Hoppa till innehållet

Projekt 1239 Sivytj

Från Wikipedia
Projekt 1239 Sivytj
Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008.
Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008.
Allmänt
TypKorvett
DesignDesignbyrån Almaz
VarvZelenodolsk
Fartyg tillhörande klassenBora och Samum
Tekniska data
Deplacement1050 ton
Längd65,6 meter
Bredd17,2 meter
Djupgående3,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin2 × M10-1 gasturbiner på 20 000 hk vardera
2 × M-511A dieselmotorer på 10 000 hk vardera
Maskinstyrka60 000 hk
Propellrar2×2 kontraroterande trebladiga propellrar på nerfällbara spoilers
2 × trebladiga konventionella propellrar
Hjälpmaskin2 × M-504 dieselmotorer på 3000 hk vardera för att fylla luftkudden
Prestanda
Maxfart55 knop
Marschfart12 knop
Räckvidd800 NM vid 45 knop
2500 NM vid 12 knop
Aktionstid10 dygn
Lastförmåga
Besättning68
Beväpning
Huvudartilleri1 × 76 mm AK-176 allmålskanon
Luftvärnsartilleri2 × 30 mm AK-630
Robotar8 × P-270 Moskit
1 × Osa-MA med 20 robotar
SensorerRadar: 34K1 Monolit och MR-352 Pozitiv spaningsradar
MPZ-301 Baza och MR-123 Vympel eldledningsradar

Projekt 1239 Sivytj (ryska: Сивуч (sjölejon), NATO-rapporteringsnamn Bora-klass) är en rysk korvettklass. Fartyget är en kombination av katamaran och svävare (liknande svenska marinens fartyg HMS Smyge) vilket möjliggör en extremt hög toppfart.

Fartygsklassen konstruerades av designbyrån Almaz på 1980-talet och det första fartyget Sivytj sjösattes 1988. Sovjetunionens fall gjorde att flottan inte hade råd att ta fartyget i drift. Först 1997 togs fartyget i tjänst i Svartahavsflottan, nu med namnet Bora. Även ett andra fartyg, Samum, byggdes och togs i tjänst år 2000.

Konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Skrovet är av katamaran-typ och byggt i aluminium. I för och akter finns ”kjolar” som når ner till vattnet och skapar en instängd luftkudde mellan skroven. Två lyftmotorer på 3000 hästkrafter vardera kan pumpa in luft mellan skroven vilket gör att fartyget lyfter sig likt en svävare. Fartyget kan röra sig framåt med tre knops fart enbart med hjälp av lyftmotorerna.

Vid marschfart används inte lyftmotorerna och fartyget drivs framåt av två vanliga dieselmotorer på 10 000 hästkrafter. Vid högre fart lyfts skrovet upp av luftkudden vilket ger mindre friktionsmotstånd. Extra dragkraft fås då av fyra propellrar monterade på två ”vingar” som fälls ner i vattnet (samma princip används på bärplansbåtar). Dessa propellrar drivs av två gasturbiner på 20 000 hästkrafter vardera. Den höga effekten i kombination med det låga vattenmotståndet gör att fartyget trots sin storlek kan nå farter på väl över femtio knop.

Planskiss av Bora.