Nicolas Mahut
| Nicolas Mahut | |
 | |
| Nationalitet |  Frankrike |
|---|---|
| Födelsedatum | 21 januari 1982 |
| Födelseort | Angers, Frankrike |
| Bor | Boulogne-Billancourt, Frankrike |
| Längd | 191 cm |
| Vikt | 80 kg |
| Karriär | |
| Professionell sedan | 2000 |
| Spelar | Högerhänt, enhandsfattad backhand |
| Prispengar | 11 291 571 dollar |
| Singel | |
| Karriärfacit | 181–225 |
| Singeltitlar | 4 |
| Högsta singelranking | 37 (5 maj 2014) |
| Grand Slam-resultat | |
| Australiska öppna | Tredje omgången (2012) |
| Franska öppna mästerskapen | Tredje omgången (2012, 2015, 2019) |
| Wimbledon | Fjärde omgången (2016) |
| US Open | Tredje omgången (2016, 2017) |
| Dubbel | |
| Karriärfacit | 463–290 |
| Dubbeltitlar | 30 |
| Högsta dubbelranking | 1 (6 juni 2016) |
| Grand Slam-dubbelresultat | |
| Australiska öppna | Mästare (2019) |
| Franska öppna mästerskapen | Mästare (2018) |
| Wimbledon | Mästare (2016) |
| US Open | Mästare (2015) |
| Grand Slam-mixed dubbelresultat | |
| Australiska öppna | Första omgången (2017, 2019) |
| Franska öppna mästerskapen | Andra omgången (2010) |
| Wimbledon | Andra omgången (2018) |
|
| |
Nicolas Mahut, född 21 januari 1982 i Angers i Frankrike, är en fransk högerhänt tennisspelare bosatt i Boulogne-Billancourt i Frankrike. Han är en bra serve- och volleyspelare och en dubbelexpert och har vunnit många dubbelturneringar med partnern Julien Benneteau. Hans bästa placering i singel är 37, detta nådde han den 5 maj 2014. I dubbel har Mahut varit den högst rankade spelaren, en prestation han nådde den 6 juni 2016. Han har klarat en karriär-Grand Slam, alltså vunnit Australiska öppna, Franska öppna, Wimbledon och US Open.
Mahut var finalist i tävlingen Queen's Club Championships 2007, där han mötte Andy Roddick. Mahut hade en matchboll i andra setets tie-break, men förlorade sedan. Mahut besegrade både femteseedade Ivan Ljubičić och förstaseedade Rafael Nadal i raka set.
Mahut spelade den längsta tennismatchen i historien, när John Isner vann över Mahut under Wimbledonmästerskapen 2010. Matchen varade i 11 timmar och 5 minuter, varav det avgörande setet tog 8 timmar och 11 minuter.[1]
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Juniorkarriär
[redigera | redigera wikitext]
1998 var Mahut fransk mästare för 15- och 16-åringar och 17- och 18-åringar. 1999 vann han även turneringen Orange Bowl i dubbel. Mahut vann pojksingeln i Wimbledon 2000 och pojkdubbeln i Australian Open tillsammans med Tommy Robredo.
2003-2005
[redigera | redigera wikitext]2003 nådde Mahut top 100 i ATP-tourens singelranking. Han vann också dubbeln i Open de Moselle i Metz, Frankrike tillsammans med Julien Benneteau. År 2004 gjorde Mahut bra resultat i dubbel, där han förlorade semifinalen i BNP Paribas Open med Benneteau, men vann Open de Moselle tillsammans med Arnaud Clement. Tillsammans med Benneteau nådde han även dubbelfinalen i US Open.
2005 vann Mahut dubbeln i Challenger de Grenoble och Open d'Orléans tillsammans med dubbelpartnern Julien Benneteau. Han var finalist Orléans Open och Ford challenger i Cherbourg-Octeville i singeltävlingen. Mahut förlorade även dubbelfinalen, med partnern Gilles Müller, i Pozoblanco, Spanien.
2007
[redigera | redigera wikitext]2007 var Mahut finalist i Queen's Club Championships, men förlorade i tre set över den före detta världsettan Andy Roddick. Mahut hade matchboll för att ta sin första singeltitel på ATP-touren men förlorade till slut med 6-4, 6-7, 6-7. Under vägen till finalen besegrade han spanjoren Rafael Nadal och i semifinalen besegrade han landsmannen Arnaud Clément. Mahut vann över Clément i Wimbledon samma år i fyra set innan han förlorade andra omgången mot en annan landsman, Richard Gasquet. Han nådde även sin andra tourfinal i Newport, Rhode Island, men förlorade med 4–6, 4–6 mot Fabrice Santoro. Mahut and Julien Benneteau nådde semifinalen i US Open, där de bland annat slog ut de regerande mästarna Martin Damm och Leander Paes i första omgången. Semifinalen förlorade de med 3–6, 6–1, 5–7 mot turneringsvinnarna Simon Aspelin och Julian Knowle.
2008
[redigera | redigera wikitext]Efter ett utmärkt 2007 fick Mahut uppleva ett mindre lyckat 2008, då han inte lyckades nå någon final i ATP-touren och förlorade första rundan i Wimbledon, Franska öppna och US Open. I Australian Open lyckades han nå andra omgången. Utanför ATP-touren lyckades Mahut vinna en titel på challengernivå. Det var en tävling i Orléans där han vann över belgaren Christophe Rochus i finalen med 5-7, 6-1, 7-6.
2009
[redigera | redigera wikitext]Skador och några dåliga resultat i slutet av 2008 gjorde att Mahut under 2009 låg utanför top-100. Detta innebar ännu ett tungt år för Mahut som skulle behöva kvala för att delta i de större tävlingarna. Efter att förlorat i kvalet till Franska öppna återvände han till Queen's Club Championships, där han nådde åttondelsfinal. Efter att ha förlorat första omgången i Wimbledon nådde Mahut två semifinaler i rad på challengernivå. De förlorade han mot Olivier Rochus i Manchester och mot Feliciano López i Segovia. I slutet av året hade Mahut åkt ur top-200.
2010
[redigera | redigera wikitext]Efter en vinst på challengernivå i Cherbourg, Frankrike klättrade Mahut upp till top-200 igen. Mahut fick senare ett wildcard till Franska öppna, där han vann första omgången mot tysken Mischa Zverev med 6-1, 6-2, 6-4. Detta innebar att han nådde andra omgången i Franska Öppna för första gången i karriären. I andra omgången förlorade han i fyra set mot semifinalisten Jürgen Melzer från Österrike. Under Queens's Club Championschip förlorade Mahut i andra omgången mot Marin Čilić. Detta innebar att han för första gången sedan 2004 misslyckades att nå åttondelsfinal i tävlingen.
Mahut lyckades senare kvala sig in i Wimbledon, där han senare föll mot amerikanen John Isner i fem set. Matchen blev historiens längsta match någonsin. Efter Wimbledon fick Mahut ett wildcard till en tävling i Newport, där han nådde andra omgången där han förlorade i två raka set mot Frank Dancevic.
2020
[redigera | redigera wikitext]I februari 2020 vann Mahut och Pierre-Hugues Herbert sin första titel för året då de vann Rotterdam Open efter att ha besegrat Henri Kontinen och Jan-Lennard Struff i finalen.[2] Under samma månad vann han även Open 13 tillsammans med Vasek Pospisil efter att ha besegrat Wesley Koolhof och Nikola Mektić i finalen.[3]
Längsta matchen i historien
[redigera | redigera wikitext]I vad som skulle bli längsta matchen i tennishistorien under Wimbledon 2010 mötte den medellånga Mahut den 208 cm långa John Isner. Matchen spelades mellan 22 och 24 juni. Isner servade bra, och slog rekordet i antal serve-ess under en match, som skrevs till 113. Mahut tog det förra rekordet på 78 serve-ess och servade 103 serve-ess, vilket idag är det näst bästa rekordet efter Isners. Matchen tog 11 timmar och 5 minuter och resultatet skrevs till 6–4, 3–6, 6–7(7), 7–6(3), 70–68.
Rekord
[redigera | redigera wikitext]- Följande tennisrekord har Mahut tagit.
| Tävling | År | Rekord | Delas med |
| Wimbledon | 2010 | Flest vunna poäng under en match (502) | innehar rekordet ensam |
| Flest game förlorade i en match (92) | innehar rekordet ensam | ||
| Längsta singelmatchen någonsin (11 timmar, 5 minuter) | John Isner | ||
| Längsta spelet under dag (7 timmar, 6 minuter) | John Isner | ||
| Flest game under en dag (118) | John Isner |
Titlar och finaler
[redigera | redigera wikitext]Grand Slam
[redigera | redigera wikitext]Dubbel: 7 (4 titlar, 3 andraplatser)
[redigera | redigera wikitext]| Resultat | År | Mästerskap | Underlag | Medspelare | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Tvåa | 2013 | Franska öppna | Grus | Michaël Llodra
|
 Bob Bryan Mike Bryan
|
4–6, 6–4, 6–7(3–7) |
| Tvåa | 2015 | Australiska öppna | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
 Simone Bolelli Fabio Fognini
|
4–6, 4–6 |
| Vinnare | 2015 | US Open | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
 Jamie Murray John Peers
|
6–4, 6–4 |
| Vinnare | 2016 | Wimbledon | Gräs | Pierre-Hugues Herbert
|
Julien Benneteau Édouard Roger-Vasselin
|
6–4, 7–6(7–1), 6–3 |
| Vinnare | 2018 | Franska öppna | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
 Oliver Marach  Mate Pavić
|
6–3, 7–6(7–4) |
| Vinnare | 2019 | Australiska öppna | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
 Henri Kontinen John Peers
|
6–4, 7–6(7–1) |
| Tvåa | 2019 | Wimbledon | Gräs | Édouard Roger-Vasselin
|
 Robert Farah Juan Sebastián Cabal
|
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6 |
ATP World Tour Finals
[redigera | redigera wikitext]Dubbel: 2 (1 titel, 1 andraplats)
[redigera | redigera wikitext]| Resultat | År | Mästerskap | Underlag | Medspelare | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Tvåa | 2018 | ATP World Tour Finals, London | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Mike Bryan Jack Sock
|
7–5, 1–6, [11–13] |
| Vinnare | 2019 | ATP World Tour Finals, London | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
 Raven Klaasen Michael Venus
|
6–3, 6–4 |
Masters 1000
[redigera | redigera wikitext]Dubbel: 10 (7 titlar, 3 andraplatser)
[redigera | redigera wikitext]| Resultat | År | Mästerskap | Underlag | Medspelare | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Tvåa | 2011 | Paris Masters | Hard court (i) | Julien Benneteau
|
 Rohan Bopanna  Aisam-ul-Haq Qureshi
|
2–6, 4–6 |
| Vinnare | 2016 | Indian Wells Masters | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
 Vasek Pospisil Jack Sock
|
6–3, 7–6(7–5) |
| Vinnare | 2016 | Miami Open | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Raven Klaasen Rajeev Ram
|
5–7, 6–1, [10–7] |
| Vinnare | 2016 | Monte Carlo Masters | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
Jamie Murray  Bruno Soares
|
4–6, 6–0, [10–6] |
| Tvåa | 2016 | Paris Masters | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Henri Kontinen John Peers
|
4–6, 6–3, [6–10] |
| Tvåa | 2017 | Madrid Open | Grus | Édouard Roger-Vasselin
|
 Łukasz Kubot Marcelo Melo
|
5–7, 3–6 |
| Vinnare | 2017 | Italian Open | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
Ivan Dodig  Marcel Granollers
|
4–6, 6–4, [10–3] |
| Vinnare | 2017 | Canadian Open | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Rohan Bopanna Ivan Dodig
|
6–4, 3–6, [10–6] |
| Vinnare | 2017 | Cincinnati Masters | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Jamie Murray Bruno Soares
|
7–6(8–6), 6–4 |
| Vinnare | 2019 | Paris Masters | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
 Karen Khachanov Andrey Rublev
|
6–4, 6–1 |
ATP-finaler i kronologisk ordning
[redigera | redigera wikitext]Singel: 6 (4 titlar, 2 andraplatser)
[redigera | redigera wikitext]
|
|
| Resultat | V–F | Datum | Turnering | Kategori | Underlag | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Tvåa | 0–1 | Juni 2007 | Queen's Club Championships, Storbritannien | International | Gräs | Andy Roddick
|
6–4, 6–7(7–9), 6–7(2–7) |
| Tvåa | 0–2 | Juli 2007 | Hall of Fame Open, USA | International | Gräs | Fabrice Santoro
|
4–6, 4–6 |
| Vinnare | 1–2 | Juni 2013 | Rosmalen Championships, Nederländerna | 250 Series | Gräs |  Stan Wawrinka
|
6–3, 6–4 |
| Vinnare | 2–2 | Juli 2013 | Hall of Fame Open, USA | 250 Series | Gräs | Lleyton Hewitt
|
5–7, 7–5, 6–3 |
| Vinnare | 3–2 | Juni 2015 | Rosmalen Championships, Nederländerna (2) | 250 Series | Gräs |  David Goffin
|
7–6(7–1), 6–1 |
| Vinnare | 4–2 | Juni 2016 | Rosmalen Championships, Nederländerna (3) | 250 Series | Gräs |  Gilles Müller
|
6–4, 6–4 |
Dubbel: 46 (30 titlar, 16 andraplatser)
[redigera | redigera wikitext]
|
|
| Resultat | V–F | Datum | Turnering | Kategori | Underlag | Medspelare | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Vinnare | 1–0 | Oktober 2003 | Open de Moselle, Frankrike |
International | Hard court (i) | Julien Benneteau
|
Michaël Llodra Fabrice Santoro
|
7–6(7–2), 6–3 |
| Tvåa | 1–1 | Oktober 2003 | Grand Prix de Tennis de Lyon, Frankrike |
International | Matta (i) | Julien Benneteau
|
 Jonathan Erlich Andy Ram
|
1–6, 3–6 |
| Tvåa | 1–2 | Juli 2004 | Hall of Fame Open, USA |
International | Gräs | Grégory Carraz
|
Jordan Kerr Jim Thomas
|
3–6, 7–6(7–5), 3–6 |
| Vinnare | 2–2 | Oktober 2004 | Open de Moselle, Frankrike (2) |
International | Hard court (i) | Arnaud Clément
|
Ivan Ljubičić Uros Vico
|
6–2, 7–6(10–8) |
| Tvåa | 2–3 | September 2007 | Thailand Open, Thailand |
International | Hard court (i) | Michaël Llodra
|
 Sanchai Ratiwatana Sonchat Ratiwatana
|
6–3, 5–7, [7–10] |
| Vinnare | 3–3 | Oktober 2009 | Grand Prix de Tennis de Lyon, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Julien Benneteau
|
Arnaud Clément Sébastien Grosjean
|
6–4, 7–6(8–6) |
| Tvåa | 3–4 | November 2011 | Paris Masters, Frankrike |
Masters 1000 | Hard court (i) | Julien Benneteau
|
Rohan Bopanna Aisam-ul-Haq Qureshi
|
2–6, 4–6 |
| Vinnare | 4–4 | Februari 2012 | Open Sud de France, Frankrike (2) |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
Paul Hanley Jamie Murray
|
6–4, 7–6(7–4) |
| Vinnare | 5–4 | Februari 2012 | Open 13, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
 Dustin Brown Jo-Wilfried Tsonga
|
3–6, 6–3, [10–6] |
| Vinnare | 6–4 | September 2012 | Moselle Open, Frankrike (3) |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
 Johan Brunström Frederik Nielsen
|
7–6(7–3), 6–4 |
| Tvåa | 6–5 | Juni 2013 | Franska öppna, Frankrike |
Grand Slam | Grus | Michaël Llodra
|
Bob Bryan Mike Bryan
|
4–6, 6–4, 6–7(4–7) |
| Vinnare | 7–5 | Juli 2013 | Hall of Fame Open, USA |
250 Series | Gräs | Édouard Roger-Vasselin
|
Tim Smyczek Rhyne Williams
|
6–7(4–7), 6–2, [10–5] |
| Tvåa | 7–6 | September 2013 | Moselle Open, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Jo-Wilfried Tsonga
|
Johan Brunström Raven Klaasen
|
4–6, 6–7(5–7) |
| Tvåa | 7–7 | Februari 2014 | Open Sud de France, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Marc Gicquel
|
Nikolay Davydenko Denis Istomin
|
4–6, 6–1, [7–10] |
| Vinnare | 8–7 | Februari 2014 | Rotterdam Open, Nederländerna |
500 Series | Hard court (i) | Michaël Llodra
|
 Jean-Julien Rojer Horia Tecău
|
6–2, 7–6(7–4) |
| Tvåa | 8–8 | Januari 2015 | Australiska öppna, Australien |
Grand Slam | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Simone Bolelli Fabio Fognini
|
4–6, 4–6 |
| Tvåa | 8–9 | Juni 2015 | Rosmalen Championships, Nederländerna |
250 Series | Gräs | Pierre-Hugues Herbert
|
Ivo Karlović Łukasz Kubot
|
2–6, 6–7(9–11) |
| Vinnare | 9–9 | Juni 2015 | Queen's Club Championships, Storbritannien |
500 Series | Gräs | Pierre-Hugues Herbert
|
Marcin Matkowski Nenad Zimonjić
|
6–2, 6–2 |
| Vinnare | 10–9 | September 2015 | US Open, USA |
Grand Slam | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Jamie Murray John Peers
|
6–4, 6–4 |
| Tvåa | 10–10 | September 2015 | Moselle Open, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Łukasz Kubot Édouard Roger-Vasselin
|
6–2, 3–6, [7–10] |
| Vinnare | 11–10 | Februari 2016 | Rotterdam Open, Nederländerna (2) |
500 Series | Hard court (i) | Vasek Pospisil
|
Philipp Petzschner Alexander Peya
|
7–6(7–2), 6–4 |
| Vinnare | 12–10 | Mars 2016 | Indian Wells Masters, USA |
Masters 1000 | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Vasek Pospisil Jack Sock
|
6–3, 7–6(7–5) |
| Vinnare | 13–10 | April 2016 | Miami Open, USA |
Masters 1000 | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Raven Klaasen Rajeev Ram
|
5–7, 6–1, [10–7] |
| Vinnare | 14–10 | April 2016 | Monte Carlo Masters, Monaco |
Masters 1000 | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
Jamie Murray Bruno Soares
|
4–6, 6–0, [10–6] |
| Vinnare | 15–10 | Juni 2016 | Queen's Club Championships, Storbritannien (2) |
500 Series | Gräs | Pierre-Hugues Herbert
|
Chris Guccione André Sá
|
6–3, 7–6(7–5) |
| Vinnare | 16–10 | Juli 2016 | Wimbledon, Storbritannien |
Grand Slam | Gräs | Pierre-Hugues Herbert
|
Julien Benneteau Édouard Roger-Vasselin
|
6–4, 7–6(7–1), 6–3 |
| Tvåa | 16–11 | Oktober 2016 | European Open, Belgien |
250 Series | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Daniel Nestor Édouard Roger-Vasselin
|
4–6, 4–6 |
| Tvåa | 16–12 | November 2016 | Paris Masters, Frankrike |
Masters 1000 | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Henri Kontinen John Peers
|
4–6, 6–3, [6–10] |
| Vinnare | 17–12 | Februari 2017 | Open 13, Frankrike (2) |
250 Series | Hard court(i) | Julien Benneteau
|
Robin Haase Dominic Inglot
|
6–4, 6–7(9–11), [10–5] |
| Tvåa | 17–13 | Maj 2017 | Madrid Open, Spanien |
Masters 1000 | Grus | Édouard Roger-Vasselin
|
Łukasz Kubot Marcelo Melo
|
5–7, 3–6 |
| Vinnare | 18–13 | Maj 2017 | Italian Open, Italien |
Masters 1000 | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
Ivan Dodig Marcel Granollers
|
4–6, 6–4, [10–3] |
| Vinnare | 19–13 | Augusti 2017 | Canadian Open, Kanada |
Masters 1000 | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Rohan Bopanna Ivan Dodig
|
6–4, 3–6, [10–6] |
| Vinnare | 20–13 | Augusti 2017 | Cincinnati Masters, USA |
Masters 1000 | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Jamie Murray Bruno Soares
|
7–6(8–6), 6–4 |
| Vinnare | 21–13 | Februari 2018 | Rotterdam Open, Nederländerna (3) |
500 Series | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Oliver Marach Mate Pavić
|
2–6, 6–2, [10–7] |
| Vinnare | 22–13 | Juni 2018 | Franska öppna, Frankrike |
Grand Slam | Grus | Pierre-Hugues Herbert
|
Oliver Marach Mate Pavić
|
6–3, 7–6(7–4) |
| Vinnare | 23–13 | September 2018 | Moselle Open, Frankrike (4) |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
Ken Skupski Neal Skupski
|
6–1, 7–5 |
| Vinnare | 24–13 | Oktober 2018 | European Open, Belgien |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
Marcelo Demoliner Santiago González
|
6–4, 7–5 |
| Tvåa | 24–14 | November 2018 | ATP Finals, Storbritannien |
Tour Finals | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Mike Bryan Jack Sock
|
7–5, 1–6, [11–13] |
| Vinnare | 25–14 | Januari 2019 | Australiska öppna, Australien |
Grand Slam | Hard court | Pierre-Hugues Herbert
|
Henri Kontinen John Peers
|
6–4, 7–6(7–1) |
| Tvåa | 25–15 | Juli 2019 | Wimbledon, Storbritannien |
Grand Slam | Gräs | Édouard Roger-Vasselin
|
Juan Sebastián Cabal Robert Farah
|
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6 |
| Tvåa | 25–16 | September 2019 | Moselle Open, Frankrike |
250 Series | Hard court (i) | Édouard Roger-Vasselin
|
Robert Lindstedt Jan-Lennard Struff
|
6–2, 6–7(1–7), [4–10] |
| Vinnare | 26–16 | Oktober 2019 | Japan Open, Japan |
500 Series | Hard court | Édouard Roger-Vasselin
|
Nikola Mektić Franko Škugor
|
7–6(9–7), 6–4 |
| Vinnare | 27–16 | November 2019 | Paris Masters, Frankrike |
Masters 1000 | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Karen Khachanov Andrey Rublev
|
6–4, 6–1 |
| Vinnare | 28–16 | November 2019 | ATP Finals, Storbritannien |
Tour Finals | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Raven Klaasen Michael Venus
|
6–3, 6–4 |
| Vinnare | 29–16 | Februari 2020 | Rotterdam Open, Nederländerna (4) |
500 Series | Hard court (i) | Pierre-Hugues Herbert
|
Henri Kontinen Jan-Lennard Struff
|
7–6(7–5), 4–6, [10–7] |
| Vinnare | 30–16 | Februari 2020 | Open 13, Frankrike (3) |
250 Series | Hard court (i) | Vasek Pospisil
|
Wesley Koolhof Nikola Mektić
|
6–3, 6–4 |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Tennis-Statistics for John Isner v Nicolas Mahut”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.today/20120525034155/http://uk.reuters.com/article/idUKLDE65N22V20100624?feedType=RSS&feedName=tennisNews. Läst 7 juli 2010.
- ^ ”Herbert/Mahut Capture Second Rotterdam Crown”. atptour.com. 16 februari 2020. https://www.atptour.com/en/news/herbert-mahut-rotterdam-2020-doubles-final. Läst 17 februari 2020.
- ^ ”Mahut/Pospisil Capture Marseille Trophy”. atptour.com. 23 februari 2020. https://www.atptour.com/en/news/mahut-pospisil-marseille-2020-doubles-final. Läst 27 februari 2020.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Nicolas Mahut på Association of Tennis Professionals
- Nicolas Mahut på Olympedia (engelska)
