gärning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av gärning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gärning gärningen gärningar gärningarna
Genitiv gärnings gärningens gärningars gärningarnas

gärning

  1. handling; bedrift; dåd (ofta, men inte endast negativt eller brottsligt eller skamligt)
    Sammansättningar: Apostlagärningarna, konungagärning, gärningsbeskrivning, gärningskvinna, gärningslära, gärningsman, gärningsmannaprofil, gärningsort, gärningsperson, illgärning
    Hon tog tjuven på bar gärning.

Översättningar

[redigera]