öra

öra (język szwedzki)

öra (1.1)

ett öra (1.3) på en kopp

wymowa:

IPA: [˘œːra] ​

znaczenia:

rzeczownik, rodzaj nijaki

(1.1) anat. ucho

(1.2) pot. słuch

(1.3) ucho, uszko (od dzbanka, kubka itp.)

odmiana:

(1) lp ett öra, örat; lm öron, öronen

przykłady:

(1.1) Min man har stora öron. → Mój mąż ma duże uszy.

składnia:

kolokacje:

synonimy:

(1.2) gehör

antonimy:

hiperonimy:

(1.1) sinnesorgan, organ

hiponimy:

holonimy:

(1.1) huvud

meronimy:

wyrazy pokrewne:

przyr. -örad

związki frazeologiczne:

złożenie rzeczownikowe örhänge, öroninflammation, öronläkare, öronmussla, öronpropp, öronskydd, öronsnäcka, öronsus, örontrumpet, öronvax, örclips, örfil, örlob, örsnibb, dövörat, inneröra, mellanöra, musiköra, språköra, ytteröra

fraza czasownikowa få det hett om öronen, dra öronen åt sig • ha en räv bakom örat • ha någons öra • ha öra för något • ha öronen på skaft • hålla ögon och öron öppna / hålla öronen öppna • inte tro sina öron • inte vara torr bakom öronen • lyssna med ett halvt öra • låna sitt öra • spetsa öronen • stå på öronen • ta i örat • tro inte sina öron • vara på örat • tala för döva öron • vara idel öra • vara torr bakom öronen • vinna någons öra

fraza przysłówkowa upp över öronen

przysłowie små grytor har också öron • väggarna har öron

fraza zdaniowa en fågel har kvittrat i mitt öra

etymologia:

uwagi:

źródła: