Mikko Rantanen är huvudperson i veckans avsnitt av Yle Sportens NHL-podd. Bästa biroll spelar J.T. Miller, som enligt Mattias och Anders kan göra en utmanare till Stanley Cup-favorit.
Carolina var etta i sin division tre säsonger på raken och tvåa förra säsongen. I hela ligan har grundserieplaceringarna de fyra senaste säsongerna varit 3-3-2-3. Varje vår har förväntningen både i organisationen och bland NHL-medierna varit att det nu är Carolinas år.
Tanken att Hurricanes är på väg mot stora bedrifter föddes då ett ungt uppstickarlag lett av coachen Rod Brind’Amour överraskande nådde konferensfinal 2019.
En stor del av lagets nuvarande kärna var med redan då. Sebastian Aho, Jordan Staal, Jaccob Slavin, Martin Necas, Andrei Svetjnikov och Jordan Martinook tillsammans med Brind’Amours aggressiva och tempostarka system kändes som en stark grund att bygga framgång på.
Frågan var inte ”om”, utan ”när”.
Playoff får orkanen att mojna
Slutspelen sedan dess har ändå obarmhärtigt utmynnat i besvikelser. Visserligen har ”Canes” vunnit playoffrundor varje år och nått konferensfinal så sent som 2023, men till slut alltid blivit utslaget på ett sätt som fått laget att se närmast chanslöst ut. Ett nummer för litet.
Två avgörande nyckelområden har gång på gång svikit: målvaktsspelet och målskyttet.
Carolinas målvakter har alltid förlorat duellen mot keepern i andra änden när det gällt som mest.
Varje vår har det slunkit in puckar som bara inte ska göra det just när säsongen står på spel. Samtidigt har gubben mellan stolparna i motståndarmålet höjt sig till högsta nivån.
Tuukka Rask 2019 och 2020, Andrej Vasilevskij 2021, Igor Sjestiorkin 2022, Sergej Bobrovskij 2023 och Sjestiorkin på nytt förra våren spikade var och en helt enkelt fast luckan. Åtminstone för sådana skyttar som Hurricanes kunde hota dem med.
Apropå målskyttet.
Anfallssystemet som går ut på att generera mängder med skott och fungerar ypperligt i grundserien, har tappat skärpan när en playofftaggad motståndare dels blockerat skott mer aktivt och dels hållit Carolina-spelarna ute ur slottet med fysisk styrka.
Med tre månader kvar till följande slutspel, finns det ingenting som tyder på att den här våren slutar lyckligare för Carolinas del.
Keepern är problem nummer ett
Målvakterna som fått Carolinas målskytte att dö är såklart inga dussinväktare. Var och en har vunnit minst en Vezina-trofé.
I Hurricanes-buren har Petr Mrazek, Alex Nedelkovic, Antti Raanta, Pjotr Kotjetkov och Frederik Andersen försökt bli den vinnande slutspelsmålvakten. Alla har haft sina starka stunder, alla har de också tappat greppet i de avgörande ögonblicken.
Symptomatiskt är även det att i varje slutspel har Carolina tvingats byta målvakt mitt i stridens hetta. Ibland på grund av skada, men regelmässigt då puckar som borde ha stoppats istället hittat sin väg över mållinjen.
Uttryckligen i playoff hänger hela lagets prestation på hur mycket man litar på sin målvakt. Anfallen blir ängsligare och trubbigare ju osäkrare spelarna känner sig gällande riskerna för att motståndaren vänder spelet.
Slutspelsmålvakter är som bäst när följande mål avgör
En vinnande playoffmålvakt ska ge laget ett stadigt ryggstöd då serier står och väger. Det har Carolinas målvakter från och med 2019 aldrig lyckats med.
Ofta stirrar man sig blind på räddningsprocenten. Då kan man hävda att till exempel Andersen hade lysande 92,7 över hela slutspelet våren 2023. I playoff avgör ändå puckarna som målvakten räddar när trycket är som störst.
Vissa målvakter – som till exempel Vasilevskij – har en förmåga att höja sig just i de stunderna. Andra kan vara levande väggar fram till att ”följande mål avgör”. Just då börjar manschetten darra. Alla hästar som Carolina satsat på hör till den kategorin.
Även målvakten som skaffades in för att frälsa Carolina.
Dansken Frederik Andersen är en urstark grundseriemålvakt. Ofta är han också bra i början av playoff – men varken i Toronto eller i Carolina har han ”vunnit” en kritisk playoffserie för sitt lag. De fatala misstagen har alltid uppenbarat sig i värsta möjliga stund.
Dessutom är Andersens fysik helt enkelt på tok för bräcklig. Ännu säkrare än att han släpper in en ödesdiger puck är att han för det mesta rehabiliterar en skada. Under de tre senaste säsongerna har han spelar 34, 16 och 5 grundseriematcher (läget 23 januari).
Att Andersen i en ålder av 35 skulle bli mindre skadebenägen är önsketänkande. En dröm som inte heller håller en verklighetsgranskning är att den hetlevrade och oförutsägbara 25-åringen Pjotr Kotjetkov skulle vara keepern som ger laget känslan av att vara oövervinnerligt.
Går Carolina in i slutspelet med duon Andersen-Kotjetkov uppfyller lagets färska GM Eric Tulsky definitionen av idioti: att göra precis samma sak om och om igen på precis samma sätt och vänta sig att resultatet förändras.
Tips: John Gibson hungrar som 32-åring efter framgång, Kevin Lankinen tål bevisligen tryck i slutspel.
En ny Guentzel behövs
Målvakten är prioritet nummer ett om Hurricanes som organisation på riktigt är ute efter att vinna. Dessutom behöver laget en forward som kan göra mål, eller skapa chanser innanför slottet också mot ett A-klassen försvarsspel. Helst en center, men inte nödvändigtvis.
För ett år sedan lyckades Carolina få Jake Guentzel från Pittsburgh till Raleigh för våren. Han var egentligen just den typs spelare som behövs. Samarbetet med Sebastian Aho var magiskt – till exempel i den ödesdigra serien mot Rangers stod duon för 5+9 på sex matcher.
Tyvärr landade målvakstandemen Andersen-Kotjetkov sammanlagda räddningsprocent på 87,8. Samtidigt stoppade Igor Sjestiorkin 91,9 procent av puckarna. Teknisk knockout.
Guentzel ville ändå inte stanna i Carolina och gör nu en stark säsong i Tampa. Vad än orsakerna var så hedrar det inte Hurricanes-organisation att man halade den stora baddaren ombord, men inte lyckades behålla honom.
Nytt försök behövs i vår. Enligt ryktena har GM Tulsky redan visat intresse för J.T. Miller/Elias Pettersson och till med snack som involverar Mikko Rantanen florerar för tillfället. Även en mindre fisk som Ryan O’Reilly, Mikael Granlund eller Brock Nelson kunde ändå fylla luckan.
Beroende på hur stort byte man är ute efter kan åtminstone Andrej Svetjnikov, Dimitri Orlov, Jesperi Kotkaniemi och kanske till och med Martin Necas vara handelsvaluta.
Viljan brukar hitta sin väg – om den som vill har en vision och tillräcklig med mod.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.
Källor: nhl.com, hockeydb.com, hockey-reference.com, statmuse.com