Skogsmaskinerna i Österbotten går för full fart, för behovet av finländskt virke är stort både i Österbotten och för export. Det får skogsägarna att aktivera sig, eftersom prisnivån är hög.
– Det har varit en ganska stor rusch under det här året, då speciellt massa- och timmerpris har varit på väldigt hög hög nivå historiskt sett. Kanske en ökning på trettio procent på två år, säger Johnny Fagerholm, som är skogsvårdsinstruktör och Skogsvårdsföreningens teamledare för norra verksamhetsområdet i Österbotten.
På hans revir finns uppskattningsvis 700 skogsägare och han kan se att prisstegringarna blåst liv i intresset att sälja virke.
Avverkningen av massaved går till största delen till UPM:s fabrik i Jakobstad. Virket som fälls i trakten har god åtgång. Någon inbromsning i köpivern har man inte märkt på skogsvårdsföreningen – snarast tvärtom.
– Man har ju hört att vissa sågar under sommaren kört med lite lägre kapacitet. Men nog vill alla köpa virke. Så nog tror jag att finska skogen är viktig under lång tid framöver, säger Fagerholm.
Virke skeppas till Sverige
I de norra delarna av svenska Österbotten har UPM:s verksamhet i Jakobstad avsevärd betydelse och på skogsvårdsföreningen har man svårt att föreställa sig en verklighet utan den köparen. UPM:s svårigheter oroar, men ännu löper verksamheten och affärerna.
– Kontraktet vi har med UPM gäller och vi levererar enligt det kontraktet. Men vi har också kontakter västerut och har export av massa till Sverige från skogsvårdsföreningen i hela Österbotten, säger Fagerholm.
Från Österbotten skeppas nu också stora mängder virke, framför allt till svenska fabriker. Transportkostnaderna är en viktig del av lönsamheten för råvaror som virke och tåg- och båttransporter är förmånligare än långa bilfrakter.
Ryska sanktioner ökar inhemskt behov
I samband med att Finland och EU införde sanktioner mot Ryssland, uteblev också det ryska importvirket. Före Rysslands anfallskrig mot Ukraina, utgjorde ryskt importvirke tio procent av den finska skogsindustrins virkesbehov.
Även om produktionen minskat betydligt vid de finländska fabrikerna till följd av dålig efterfrågan på marknaden, finns det ett dagligt behov av stora mängder trä.
Till Skogsvårdsföreningens kontor i Larsmo kommer en av traktens skogsägare som står i beråd att göra en gallring.
– Det är frågan om en första och en andra gallring, så bara ett par hektar. Jag har inte sett så mycket på prisnivån, utan avverkar när det behövs, säger Karl-Gustav Hagnäs.
Som pensionär håller han på med skogsbruket mest som hobby. Liksom de flesta österbottniska skogsägare är skogen bara en bisyssla och en biinkomst. Men skogsägandet är långsiktigt och avkastningen över tid är god, intygar Hagnäs.
Brist på björk
Både Hagnäs och Fagerholm intygar att uppköparnas offerter för virket kan variera något. Men några stora prisskillnader är det inte fråga om, utan närmast vilka kvaliteter de olika uppköparna är ute efter.
Att stor del av det ryska virket som förut importerades, utgjordes av björk, gör att den finländska industrin fått söka sig kortfibrigt virke på andra ställen. Importen av eukalyptus från Sydamerika har därför varit en källa till råmaterial. Men beställningen på inhemsk björk är stor.
– Björken kan man alltid sälja, säger Johnny Fagerholm på skogsvårdsföreningen.