Hoppa till innehållet

Åsa Linderborg

Lägg till länkar
Från Wikiquote
Citat relaterade till Åsa Linderborg.
Åsa Lindeborg 2018

Ur Mig äger ingen (2007)

[redigera]
Åsa Lindeborg 2011
  • I vetskap om att det historiska minnet om ens egna förfäder är kort och att den officiella historieskrivningen är förljugen, fyllde de min barndom med legender om Funkisgatan. Det förflutna berättades lika mycket för att hedra de döda som för att fostra kommande generationer till samma civilkurage. En historia handlade om när mammas farfar Bertil arrangerade första maj-tåget ett ovanligt frostigt kalla kriget-år. Ett tiotal personer hade slutit upp till mötesplatsen på Stora torget som badade i vårsol. De flesta var släkt.
    - Nu är det dags för avmarsch, kamrater! Ställ upp er en och en fem meter mellan varje!
    Alla skrattade men det allvarliga budskapet gick oss inte förbi - de enda som ska skämmas är de som aldrig tar ställning. Man måste kämpa, måste organisera, hur ensam och dum man än känner sig. Hur hopplöst allt än kan tyckas vara.
    Framåt, kamrater! Framåt och aldrig glömma!
    • Mig äger ingen, sid. 78-79.
  • Det är antifascismen som skiljer människor från varandra, fick jag lära mig. Är du inte antifascist har du inte rätt att tala om frihet och demokrati. Förstår du inte att fascismen är borgerlig till sin karaktär och bara kan slås till spillror av en oomkullrunkelig folkfront, bidrar du till reaktionens seger. Lyssnar du inte på det här nu när vi berättar det, kommer du troligtvis aldrig att får höra det. Du kan gå i skola aldrig så många år men om detta kommer man inte säga ett ord.
    • Sid. 80.
  • Den kommunism pappa pratade om hade vissa likheter med hans föreställningar om Kuba. Han tänkte sig att människan under kommunismen lyckats ordna så att vintern var en årstid som inte längre fanns. Kommunism innebär kubansk sol och värme, inte snö, kyla och drivis.
    • Sid. 93.
  • - Det här var träligt riktigt, sa farmor som röstat på Lars Werner för att farfar sagt till henne att göra det.
    Kunde inte Palme vara kvar på något vis? undrade hon. Gick det verkligen inte att ordna? Hon var glad att gamle kungen var död så han slapp vara med om det här. Farmor kunde inte tro annat än att han, som var en fin och klok man, hade varit socialdemokrat.
    - Va fan skulle kungen vara sosse för? frågade pappa. - Är inte alla det? undrade hon förvånat.
    • Sid. 97.
  • Han var internationell sekreterare för de ungerska ungkommunisterna och tyckte att jag var spännande, han hade aldrig träffat en övertygad kommunist tidigare.
    • Sid. 212.

Ur Året med 13 månader (2020)

[redigera]
  • Om metoo:
    Är det verkligen en antifeministisk attack att undra var kvinnors ansvar börjar och slutar?
  • Dagens Nyheter är expert på det: Skrynkelfria och självsmakande håller de på med sina världskloka utläggningar. Tidningen är full av små självgoda soldater som ser det som sin uppgift att uppfostra folk. Ingen tidning är lika angelägen att tala om för sina läsare vad de ska tycka och känna, aldrig vad de ska reflektera över.

Övriga citat

[redigera]
  • Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget – motstånd som med självklar rätt har skrivits in i historieböckerna som rättfärdigt och hjältemodigt men som ingalunda skedde utan våld, blodspillan eller stora civila förluster.
  • Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen.
    • Källa: Aftonbladet 27/1 2005 (tillsammans med Erik Wijk).
  • Också i andra sammanhang gjorde sig Mao skyldig till övergrepp och grymheter, till exempel under kulturrevolutionen. Men en seriös historiker låter inte analysen göra halt där; man måste också ställa frågan hur många miljontals människoliv som faktiskt räddades. Kommunisternas hälso- och sjukvårdsprogram innebar att sjukdomar och spädbarnsdödlighet minskade successivt medan medellivslängden höjdes. [...] Att Chang och Halliday inte är ute efter komplexiteten blir tydligt av att de endast skissartat säger något om de groteska orättvisor i det feodala Kina som ledde fram till revolutionen, liksom vilka sociala förutsättningar som gav upphov till Maos diktatur.
    • Åsa Linderborg i en recension av Jung Changs och Jon Hallidays Mao – Den sanna historien. Källa: Aftonbladet 16/6 2006.
  • Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidariteten.
  • Kommunistiska Partiet, före detta KPML(r), brukar beskyllas som den grabbigaste och mest antifeministiska delen av vänstern. Veckans 8 mars-nummer av Proletären får fördomarna på skam. /.../ I Proletären är inte ord som jämställdhet pliktskyldig fernissa med anledning av ett årsdatum, utan ärligt kompromisslös politik kring krav som alla feminister med hjärtat till vänster borde ställa upp på.
    • Åsa Linderborg i Aftonbladet 3/8 2008.
  • De som dagarna i ända påstår att alla muslimer är våldtäktsmän, är helt besatta av att trasa sönder min kropp.
  • Om #metoo:
    Det vore en fasaväckande reaktionär, antifeministisk backlash om vi ska gå tillbaka till idén att kvinnor är goda och födda med särskilda mjuka egenskaper som gör att samhället kan förvänta sig att vi ska bete oss så. Kvinnor är ingen särart, kvinnor är människor. Vi är lika mångfasetterade, viljestarka och egennyttiga som vilka andra varelser som helst.
  • Vad vore vänstern utan marxismen? Svar: en samling moraliserande pladderhumanister utan svar på någonting. Vad vi behöver är en vänster som kan identifiera makten och formulera en systemkritik som vågar ställa krav och som träffar folk rätt i hjärtat: Organisera, studera, kämpa, lär!
  • Om recensionerna om sin bok Året med 13 månader, metoo, och sin text om Benny Fredriksson:
    Vad som irriterar mig, det är att om jag säger så här: Okej, här, jag gjorde fel, här, [...] jag var ju naiv som trodde att andra skulle säga att "Ja, men jag gjorde också fel. Här och här och här och här." Men vad jag istället har sett i recensionerna är "Ja, det gick lite överstyr där." Men då ska dom ju säga exakt vilka texter skulle inte ha publicerats. Vilka namn skulle inte ha hängts ut. Vilka kvinnor skulle vi inte ha trott på. Säg det då, för att ha respekt för dom här människorna som fick sina liv förstörda eller förändrade. Det räcker inte för mig att man säger bara "Ja, men det var några publiceringar som inte skulle ha gjorts." Tala exakt om vilka män som inte skulle ha hängts ut så är vi klara. Berätta hur det gick till. [...] Jag skulle vilja veta [av] dom som säger att det inte är trovärdigt att jag inte minns den här texten, jag skulle vilja veta vad minns dom från dom här dagarna, hur ser deras dagböcker ut om dom finns. Hur gick det till när man gjorde en löpsedel på Virtanen. Alltså, hur tänkte man när man gjorde det här mot den ena och den andra. Exakt hur kändes det att gå till jobbet och gå hem från jobbet. Berätta det då!
  • Om sin text om Benny Fredriksson:
    Jag var arg på så himla mycket. Jag var arg på Aftonbladet, jag var arg på metoo, journalistiken, och så tappade jag omdömet, och så var jag stressad och ledsen. Och mitt i den skärningspunkten, det är ju livet helt enkelt, där uppstår en text. Kulturjournalistik är ju inte vetenskap.
  • Om #metoo:
    Jag är ju van att spinga åt mitt eget håll, men den här gången var jag rädd. Jag tyckte det var otäckt. Jag tänkte 'Nu ställer jag mig vid sidan av nånting som i grunden är väldigt viktigt; att kvinnor organiserar sig och säjer nej till sexuella övergrepp och trakasserier.' En annan del av mig agerade där att jag ville försvara rättssäkerheten och pressetiken, men jag var ju väldigt kluven. [...] Jag vill också vara en del av den här rörelsen som jag vet behövs. Men det blev också väldigt otäckt när alla journalister sprang åt ett håll, och då tänkte jag 'Det måste finnas någon som säger någonting annat här, att vi måste försvara pressetik och rättssäkerhet.' [...] Det var rätt hårda veckor där, tycker jag. Jag skulle ha skrivit mycket mer ifall det inte var så att jag tyckte att det var så obehagligt att skriva. Men samtidigt fick jag mycket stöd också från alla dom här människorna som jag kallar för mellan-skål-och-vägg-människorna, alltså kollegor i branschen, journalister men också andra, som menade att 'Åh, vad bra skrivet men säg inte att jag tycker det här.'
  • Om sin bok Året med 13 månader:
    Jag trodde ju att om jag kan skriva en bok där jag berättar att det här har jag gjort fel, så kanske andra publicister, journalister, reportrar, mellanchefer, kan säga 'Här har jag gjort fel.' För alla tidningar fälldes gång på gång på gång på gång. Det var väldigt många människor som for illa under den här hösten. Av respekt för dom tycker jag att fler än jag borde säga 'Vi gjorde fel.'
  • Om #metoo:
    Jag som är historiker vet ju också att i alla revolutioner så är det människor som förlorar huvudena utan att dom ska göra det, och det finns alltid någon slags backlash i det här. Problemet blir ju när medierna också blir revolutionärer. Man kan säga att det är då det blir en revolution. #metoo började som en rörelse men det blev ju en revolution därför att medierna också sprang åt samma håll och inte tänkte efter och då blir det ganska farligt för rättssäkerheten.
  • Det händer ibland att jag svarar på rent ovett också om jag är på det humöret, och då får jag alltid nåt väldigt, väldigt vänligt ångermail tillbaka. Det är det mest tacksamma man kan göra, det är faktiskt att fråga "Vad är du så jävla otrevlig för? Den här ilskan du har, kan du utveckla den så att jag förstår vad den beror på?"
  • Åsa Linderborg: Kulturbranschen [...] är fruktansvärt korrupt, är den.
    Rasmus Dahlstedt: Måste det vara så då? Vad kan man göra åt det?
    Åsa Linderborg: Nej, det måste inte vara så. Att det är så i Sverige är väl dels för att vi är ett ganska litet land, men min uppfattning är att det är mer korrupt i Sverige än i Norge och Danmark, som jag tycker att jag har lite koll på. Men vi är ängsliga här. Det är ont om arbetstillfällen. Det är många som trängs runt köttgrytorna.
  • Rasmus Dahlstedt: När blev kulturvänstern totalitär?
    Åsa Linderborg: (skrattar) Nu använder du ordet "vänster" här. Jag skulle säga att det är lika mycket ett liberalt projekt, faktiskt. "Vänsterliberalerna" tycker jag är mer träffande. Så att man inte frånskriver dem ansvaret, liberalerna, i den här processen. Jag vet inte när det blev så, men det är rätt kvävande nu faktiskt, tycker jag. Kanske att det blev så efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Det var liksom något slags momentum 2006.
  • Jag är glad över att Dagens Nyheter står på den progressiva sidan fortfarande, för om de inte gjorde det skulle det vara en mardröm för då skulle hela medelklassen plötsligt förvandlas till att bli konservativa. Så jag är ju glad för det det där. Men jag tycker ju att det finns en väldigt, väldigt stark uppfostrande tendens i den där tidningen. När jag läser Dagens Nyheter så blir jag aldrig överraskad. Det är inte så att jag "Wow! Här fick jag tänka till ordentligt. Här blev jag utmanad." Utan det är likriktade tankar och den ena dan är en andra lik, tycker jag. Men det tror jag nog att många skulle andra som läste Aftonbladet Kultur också, när jag var chef där. Det kan jag nog tänka mig.
  • Rasmus Dahlstedt: Norge och Danmark gör du utflykter till. [...] Står det bättre till där, eller?
    Åsa Linderborg: Ja, det gör det. Det gör det definitivt. De har en helt annan tidningsflora där. De har mycket större, starkare, flera tidningar där från höger till vänster som är respekterade, som respekterar varandra. I både Norge och Danmark så måste man fortfarande bemöta den andres bästa argument för att annars gör man faktiskt bort sig och så är det inte här.



Wikipedia har en artikel om:
Åsa Linderborg
Hämtad från ”https://sv.wikiquote.org/w/index.php?title=Åsa_Linderborg&oldid=36548”