sittplats

Swedish

Etymology

sitta +‎ plats. Cognate of German Sitzplatz.

Noun

sittplats c

1. seat (place in which to sit)

Declension

Declension of sittplats

		nominative	genitive
singular	indefinite	sittplats	sittplats
	definite	sittplatsen	sittplatsens
plural	indefinite	sittplatser	sittplatsers
	definite	sittplatserna	sittplatsernas

Derived terms

• prioriterad sittplats
• sittplatsbiljett

See also

• ståplats

References

• sittplats in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sittplats in Svensk ordbok (SO)
• sittplats in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)