Erik Grotenfelt
finländsk poet
Erik Herman Voldemar Grotenfelt, född 24 juli 1891 i Viborgs landskommun, död 3 april 1919 i Helsingfors[1], var en finländsk författare. Han var son till Julius Grotenfelt.
| Erik Grotenfelt | |
 | |
| Född | Erik Herman Voldemar Grotenfelt 24 juli 1891 Viborgs landskommun |
|---|---|
| Död | 3 april 1919 (27 år) Helsingfors |
| Yrke | Författare, publicist |
| Nationalitet | Finländsk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1914–1919 |
| Litterära rörelser | Dagdrivarna |
| Noterbara verk | Bengt Walters lycka Det nya fosterlandet |
| Make/maka | Siri Studd |
| Barn | Märta Grotenfelt |
Erik Grotenfelt utgav två diktsamlingar 1914 och 1915, samt romanerna Bengt Walters lycka 1916 och Det nya fosterlandet 1917. Med hela styrkan i sitt intensiva temperament kastade sig Grotenfelt in i självständighetskampen i Finland, för vilken han litterärt verkade genom krigsöversikter och politiska artiklar, i urval utgivna under titeln En pennas strid (1919). Han fungerade som domare för avrättningarna i Västankvarn, där inemot 70 anklagade röda avrättades. Vissa av dessa arkebuseringar verkställde Grotenfelt själv. Han begick självmord den 3 april 1919.
Källor
redigera- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
- Sture Lindholm: Röd galenskap - Vit terror, Söderströms 2005
Noter
redigera- ^ Grotenfelt. Adelsvapen. Läst 14 april 2017.