/. Läst 4 januari 2023. 
  4. ^ Grimberg, Carl. ”377 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0379.html. Läst 18 mars 2023. 
  5. ^ Nordisk familjebok. Malmö: Förlagshuset Norden. 1957. sid. 335–336 
  6. ^ Henrikson, Alf (1985). Ända från Vendelkråka: en nordisk kronologi. Trevi. sid. 291. ISBN 978-91-7160-706-5. Läst 27 augusti 2024 
  7. ^ Grimberg, Carl. ”378 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0380.html. Läst 18 mars 2023. 
  8. ^ Grimberg, Carl. ”387 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0389.html. Läst 19 mars 2023. 
  9. ^ Grimberg, Carl. ”388 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0390.html. Läst 19 mars 2023. 
  10. ^ Matti Klinge, translated by Roderick Fletcher. ”Runeberg, Johan Ludvig (1804–1877)” (på engelska). Biografiakeskus. http://www.kansallisbiografia.fi/english/?id=2846. Läst 5 januari 2023. 
  11. ^ June Pelo. ”Johan Ludvig Runeberg – National Poet of Finland” (på engelska). sydaby.eget.net. http://sydaby.eget.net/swe/jp_runeberg.htm. Läst 5 januari 2023. 
  12. ^ Lotta Lotass. ”Johan Ludvig Runeberg”. litteraturbanken. http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/RunebergJL. Läst 5 januari 2023. 
  13. ^ ”Fredrika Runeberg” (på finska). Porvoon Museo. Arkiverad från originalet den 11 februari 2003. https://web.archive.org/web/20030211180848/http://www.porvoonmuseo.fi/artMuseum.php. Läst 5 januari 2023. 
  14. ^ Liisa Lindgren. ”Walter Runeberg, Skulptör, professor”. Biografiskt lexikon för Finland. http://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=3611. Läst 5 januari 2023. 
  15. ^ ”Johan Ludvig Runeberg” (på engelska). Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Johan-Ludvig-Runeberg. Läst 5 januari 2023. 
  16. ^ Anne Bergman; Carola Ekrem (2020). ”Runebergsdagen”. Stora finlandssvenska festboken. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://www.sls.fi/sv/utgivning/stora-finlandssvenska-festboken 
  17. ^ ”Runebergintortut” (på finska). Yle yhtiönä. 6 juni 2012. http://yle.fi/uutisetrunebergintortut_eivat_vaadi_runoilijan_lahjoja/2337805. Läst 5 januari 2023. [död länk]
  18. ^ Upham, Warren (1920) (på engelska). Minnesota Geographic Names:Their Origin and Historic Significance. Minnesota Historical Society. sid. 30. https://archive.org/details/minnesotageogra00uphagoog. Läst 5 januari 2023 
  19. ^ (på finska) Helsingin Kadunnimet. City of Helsinki. 1981. https://www.hel.fi/static/tieke/digitoidut_asiakirjat/helsingin_kadunnimien_historia/pdf/Helsingin_kadunnimet_1.pdf. Läst 5 januari 2023 
  20. ^ Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders & Ferenius, Jonas & Lundqvist, Gunnar (2005) [1982]. Stockholms gatunamn. Monografier utgivna av Stockholms stad (3:e upplagan). Stockholm: Stockholmia förlag. sid. 330. Libris 10013848. ISBN 91-7031-152-8 
  21. ^ ”J.L. Runeberg ja runous 10 €, BU” (på finska). Suomen Rahapaja. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171027184700/https://www.suomenrahapaja.fi/fin/j.l.-runeberg-ja-runous-10-bu/10720/dp. Läst 5 januari 2023. 
  22. ^ ”Nationalskalden J.L. Runebergs hem”. Borgå museum. Arkiverad från originalet den 17 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140517205901/http://www.porvoonmuseo.fi/artMuseum.php?lang=SWEDISH. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johan_Ludvig_Runeberg&oldid=55872667”