Victor Holmquist
Rudolf Victor Mauritz Holmqvist (ibland skrivet Holmquist), född den 24 september 1842 i Stockholm, död den 31 maj 1895 på Löfnäs utanför Mariefred,[2], kyrkobokförd i Klara församling, Stockholm[3], var en svensk skådespelare och teaterledare.
| Victor Holmquist | |
 Victor Holmquist, skådespelare vid Nya teatern 1877 | |
| Född | 24 september 1842 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 31 maj 1895 (52 år) Löfnäs, Mariefred, Sverige |
| Aktiva år | 1859–1895 |
| Maka | Anna Josefina Jonsson[1] |
Han ägde åren 1880–1890 tillsammans med Ludvig Josephson Nya teatern (senare Svenska teatern) i Stockholm.
Biografi
redigeraTidig karriär i landsorten
redigeraHolmquist var i ungdomen anställd i bokhandel i Stockholm, men då han hade en vacker tenorröst och var dragen till teatern ville han söka till Kungliga teatrarnas elevskola. Han anställdes dock hos Isac Fredrik Smitts sällskap, som för tillfället gav föreställningar i Fredrikshald, där Holmquist uppträdde första gången på sin sjuttonårsdag, den 24 september 1859. Hans första roll var som poliskonstapeln i August Blanches skådespel Järnbäraren. Holmquist var anställd hos Smitt i tre år och turnerade i Norge. Efter att sällskapet 1862 återvänt till Sverige och uppträtt i Göteborg anställdes Holmquist hos Carl Gustaf Michal och stannade vid hans trupp till hösten 1865, då han övergick till Johan Petter Roos sällskap. Hans många olika roller i landsorten gav honom ett gott namn som skådespelare, och den 10 maj 1866 spelade han för första gången i Stockholm, hos Constantin Rohde på Manegeteatern på Djurgården, där han uppträdde i enaktsstycket Huru man tjänar sina vänner och som älskaren i Skärgårdsflickan. Hans andra roll var skräddaren Stick i Gustaf Engströms Skräddaren naturpoet, i vilken roll han gjorde stor lycka. Han erbjöds anställning såväl hos Kungliga teatrarna som vid Södra Teatern, men ansåg sig ännu inte helt mogen för Stockholm och stannade hos Rohde till oktober 1867, då han återgick till Roos sällskap. Han återvände 1868 till Rohde och anställdes 1869 vid Ferdinand Strakoschs trupp i Göteborg, där han spelade till sällskapets upplösning i maj 1870. Han gav dessutom gästroller vid det Haqviniska associationssällskapet i landsorten och på Mindre Teatern i Stockholm, där han spelade Fiolin i Frans Hodells folkstycke Syfröknarna.[1]
I Stockholm
redigeraI oktober 1870 uppträdde Holmquist första gången på Södra Teatern i Stockholm, i rollen som Don Cluncar i Frihetsbröderna. Han spelade där sedan ett stort antal roller, däribland Kejsar Wilhelm i Ballongfärden, Lundström i Andersson, Pettersson och Lundström, Fader Östing i Närkingarne, Sparavinsky i Pariserliv och Argon i Den inbillade sjuke. Då teaterdirektör Ludvig Zetterholm avled i maj 1873 övertog Holmquist och Ernst Wallmark Södra Teaterns sällskap och spelade med det på Djurgårdsteatern sommaren 1873. Av de roller han där utförde var Quinquampoix i Herr Bois-Joies bröllopsäventyr och Campistron i Tjuvskyttarna de mest betydande. Bunden av ett löfte till Edvard Stjernström måste Holmquist på hösten 1873 upphöra som teaterföreståndare. Han gav sedan gästroller hos Gustaf Haqvinius och Gustaf Bergström på Mindre Teatern, varefter han 1874 gjorde en studieresa till Köpenhamn, Tyskland, Italien och Paris.[1]
Efter återkomsten uppträdde han som gäst hos Thérèse Elfforss, som då hyrde Djurgårdsteatern, innan han anställdes vid Nya Teatern hösten 1874. Teatern invigdes den 19 januari 1875, och Holmquist uppträdde första gången som Tjælde i Bjørnstjerne Bjørnsons Ett handelshus, för vilken han vann stort bifall, särskilt som rollen var så annorlunda de tidigare roller han spelat i Stockholm. Han spelade därefter titelrollen i Bjørnsons Redaktören, men återgick sedan till det lättsammare området, inom vilket han spelade ett stort antal roller redan under Edvard Stjernströms livstid. Efter dennes död 1877 stannade Holmquist vid Nya Teatern till hösten 1878, då han började ge gästroller på Mindre Teatern och vann allmänhetens bifall bland annat som fogden i Cornevilles klockor, Vynaigre i Lilla hertigen och Domingo i Sjökadetten.[1]
Under sommaren 1879 uppträdde Holmquist med eget sällskap på Djurgårdsteatern och spelade greve Corniski i Niniche under nästan hela spelterminen. Den 1 augusti samma år hyrde han och Ludvig Josephson Nya Teatern, och Holmquist var då en tid direktör för två teatrar, skötte ekonomin för båda och spelade på den ena varje kväll. På våren 1880 köpte Holmquist och Josephson med hjälp av flera teaterintresserade sponsorer Nya Teatern för 500 000 kronor. Holmquist skötte teaterns ekonomi, men uppträdde även i åtskilliga roller, däribland Lambertuccio i Boccaccio, Pomponio i Don Juanita, Lorenzo i Rosenkind, Pfeffermann i Våra fruar, Baltazar i Det lustiga kriget, Vallentin i Slösaren, Thorbjörn i Svenske sprätthöken och Drillen i Drillens operett.[1] Holmquist och Josephson ägde teatern fram till 1890, och de båda var teaterchefer 1879–1887 och 1890–1891.[4]
1891–1892 var Holmquist anställd vid Operans dramatiska avdelning. Han gästspelade från 1892 i landsorten och Finland.[4]
Eftermäle
redigeraHolmquist var en sällsynt fantasifull skådespelare, vars framställningar inom den borgerliga repertoaren och operetten bar den stora och förlösande humorns märke och ej sällan tangerade det geniala.[4] Hans glada komik och förmåga som kuplettsångare gjorde honom mycket omtyckt. Han var även en uppskattad uttolkare av Elias Sehlstedts visor.[1]
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigera
Vidare läsning
redigera- Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Operetten under 1860-70-talen”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 204f. Libris 421781. Läst 29
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Victor Holmquist.
Noter
redigera- ^ [a b c d e f] Holmqvist, Victor i Arvid Ahnfelt, Europas konstnärer (1887)
- ^ Holmquist, Viktor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 236-37.
- ^ ”Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 3. 18 februari 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-02-18/3088/3. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 1. 7 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-07/3254/1. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 1. 20 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-20/3265/1. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 oktober 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-10-28/3298/2. Läst 31 juli 2015.
- ^ ”Teaternytt”. Dagens Nyheter: s. 2. 7 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-07/3356/2. Läst 9 augusti 2015.
- ^ ”Teaternytt”. Dagens Nyheter: s. 2. 5 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-05/3355/2. Läst 9 augusti 2015.
- ^ [a b] ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-02/3378/1. Läst 10 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 23 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-23/3396/2. Läst 11 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 23 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-23/3470/2. Läst 14 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-13/3590/2. Läst 16 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 24 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-24/3599/2. Läst 17 augusti 2015.
- ^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 7 juni 1879. http://arkivet.dn.se/tidning/1879-06-07/4392/2. Läst 1 april 2017.
- ^ ”Teater och musik”. Aftonbladet: s. 3. 13 juni 1879. http://tidningar.kb.se/4112678/1879-06-13/edition/0/part/1/page/3. Läst 1 april 2017.
- ^ Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Operetten under 1860-70-talen”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 213. Libris 421781. Läst 29
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 9 maj 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-05-09/7410/2. Läst 29 juli 2015.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 september 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-09-02/7506a/2. Läst 28 juli 2015.