”År av mobbning bröt ner mig mentalt, förlamade mig och gjorde att jag aldrig lärde mig sociala färdigheter. Jag hade hellre varit den stereotypiska mannen med jobb, fru och två barn plus en hund.”
”Jag har tillräckligt med mentala problem för att det inte är ett val att hålla mig isolerad.”
”Samhället och människor är i allmänhet rätt så skit.”
Det här är några exempel på meddelanden i forumet Hikikomero, som är en del av det finskspråkiga diskussionsforumet Ylilauta.
Doktoranden Artti Kellokumpu har tittat närmare på diskussioner som tillbakadragna unga män för där, och använt det som material för sin forskning.
Forumets namn härstammar från det japanska ordet hikikomori, som betyder ”att dra sig undan”.
Genom analys av många offentliga meddelanden där, har Kellokumpu kunnat få en klar bild av de tillbakadragna ungas verklighet.
Kellokumpu försvarade på lördagen framgångsrikt sin färska doktorsavhandling på det här temat vid Helsingfors universitet.
Upplevelse om att det är svårt att knyta relationer
Av den färska doktorsavhandlingen framkommer det att många av de hemmasittande unga männen kan känna avund och ilska gentemot andra.
De tillbakadragna männen upplever också att det är svårt att inleda sexuella relationer. De är ändå inte nödvändigtvis så kallade incels, alltså ofrivilligt utan partner.
– Men på diskussionsforumet finns en grupp vars ideologi i praktiken är exakt densamma som incel-ideologin, även om de inte använder exakt samma terminologi, alltså de kanske inte kallar sig själva incels, men världsbilden är mycket liknande, säger doktoranden Artti Kellokumpu.
Enligt avhandlingen anser de tillbakadragna männen att kvinnor ställer män mot varandra.
”Samhället tjänar bara vissas intressen”
Hemmasittarna upplever också att det liberala samhället endast tjänar kvinnors, välbärgade mäns och invandrares intressen.
– De upplever att det inte finns någon plats för missgynnade män som de själva i ett liberalt samhälle. Och det kan de sedan svara på på ett maskulint och konservativt tillvägagångssätt, säger Artti Kellokumpu.
Maskulinitet erkänner och bekräftar deras känslor av marginalisering och frustration som män.
De kan då få ett sätt förstå sin kamp, och att den skulle bero på samhällsstrukturer som missgynnar dem.
Konservativa värderingar erbjuder ofta förklaringar till samhällsproblem som resonerar med de här unga männen. Enligt studien kan de till exempel skylla sina problem på invandring, som de ser som en ökad konkurrens om jobb och resurser, inklusive kvinnor.
Både maskulinitet och konservatism kan erbjuda lösningar som tilltalar hemmasittarna. Till exempel kan de förespråka politik som de tror kommer att återställa traditionella könsroller eller som begränsar invandringen.
En identitet byggd på lidande
Kellokumpu kom bland annat fram till att de hemmasittande ungdomarna, vars meddelanden han analyserade, bygger sin identitet på lidande.
Enligt avhandlingen skiljer sig de här tillbakadragna unga männens jag från andra personers jag genom psykiska och sociala brister samt en fatalistisk offermentalitet.
– Med andra ord framstår deras jag som socialt ångestfyllt och med psykiska problem. De upplever sig själva som oönskade och ser inga möjligheter för sig själva, säger Kellokumpu.
Han tillägger att det faktum att de är tillbakadragna är en slags försvarsmekanism de tar till.
– Det är också ett sätt att göra uppror mot samhälleliga förpliktelser.
Missnöjet vänds däremot inte till politiskt motstånd, eftersom det inte verkar finnas några allierade eller möjligheter till påverkan.
De flesta i forumet verkar vara unga män i 20–30-årsåldern som är utanför både arbete och studier, och de kan också lida av ensamhet och psykisk ohälsa.
– De talar mycket om sin egen depression, sin ångest och andra symptom. De är ganska skickliga på att tala med ett språk från terapikulturen, där de närmar sig och uttrycker sina motgångar och problem med hjälp av ett ordförråd hämtat från psykiatrin, säger Kellokumpu.
Det finns dessutom en liten minoritet hemmasittande kvinnor.
Strukturer i samhället skapar maktlöshet
Ett centralt resultat i studien är att socialt tillbakadragna ungdomars tro på andra människor och samhällsstrukturer bryts ner.
Kellokumpu säger att andra människor börjar framstå som mycket hotfulla och att hemmasittarna förhåller sig ganska cyniskt till dem.
– Samhället som helhet börjar framstå som en kall plats, där alla bara försöker dra nytta av varandra, vilket leder till att man tar avstånd från samhälleliga normer, säger han.
Det finns många orsaker till det här. Artti Kellokumpu berättar att det till exempel kan handla om problematiska familjebakgrunder, problematiska kamratrelationer och mobbning i skolan.
– Men vi har också samhällsstrukturer som skapar maktlöshet. Arbetsmarknaden, som pressar människor ut i arbetslöshet, och det sociala trygghetssystemet som utsätter ungdomar för knapphet och kontroll.
Särskilt avskyr de tillbakadragna unga männen arbetsrehabilitering, som ses leda till utnyttjande av arbetslös arbetskraft
forskaren Artti Kellokumpu
Till exempel motsätter sig allmänt deltagarna i Hikikomero-forumet att arbetslösa behöver genomgå olika kontroller och aktiveringsåtgärder – och att man annars råkar ut för sanktioner.
– Särskilt avskyr man arbetsrehabilitering, som ses leda till utnyttjande av arbetslös arbetskraft genom oavlönat arbete. Det ses också som en förnedrande plats där man verkligen inte rehabiliteras, utan dit man hamnar när inget annat har fungerat, säger Kellokumpu.
Många upplever också att de har konkurrerats ut från arbetsmarknaden, då redan små luckor i cv:n nuförtiden kan vara mycket problematiska, och att de tvingas klara sig i Folkpensionsanstaltens ”stöddjungel”, och med de olika krav som ställs på arbetssökande.
Viktigt att minska marginaliseringen
Forskaren Artti Kellokumpu säger att det skulle vara viktigt att öka de tillbakadragna ungas möjligheter till arbete.
– Vi har ganska många projekt och tjänster som syftar till att motverka ungdomars utanförskap, men deras effektivitet kan vara något begränsad, vilket inte är särskilt överraskande om de bara riktar sig till individerna.
Han betonar att det skulle vara viktigare att tänka på arbetsmarknaden och arbetsmarknadsinstitutionerna som helhet.
– Låt oss säga så här, man kan göra människor arbetsföra, men om det inte finns jobb, vad kan man göra åt det?
Projekt med stöd från staten ska hjälpa till
Samtidigt har förstås projekt som ingriper på individnivå också viss betydelse.
Till exempel i Tammerfors försöker organisationen Setlementti Tampere hitta unga hemmasittare.
Projektet Verkkoon kadonneet (Förlorade på nätet) syftar till att nå de här individerna genom olika onlineplattformar för att erbjuda dem stöd i deras egna miljöer – till exempel på Jodel, Reddit, Ylilauta och Discord.
– Kontakter måste skapas på ett mycket öppet och respektfullt sätt. Tanken är inte att förändra eller tvinga någon till något, säger Ville Manninen i en intervju med Yle.
Projektet stöds av Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA) och har anställt ”nätspanare” för att hjälpa till med att nå och stödja den här gruppen.
Målet är också att synliggöra vägar till social isolering på nätet och att samla kvalitativa data om fenomenet.
I slutändan är det alltså enligt forskningen avgörande att vi som samhälle inte bara lyssnar på hemmasittarna utan också agerar för att skapa förändring.
Genom att förstå de underliggande orsakerna till hemmasittarnas isolering kan vi arbeta mot en framtid där ingen känner att de måste välja ensamheten.
Med fortsatt forskning och samhällsinsatser, kan fler unga män som de på Hikikomero en dag känna sig sedda, hörda och inkluderade i ett samhälle som värdesätter alla dess medlemmar.