Hoppa till innehållet

Erbium

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Erbium
Nummer
68
Tecken
Er
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Er

Fm
HolmiumErbiumTulium
[Xe] 4f12 6s2
68Er



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa167,26 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet≈ 9 000 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt2 783 K (2 510 °C)
Molvolym18,4 × 10-6 /mol
Smältvärme17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme292,88 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie175 (226) pm
Kovalent radie157 pm
JonisationspotentialFörsta: 589,3 kJ/mol
Andra: 1 150 kJ/mol
Tredje: 2 194 kJ/mol
Fjärde: 4 120 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f12 6s2
e per skal2, 8, 18, 30, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (basisk)
Elektronegativitet1,24 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2 830 m/s
Elektrisk konduktivitet1,17·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Erbiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
160Er {syn.} 28,58 timmar ε 0,330 160Ho
162Er 0,14 %
Stabil
164Er 1,61 %
Stabil
165Er {syn.} 10,36 timmar ε 0,376 165Ho
166Er 33,6 %
Stabil
167Er 22,95 %
Stabil
168Er 26,8 %
Stabil
169Er {syn.} 9,4 dygn β- 0,351 169Tm
170Er 14,9 %
Stabil
171Er {syn.} 7,516 timmar β- 1,490 171Tm
172Er {syn.} 49,3 timmar β- 0,891 172Tm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandningar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Förekomst

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]

Historia

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

Källor

Noter

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952