Hoppa till innehållet

Dacrymycetales

Från Wikipedia
Dacrymycetales
Vedplätt, Dacrymyces stillatus, är typart i typsläktet.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassDacrymycetes
OrdningDacrymycetales
Vetenskapligt namn
§ Dacrymycetales
AuktorHenn. 1897
Typsläkte
Dacrymyces
Nees (1817)

Dacrymycetales[1][2] är en ordning inom basidiesvamparna som tillsammans med den 2013 nybeskrivna ordningen Unilacrymales utgör klassen Dacrymycetes. Dacrymycetales delas ofta upp i de två familjerna Dacrymycetaceae[3][4] och Cerinomycetaceae[5][6], vilka tillsammans omfattar cirka 110 arter fördelade på nio släkten (2013). Släktskapsförhållandena inom Dacrymycetales är dåligt utredda och flera släkten, särskilt Dacrymyces, förefaller vara polyfyletiska.[7][8]

Ordningen upprättades 1897 (som Dacryomycetineae) av den tyske mykologen Paul Christoph Hennings.[9]

Fruktkropparna är av varierande form: resupinata (det vill säga "skorplikt" fastvuxna vid underlaget) i Cerinomycetaceae; kuddlika, spadformiga, greniga etcetera i Dacrymycetaceae. De är vanligtvis gula till orangefärgade av karotenoider och har en gelé- eller broskartad konsistens. De tvåsporiga basidierna är stämgaffellikt tvågrenade, vilket skiljer ordningen från Unilacrimales som har ogrenade cylindriska basidier. Sporerna är vanligen septerade och parentesomerna är inte perforerade. Svamparna är saprotrofer och orsakar vanligtvis brunröta på trä (två arter orsakar troligen vitröta).[10][11]

  1. ^ Dacrymycetales på Index Fungorum.
  2. ^ Dacrymycetales på Dyntaxa.
  3. ^ Dacrymycetaceae på Index Fungorum.
  4. ^ Dacrymycetaceae på Dyntaxa.
  5. ^ Cerinomycetaceae på Index Fungorum.
  6. ^ Cerinomycetaceae på Dyntaxa.
  7. ^ Se Shirouzu et al. (2013), sid. 1110 och 1121-1122.
  8. ^ T. Shirouzu, K. Hosaka, K.-O. Nam, B.S. Weir, P.R. Johnston & T. Hosoya, 2017, Phylogenetic relationships of eight new Dacrymycetes collected from New Zealand, Persoonia 38, sid. 156-169.
  9. ^ P. Hennings, november 1897, Dacryomycetineae. I Adolf Engler & Karl Prantl, 1900, Die Natürlichen Pflanzenfamilien, vol 1, del 1**, sid. 96-102.
  10. ^ Takashi Shirouzu, Dai Hirose & Seiji Tokumasu, 2009, Taxonomic study of the Japanese Dacrymycetes, Persoonia 23, sid. 16-34.
  11. ^ Takashi Shirouzu, Dai Hirose, Franz Oberwinkler, Norihiro Shimomura, Nitaro Maekawa & Seiji Tokumasu, 2013, Combined molecular and morphological data for improving phylogenetic hypothesis in Dacrymycetes, Mycologia, 105:5, sid. 1110-1125.