Långstjärtsduva

	Långstjärtsduva; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Duvfåglar; Columbiformes
Familj	Duvor; Columbidae
Släkte	Oena
Art	Långstjärtsduva; O. capensis
Vetenskapligt namn
	§ Oena capensis
Auktor	(Linné, 1766)

Långstjärtsduva^[2] (Oena capensis) är en mycket liten men långstjärtad duva.^[3] Den förekommer huvudsakligen i Afrika, inklusive Madagaskar, men även på Arabiska halvön samt fåtaligt i södra i Israel och södra Jordanien. Arten är vida spridd och ökar i antal.

Utseende

Långstjärtsduvan är en endast sparvstor duva, 22 centimeter lång men där en stor del består av den mycket långa avsmalnade svarta stjärten. Både storlek och form leder tanken till undulat. Fjäderdräkten är huvudsakligen grå bortsett från den vita buken och kastanjebruna vingpennor som syns i flykten. Hanen har en gul och röd näbb samt svart ansikte, strupe och bröst. Honan saknar hanens svarta och näbben är helröd.^[4]

Läte

Långstjärtsduvan är relativt tystlåten. Sången är buktalaraktig och klagande i tonen, ett utdraget dovt hoande som ökar i tonhöjd och styrka. Det inleds och avslutas med en kort ton: "hu-huuoooooo-hu".^[4]

Utbredning och systematik

Långstjärtsduvan förekommer i Afrika söder om Sahara, västerut vidare till Arabiska halvön samt på Madagaskar. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Oena capensis capensis – förekommer i Afrika söder om Sahara, på Sokotra samt Arabiska halvön; även södra Israel och sydvästra Jordanien^[5]
Oena capensis aliena – förekommer på Madagaskar

Arten ses också regelbundet i Irak där den även häckat samt nyligen i Syrien.^[6] Tillfälligt har den påträffats på Cypern samt i Iran, Kap Verdeöarna, Libanon och Turkiet.^[6]

Släkte och släktskap

Fågeln placeras som enda art i släktet Oena, närmast släkt med brunduvor, smaragdduvor och fläckduvor.^[7]

Ekologi

Långstjärtsduvan trivs i buskmarker nära ökenområden med akacia. Den rör sig mest på marken och lever nästan uteslutande av frön, från örter, gräs eller säv. Den påträffas oftast enstaka eller i par, men ses i större samlingar vid vattenhål. Fågeln bygger ett bo av kvistar i en buske där den lägger två vita ägg som ruvas i 16 dagar av honan på natten och tidig morgon och hanen övrig tid.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2019 Oena capensis . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 216. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Namaqua Dove (Oena capensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54185 31 oktober 2018).
^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 126. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Pereira, S.L., K.P. Johnson, D.H. Clayton, and A.J. Baker (2007), Mitochondrial and nuclear DNA sequences support a Cretaceous origin of Columbiformes and a dispersal-driven radiation in the Paleogene, Syst. Biol. 56, 656-672.
^ Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör långstjärtsduva.
Bilder & media
Wikispecies har information om Oena capensis.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2019 Oena capensis . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 216. ISBN 978-91-7424-039-9

[hbw-5] Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Namaqua Dove (Oena capensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54185 31 oktober 2018).

[Mitchell-6] [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 126. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Pereira, S.L., K.P. Johnson, D.H. Clayton, and A.J. Baker (2007), Mitochondrial and nuclear DNA sequences support a Cretaceous origin of Columbiformes and a dispersal-driven radiation in the Paleogene, Syst. Biol. 56, 656-672.

[8] Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]