Merlin
- För andra betydelser, se Merlin (olika betydelser).
Merlin | |
Sysselsättning | Författare[1], magiker, alkemist, profet, trollkarl, druid, scenmagiker |
---|---|
Redigera Wikidata |
Merlin[uttal saknas] (walesiska Myrddin) är en mytologisk figur som spelar en betydande roll i de fornbrittiska sagorna om kung Artur och hans riddare. Merlin var bard, siare och trollkarl och skall ha levat på 500-talet.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Merlin nämns först i Nennius latinska krönika från 900-talet. Senare spelar han en stor roll i Historia regum Britanniæ, den sagohistoria som Geoffrey av Monmouth författade år 1135. Han använder sitt mystiska vetande endast för goda ändamål. Merlin tjänade såsom bard hos hövdingen Ambrosius Aurelianus, som försvarade bretonernas frihet mot sachsarna och gjorde sedan tjänster åt kung Uther Pendragon och därefter åt dennes berömde son Artur. Han var en trofast vän till kung Artur, vilken på Merlins inrådan stiftade riddarskapet av runda bordet. Efter dennes död drog han sig tillbaka för att sorgsen dö i skogens ensamhet.
Litteratur om Merlin
[redigera | redigera wikitext]De bardsånger som tillskrivs Merlin är av omtvistad äkthet och härrör från en senare tid. För övrigt är hans namn känt från Prophetia Merlini (Merlins profetior, förutsägelser om Britanniens öden) vilka samlades av Geoffrey av Monmouth och i latinsk översättning infördes i dennes Chronicon sive historia britonum, Vita Merlini (Merlins leverne) och ett hexametriskt poem som är tillskrivet Geoffrey av Monmouth men sannolikt är yngre. Robert de Borron, en normandisk skald som levde vid Henrik II av Englands hov, skrev Roman de Merlin som förband Merlins historia med sagorna om kung Artur och den heliga graal.
Merlin i nutida kultur
[redigera | redigera wikitext]- 1938–1942 – Merlini var namnet på en trollkarlsdetektiv i fyra romaner och tolv noveller av Clayton Rawson.
- 1963 – I Disneys långfilm Svärdet i stenen (som bygger på T.H. Whites roman med samma namn) finns Merlin med som en skäggig trollkarl som kan resa i tiden och förvandla saker.
- 1981 – I filmen Excalibur spelas Merlin av Nicol Williamson.
- 1981–1982 – Mr Merlin var en TV-serie som sändes på SVT år 1983.
- 1987 – I avsnittet "Shredder's New Sword" av Teenage Mutant Ninja Turtles medverkar Merlin och hjälper sköldpaddorna i kampen mot Shredder, Bebop och Rocksteady.[2]
- 1994 – Merlin är huvudperson i TV-spelet Young Merlin.
- 1997–2007 – J.K. Rowling porträtterar Merlin som en känd eller nästan gudomlig trollkarl i hennes Harry Potter-serie och refererar till honom som "Trollkarlarnas furste".
- 1998 – Merlin blev huvudpersonen i en miniserie, Merlin, med Sam Neill i titelrollen. Filmen eller miniserien är en lågbudgetproduktion, med mycket specialeffekter, men har nästan blivit kultförklarad.
- 2001 – Michael Byrne spelar den åldrade Merlin Taliesin i Avalons dimmor, en filmatisering av Marion Zimmer Bradleys bok med samma namn. Här berättas legenden ur Morgaines synvinkel. I boken är Merlin en titel.
- 2004 – I filmen King Arthur var Merlin ledare för woaderna, britternas ursprungsbefolkning, och far till Guinevere (spelad av Keira Knightley). I filmen kämpar woaderna mot kung Arthur och hans riddare. Merlin spelas av Stephen Dillane.
- 2005–2006 – I amerikansk/kanadensiska Stargate SG-1 är Merlin en av De Gamla. Han har även gjort vapnet mot Ori.
- 2006 – Merlin's Return kom ut som en uppföljare till miniserie Merlin från 1998.
- 2008 – I den brittiska TV-serien Merlin skildras Merlin som ung.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Camelot
- De brittiska kungarnas historia
- Excalibur
- Kung Artur
- Morte D'Arthur
- Mytologi: Orakel och profeter
- Riddarna av runda bordet
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Merlin i Nordisk familjebok (första upplagan, 1886)
Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”TMNT Original Cartoon Episode Reviews”. http://www.angelfire.com/ut2/tmntreviewhq/shreddersnewswordreview.html. Läst 26 februari 2012.