Jämsä är en stad i landskapetMellersta Finland. Kommunen gränsar mot kommunerna Orivesi, Juupajoki och Mänttä-Vilppula i väster, Keuru i nordväst, Petäjävesi i norr, Jyväskylä i nordost, Luhanka (gräns i sjön Päijänne) i öster samt Kuhmois i söder [9]. Jämsä har &&&&&&&&&&019767.&&&&&019 767 invånare och är enspråkigt finskt. Kommunen har en yta på &&&&&&&&&&&01823.7700001 823,77 km², varav landarealen är &&&&&&&&&&&01571.2300001 571,23 km².
Under medeltiden var Jämsä den nordligaste socknen i Tavastland. I början av 1400-talet avskildes Jämsä kapell från Sysmä. Detta torde ha skett före 1442 då förvaltningssocknen Jämsä nämns. Som kyrksocken framstår Jämsä under andra hälften av 1400-talet och nämns som sådan första gången 1497.[10]
Det förutvarande Stor-Jämsä omfattade den nuvarande kommunen Jämsä, nästan hela Korpilax och Muurame samt delar av Petäjävesi och Säynätsalo. På 1860-talet splittrades Stor-Jämsä i nya kommuner; Korpilax socken 1861 resp. Petäjävesi kommun 1867. Den resterande delen av Stor-Jämsä kallades därefter för Gamla Jämsä. Gamla Jämsä splittrades 1926 i kommunerna Jämsä, Jämsänkoski och Koskenpää [11][12].
Det första kommunala mötet hölls 1866, varmed Jämsä blev en självständig kommun. Kommunen blev 1969 en köping. 1977 fick Jämsä stadsrättigheter, då köpingarna avskaffades i Finland [12].
Städerna Jämsä och Jämsänkoski slogs samman den 1 januari 2009[13]. Vid sammanslagningen antogs namnet från Jämsä medan stadsvapnet antogs från Jämsänkoski. Jämsä hade vid sammanslagningen cirka 15 820 invånare [15] och en yta på 1 375,56 km², varav landarealen var 1 170,26 km².[16]
Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[19][20]
^Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 89, Finlands medeltidsurkunder III, Helsingfors 1921, nr 2434, Finlands medeltidsurkunder VI, Helsingfors 1930, nr 4775