Svenska Guadeloupe
| Svenska Guadeloupe | ||||
| ||||
|
Vapen | ||||
 | ||||
| Huvudstad | Basse-Terre
| |||
| Bildades | 3 mars 1813 | |||
| – bildades genom | Guadeloupeöverenskommelsen | |||
| Upphörde | 30 maj 1814 | |||
| – upphörde genom | Parisfreden | |||
Svenska Guadeloupe var en svensk koloni som grundades 1813. Kolonin låg bland de Små Antillerna i Västindien. Ön Guadeloupe överläts till Sverige 1813 och var i svensk ägo endast till 1814. Besittningen var dock endast av formell karaktär och få[1] svenskar vistades på ön under den 15 månader långa svenska perioden.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Under Napoleonkrigen erövrades ön den 6 februari 1810 av Storbritannien.[2]
Jean Baptiste Bernadotte (blivande kung Karl XIV Johan) var en av Napoleon I:s mest betrodda militärer. I och med flytten till Sverige 1810 förlorade han stora lantegendomar i Frankrike. Storbritannien förhandlade med Sverige om att ingå i en allians mot Napoleon och erbjöd kung Karl XIII och kronprins Karl XIV Johan sedan ön för att byta sida i kriget mot Napoleon som kompensation för eventuella ytterligare egendomsförluster.[3][4][5][6]
Kolonins grundande
[redigera | redigera wikitext]Den 3 mars 1813[1] överläts Guadeloupe formellt till Sverige efter Guadeloupeöverenskommelsen.[2][5][6] Kolonin skulle tillhöra Kungen av Sverige och dennes efterträdare enligt Successionsordningen som hade fastställts den 26 september 1810.[5]
Geografi
[redigera | redigera wikitext]Kolonin omfattade huvudöarna Île de Basse-Terre och Île de Grande-Terre samt kringliggande Îles des Saintes, Île Marie-Galante, Îles de la Petite-Terre och Île La Désirade.
Guvernörer
[redigera | redigera wikitext]Under den formellt svenska perioden förvaltades ön fortsatt av engelsmän.[2][3][7]
- Alexander Forrester Inglis Cochrane, 30 augusti 1810 – 26 juni 1813
- John Skinner, 26 juni 1813 – 7 december 1814
Historia
[redigera | redigera wikitext]Den 3 mars 1813 överläts Guadeloupe formellt till Sverige.[2]
Svenska regeringen beslöt att utrusta en expedition för att ta ön i besittning.[8] Löjtnanten friherre Carl August Burchard Gyllengranat utsågs till expeditionens ledare och i januari 1814 utnämndes friherre Olof Rudolf Cederström[1] till generalguvernör. Innan expeditionen hunnit avsegla återlämnades dock ön till Frankrike och alla utnämningar återkallades. Ämbetsmannen Carl David Skogman hade dock skickats i förväg och anlände till Pointe-à-Pitre den 16 januari 1814 ombord på ett engelskt fartyg.[1]
Redan efter freden i Paris 1814 återgick ön den 30 maj under franskt styre.[4][5][6] Frankrikes överhöghet över ön bekräftades sedan i Wienkongressen år 1815.[6]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Frankrikes kung Ludvig XVIII kompenserade Sverige med att erkänna unionen mellan Sverige och Norge. Storbritannien kompenserade det svenska kungahuset med 24 miljoner guldfranc efter ett avtal den 13 augusti[1] 1814.[5][6] Ersättningen grundade den så kallade Guadeloupefonden.[4]
Delar av fonden användes redan 1815 till att lösa statsskulder efter kung Karl XIV Johans olika krig.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Hårdstedt, Martin (2010). Omvälvningarnas tid: Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen. Stockholm,: Norstedts. ISBN 9789113024387
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Les occupations anglaises de la Guadeloupe (franska), Thomasson, Fredrik: La Guadeloupe suédoise (1813-1814), s 108-112, Uppsala universitets publikationer, 2017 (läst 30 mars 2020)
- ^ [a b c d] Worldstatesmen.org (läst 7 september 2011)
- ^ [a b] The British Empire (läst 7 september 2011)
- ^ [a b c] Atout Guadeloupe (läst 7 september 2011)
- ^ [a b c d e] Guadeloupe (läst 7 september 2011) ur Nordisk familjebok 1800-talsutgåvan från Projekt Runeberg
- ^ [a b c d e] Ambassade de France à Stockholm[död länk] (läst 7 september 2011)
- ^ Rulers.org (läst 7 september 2011)
- ^ Gyllengranat i Svenska Familj-Journalen (1875)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||