Ljusbågsugn
 | |
| Information | |
|---|---|
| Användning | Stålframställning |
| Första enheten togs i bruk | 1906 i USA.[1] |
En ljusbågsugn (engelska: electric arc furnace (EAF)), är en typ av elektrisk ugn, som används för att smälta metall i smältverk. Den verksamma mekanismen är elektrisk energi som omsätts till värme i en ljusbåge mellan elektroder.[2]
Ljusbågsugnar används framför allt för att smälta skrot för ståltillverkning. De allra flesta ljusbågsugnar arbetar med ljusbågar mot metallbadet (chargen). Ugnarna finns i en mängd olika utföranden, men de skiljer sig endast i detaljer från urtypen, den så kallade Héroult-ugnen. De särskilt effektintensiva, högproduktiva ljusbågsugnarna med transformationseffekter på mer än 500 kVA/ton benämns Ultra High Power (UHP). Värmen från ljusbågen till ugnsväggar och materialet kan även överföras genom strålning. Två exempel på denna ugnstyp, som benämns strålningsugn, är Stassano-ugnen och Rennerfelt-ugnen.
Under senare år har ljusbågsugnar för smältning av skrot och järnsvamp i elektrostålverk genomgått en mycket snabb utveckling. Likströmsugnar, som ger lägre elektrodförbrukning än växelströmsugnar, installeras nu i allt större omfattning. Vidare kan ugnarna numer även tillsatseldas med naturgas eller kol jämte syrgas, i syfte att öka produktiviteten och sänka elförbrukningen.
SSAB planerar (2022) att ersätta sina fyra masugnar för järnmalm i Luleå, Oxelösund och Brahestad, de enda masugnarna i Sverige och Finland, med ljusbågsugnar för järnsvamp.
