Hoppa till innehållet

Svartabborre

Från Wikipedia
Svartabborre
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningAbborrlika fiskar
Percoidei
FamiljSolabborrfiskar
Centrarchidae
SläkteMicropterus
ArtSvartabborre
M. dolomieu
Vetenskapligt namn
§ Micropterus dolomieu
AuktorLacépède 1802[1]
Utbredning
Synonymer
Micropterus dolomieui Lacepède, 1802
Hitta fler artiklar om djur med

Svartabborre (Micropterus dolomieu) är en art i familjen solabborrfiskar vars ursprungsområde är Nordamerika, men som inplanterats i flera länder.

Svartabborren påminner till kroppsformen om abborren, men ryggfenorna är sammanvuxna och den bakre delen är högst (till skillnad från abborren, där förhållandet är det motsatta).[2] Den främre delen har 9 till 11 taggstrålar,[3] medan den bakre, mjukare har 13 till 15 mjukstrålar.[4] Rygg och huvud är olivgröna till gulbruna, sidorna är ljusare, och buken blekgul. Huvudet har röda ögon, en mörk fläck på gällocket och 3 mörka längsstrimmor från nos till öga, medan sidorna har 9 till 16 mörka tvärstrimmor.[5] Arten kan bli 69 cm lång och väga 5,4 kg, men är vanligtvis mycket mindre.[6]

Arten lever i klara, kyliga vattendrag och grunda vattensamlingar med grus- eller stenbotten. Födan består av kräftor, fisk och insekter. Ungfiskarna tar djurplankton och insektslarver.[6] Födan fångas framför allt med synens hjälp, varför fisken är beroende av klart vatten. Fiskarna gömmer sig gärna bland nerfallna trädstammar och andra föremål i vattnet.[3]

Svartabborren blir normalt omkring 15 år gammal,[5] men kan i undantagsfall nå en ålder av 26 år.[3][4][6]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Arten, som blir könsmogen vid 3 till 4 års ålder,[7] leker under våren (i sydöstra USA under april till maj vid en vattentemperatur mellan 16 och 26 °C, längre norrut under april till juli vid en temperatur mellan 13 och 24 °C),[5] då hanen bygger ett bo på bottnen i grunt vatten. Han lockar sedan en hona till boet genom att nafsa henne i buken, och paret avger därefter sperma och ägg (en hona kan avge omkring 2 000 ägg per gång) medan de simmar i cirklar över boet. Parningen kan upprepas i upp till 2 timmar, varefter hanen kör bort honan.[3] Arten är emellertid promiskuös (hanarna kan para sig med flera honor, liksom honorna med flera hanar) och ett bo kan innehålla ända upp till 20 000 ägg (genomsnittet är 6 300). Både äggen, som kläcks efter 2 till 10 dagar beroende på vattentemperaturen, och de unga larverna bevakas av hanen.[5]

Ursprungsområdet omfattar de Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden med bifloder från södra Québec i Kanada och New Hampshire till North Dakota i USA samt Mississippis flodområde till Alabama. Svartabborren har emellertid inplanterats på andra håll i USA (inkluderande Hawaii) och Kanada, och dessutom introducerats i många länder som Mexiko, Belize, Tjeckien, Slovakien, Brittiska öarna, Frankrike, Tyskland, Österrike, Vietnam, Guam, Fiji samt Sydafrika.[3]

Arten har dessutom inplanterats i Finland nära Lojo,[8] och i Sverige 1962 i Blekinge i sjöarna Norra Dämmet och Vitavatten.[2] Fram till mitten av 1980-talet var den svenska populationen livskraftig,[2] men numera har framgången med dess inplantering ifrågasatts, åtminstone beträffande Vitavatten.[9] Försök med inplantering av arten i Sverige hade gjorts redan första gången 1893, då dock utan framgång.[10]

Kommersiell betydelse

[redigera | redigera wikitext]
Svartabborre
Svartabborre (Micropterus dolomieu)

I Nordamerika anses arten som en god matfisk och en populär sportfisk.[7] I många länder dit den införts betraktas den emellertid som ett hot mot den lokala faunan.[6]

  1. ^ Micropterus dolomieu Lacepède, 1802” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=550562. Läst 28 februari 2011. 
  2. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 124, 302-303. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c d e] John Whitlock, Renee Sherman Mulcrone (2004). Micropterus dolomieu smallmouth bass” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Micropterus_dolomieu.html. Läst 28 februari 2011. 
  4. ^ [a b] ”Smallmouth Bass” (på engelska). Arizona Game and Fish Department. oktober 2009. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718130656/http://www.gf.state.az.us/h_f/fish_smallmouth_bass.shtml. Läst 28 februari 2011. 
  5. ^ [a b c d] Micropterus dolomieu smallmouth bass” (på engelska). Texas State University. Arkiverad från originalet den 30 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100630041230/http://www.bio.txstate.edu/~tbonner/txfishes/micropterus%20dolomieu.htm. Läst 28 februari 2011. 
  6. ^ [a b c d] Froese, Rainer; Ortañez, Auda Kareen (20 april 2010). Micropterus dolomieu (Lacépède, 1802) Smallmouth bass” (på engelska). FishBase. http://www.fishbase.se/summary/speciessummary.php?id=3382. Läst 28 februari 2011. 
  7. ^ [a b] ”Smallmouth Bass Micropterus dolomieu (på engelska). Michigan Department of Natural Resources and Environment. http://www.mi.gov/dnr/0,1607,7-153-10364_18958-45689--,00.html. Läst 26 februari 2011. 
  8. ^ ”Kotka Maretarium - Bäckspigg”. Kotka Maretarium Oy. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090814232520/http://www.maretarium.fi/mare/kala_se.php?id=139. Läst 1 mars 2011. 
  9. ^ Therese Asp (2004) (PDF, 777 kB). Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge Län. sid. 22. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:863086/FULLTEXT01.pdf. Läst 12 september 2017 
  10. ^ Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 36