Claes Göran Stenhammar
Claes Göran Stenhammar, född den 26 september 1897 i Stockholm,[1] död den 1 november 1968,[2] var en svensk sångare (baryton) och sångpedagog.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Claes Göran Stenhammar var äldste son till kompositören Wilhelm Stenhammar och konstnären Helga Westerberg. Efter studentexamen i Göteborg 1916 och oavslutade studier vid Uppsala universitet fick han sångutbildning i Stockholm 1920–1924, med bland andra Gillis Bratt som lärare. Han framträdde i olika barytonpartier vid tyska operascener 1925–1930 och deltog sedan i turnéer i Sverige. Framför allt gjorde Stenhammar sig känd som oratorie- och romanssångare, med inte minst sin fars produktion på repertoaren. Med sin kraftfulla och välskolade stämma var han från 1930 engagerad i radio som både solist och körsångare. Han tillhörde Björlingkvartetten från dess tillkomst 1934. Stenhammar avlade kantorsexamen och högre musiklärarexamen vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1935 och var 1938–1962 kantor i Storkyrkoförsamlingen. Åren 1949–1963 var han lärare i sång vid Musikhögskolan. Han tilldelades professors namn 1960.
Claes Göran Stenhammar var från 1937 gift med sin kusin Ingalill Stenhammar, dotter till hans farbror Ernst Stenhammar och Anna Flygare-Stenhammar.
Operett
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1934 | Leopold Kupelwieser | Jungfruburen Alfred Maria Willner, Heinz Reichert, Franz Schubert och Heinrich Berté |
Nils Johannisson | Oscarsteatern[3] |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Stenhammar, släkt i Svenskt biografiskt lexikon , band 33 (2007–2011), sida 305.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Stenhammar, Claes Göran i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- ^ Stenhammar, Claes Göran, i Sohlmans musiklexikon, 2:a upplagan, band 5, sidan 462 (1979).
- ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 13. 14 september 1934. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-09-14/249/13. Läst 9 mars 2019.
|