hiatus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
hiatus

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hiatus

  1. (geologi) lucka i lagerföljd
  2. (anatomi) öppning i kroppens mjukdelar eller skelett
  3. (lingvistik) möte av två vokaler mellan två stavelser eller två ord (utan några konsonanter emellan)
    Synonymer: vokalkrock, vokalmöte
    Jämför: diftong
    Exempel där även hela meningar är hiatus:
    I åa ä e ö å i öa ä e å. (värmländska) = I ån är en ö och i ön är en å.
    1895: "Dumt fôlk, ur Räggler å paschaser", Gustaf Fröding:
    Å i åa ä e ö”, sa ja.
    ”Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?” sa’n.
    ”D’ä e å, vett ja”, skrek ja, för ja ble rasen, ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö.”
    A, o, ö”, sa’n, å dämme geck’en.
    Jo, den va nôe te dum den.
    Användning: I klassisk poetik ansågs hiatus vara olämplig. Olika språk försöker undvika hiatus på olika sätt. Men svenska språket bejakar hiatus.
    Diverse: Ordet "hiatus" självt innehåller en hiatus - alltså är ett autologiskt ord.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av latinska hiatus (”gap, klyfta”).

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hiatus

  1. avbrott i en serie, lucka, mellanrum
  2. avbrott i ett förlopp, paus, uppehåll
  3. avbrott från aktivitet, paus, uppehåll
  4. (geologi) hiatus
  5. (anatomi) hiatus
  6. (lingvistik) hiatus
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av latinska hiatus (”gap, klyfta”).

Latin

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hiātus

  1. öppning, klyfta, gap