Sydöjättemoa
Utseende
Sydöjättemoa Förhistorisk | |
Återskapande av sydöjättemoans förmodade utseende. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | † Dinornithiformes |
Familj | Jättemoafåglar † Dinornithidae |
Släkte | † Dinornis |
Art | Sydöjättemoa D. robustus |
Vetenskapligt namn | |
§ † Dinornis robustus | |
Auktor | Owen, 1846[1] |
Sydöjättemoa[2] (Dinornis robustus) var en fågelart i familjen jättemoafåglar inom ordningen Dinornithiformes. Liksom hela ordningen är den utdöd och förekom tidigare på Nya Zeeland.
Denna art var allra störst av moafåglarna och därmed den mest högväxta av alla kända fågelarter, levande som utdöda. Vuxna honor var två meter höga vid ryggen och kunde nå lövverk hela 3,6 meter upp. Den levde på Sydön i låglänta områden i buskmarker, dynfält, gräsmarker och skogar.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Checklist Committee Ornithological Society of New Zealand (2010). ”Checklist-of-Birds of New Zealand, Norfolk and Macquarie Islands and the Ross Dependancy Antarctica”. Checklist-of-Birds of New Zealand, Norfolk and Macquarie Islands and the Ross Dependancy Antarctica. Te Papa Press. http://nzbirdsonline.org.nz/sites/all/files/checklist/Checklist-of-Birds.pdf. Arkiverad 16 juni 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
- ^ Davies, S.J.J.F. (2003). ”Moas”. i Hutchins, Michael. Grzimek's Animal Life Encyclopedia. "8 Birds I Tinamous and Ratites to Hoatzins" (2). Farmington Hills, MI: Gale Group. ss. 95–98. ISBN 0-7876-5784-0.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- South Island Giant Moa. Dinornis robustus. by Paul Martinson. Illustrationer till boken Extinct Birds of New Zealand by Alan Tennyson, Te Papa Press, Wellington, 2006