Slaget vid Dennewitz

Slaget vid Dennewitz
	Del av Sjätte koalitionskriget
	; Slaget vid Dennewitz, i mitten syns kronprins Karl Johan med lansiärer bakom honom, framför honom till höger på målningen syns Preussiskt infanteri uppställt i fyrkant. Målningen av Alexander Wetterling, 1842.
Ägde rum	6 september 1813
Plats	Dennewitz, då del av Kungariket Sachsen, dagens Tyskland; 68 km sydväst om Berlin
Resultat	Koalitionsseger
Stridande
Franska kejsardömet	Kungariket Preussen; Kejsardömet Ryssland; Sverige
Befälhavare och ledare
Michel Ney; Henri Gatien Bertrand; Jean Reynier; Nicolas Oudinot	Kronprins Karl Johan; Curt von Stedingk; Friedrich Wilhelm von Bülow; Bogislav von Tauentzien
Styrka
58 000 man	80 000 man
Förluster
33 000–34 000	7 000–10 000

Slaget vid Dennewitz var en militär drabbning vid Dennewitz, 68 kilometer sydväst om Berlin, den 6 september 1813, under Napoleonkrigen. Under ledning av Sveriges kronprins Karl Johan^[1] besegrade den allierade nordarmén fransmännen som anfördes av marskalk Ney.

Slaget

Efter marskalk Oudinots misslyckade anfall mot Berlin och slaget vid Grossbeeren^[2] den 23 augusti fick marskalk Ney befälet över hans trupper på omkring 60 000 man och bröt den 5 september upp från Wittenberg för att över Jüterbog och Baruth förena sig med Napoleon. Under marschen kom de i kontakt med delar av den av Bernadotte anförda nordarmén på omkring 100 000 man. Ney lyckades vid Zahna slå tillbaka nordarméns västra flygel, men den 6 september tvingades han med sina 4:e och 7:e kårer till strid med Bernadottes preussiska trupper vid Dennewitz. Neys återstående kår, den 12:e insattes på ett olyckligt sätt och kunde inte på ett bra sätt understödja de båda andra. Under tiden fullbordade Bernadotte uppmarschen med de ryska och svenska kårerna. Av dessa sändes en del lättrörliga trupper, bland annat två svenska batteri, i förväg och insattes verksamt i striden. Då huvudarmén nådde stridsplatsen var slaget redan avgjort.

Marskalk Neys trupper gick i flyktartat återtåg söderut mot Torgau.

Klockan fyra anlände de svenska trupperna för att förstärka den preussiska sidan. De franska trupperna tog därmed till reträtt.

Förluster

Den franska sidan förlorade cirka 9 000 man i döda och sårade, och 14 000 man blev fångar, 50 kanoner och 400 vagnar förnödenheter. Den allierade Nordarmén förlorade 10 500 inklusive sårade, varav cirka 30 svenskar.

Bilder

Slagfältet vid Dennewitz, våren 1996.
Det har rests ett stort antal minnesmärken över slaget vid Dennewitz 1813.
Ett minnesmärke över slaget vid Dennewitz i Tyskland hösten 1813.
Minnesmärke rest över den Preussiske generalen Bogislav Friedrich Emanuel von Tauentzien, som deltog i slaget vid Dennewitz 1813.
Minnesmärke över slaget.

Se även

Referenser

Noter

^ ”Dennewitz”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0
^ ”Grossbeeren”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0

Källor

Svensk uppslagsbok. Malmö. 1931 ^{[sidnummer behövs]}

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Dennewitz.
Bilder & media
Clas Livijns brev från Dennewitz på Wikisource

[1] ”Dennewitz”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0

[2] ”Grossbeeren”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0

[1]

[2]