Cecilianism
| |||
| Franz Xaver Haberl, en ung Lorenzo Perosi och Giovanni Tebaldini |
Cecilianism var en kyrkomusikalisk reformrörelse som i mitten av 1800-talet framträdde som en reaktion mot den symfoniskt präglade kyrkomusiken med orkesterackompanjemang.[1]
Cecilianism fick många av sina impulser från Regensburg, där Franz Xaver Haberl hade en erkänd skola för kyrkomusiker.[2] De teoretiska idéerna formulerades av Ludwig Tieck, Friedrich and August Wilhelm Schlegel, Johann Michael Sailer, E. T. A. Hoffmann,[3] och Anton Friedrich Justus Thibaut.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Gmeinwieser 2001.
- ^ Haberl 2001.
- ^ Hoffmann 1814.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Gmeinwieser, Siegfried (2001) "Cecilian Movement". ur: The New Grove Dictionary of Music and Musicians, andra upplagan, redaktörer: Stanley Sadie & John Tyrrell, Macmillan, London
- Haberl, Dieter (2001) "Haberl, Franz Xaver". ur: The New Grove Dictionary of Music and Musicians, andra upplagan, redaktörer: Stanley Sadie & John Tyrrell, Macmillan, London
- Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus (1814) "Alte und neue Kirchenmusik". ur: Allgemeine musikalische Zeitung, No. 35, No. 36 and No. 37