Hoppa till innehållet

Bernt Erikson

Från Wikipedia
bernt erikson
FöddBernt Sture Alexis Eriksson
5 februari 1921
Spånga
Död24 december 2009 (88 år)
Vantörs församling, Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19412009

Bernt Erikson (skrev konsekvent sitt namn bernt erikson med gemena (små) bokstäver), född 5 februari 1921 i Spånga, död 24 december 2009 i Vantörs församling i Stockholm, var en svensk författare. Universalist, kedjad vid helheten (se världshjärtat). Partikelforskare, förlorad i den universella myriadiskheten (porträtt av diktaren som oändligt universum). Han var själv blott en av sina mångfaldiga partiklar, med lika små bokstäver (av exakt samma skäl). Lika barnaung som uråldrig kosmiker, reducerande tiden till en av tider, nödtorftigt inkarnerande mänskoåldrarna under samma hatthuvud. Fragmenterade världen, desorganiserade motiven, decentraliserade jaget redan 1944 i Gräset vajar på menedargraven. Kronisk resenär i medvetandet: först den ändliga Hamletresan, sedan världsresan, oändlig. Skapar inga – lyriska – historier men söker återskapa historien. Språkförvandlare, ordförbrukare, verbaltonsättare: i lyrikprosans form förvaltade han det krökta, komplexa, musikgenomströmmade språket. Erikson avled på julafton 2009, 88 år gammal. Hans dödsannons publicerades i Dagens Nyheter den 28 januari 2010. Erikson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Författarens egen kommentar

[redigera | redigera wikitext]

"Själv anses jag vara lyriker men skriver inga dikter, inte heller prosadikter; möjligen skriver jag lyrikprosa, vilket är något annat. Min diktning kan ju också ses som ett slags partikelforskning, alltså en kosmisk medvetanderesa som splittrar upp det specifika motivet i substanser och låter den sprängda gestalten expandera i nya metamorfoser. Dessa substanser, dessa grundämnen i renodling utesluter givetvis gärna en vanlig konstnärlig struktur; lösgjorda partiklar virvlar som kroniska upplösningstillstånd inför det helhetslängtande ögat. Jag gestaltar substanserna, inte motiven; elementen och inte intrigerna; jag har kastat strukturkittet och blivit oläsbar." [källa]

  • 1941Namnet är människan
  • 1944Gräset vajar på menedargraven, opus II 1942–1943
  • 1946Sagan om mördarriket Jorden, opus III, 1944–1945
  • 1946Se världshjärtat, opus IV 1945–1946
  • 1949Se världshjärtat, opus IV 1945–1946: medvetandets primära resa 4
  • 1947Järnnätter odlas i byarna: en ofattbar universalitet, opus V, 1946–1947
  • 1949Gudarnas omöjliga syntes, opus VI, 1947: medvetandets primära resa VI
  • 1949Om mässingen vaknar, opus VII 1947–1948: lyriskt skådespel utan spel: medvetandets sekundära resa I
  • 1950Porträtt av diktaren som oändligt universum, opus VIII 1948–1949: medvetandets sekundära resa II
  • 1952Harens vägar äro icke herrens vägar, opus IX 1949–1952: medvetandets sekundära resa III
  • 1955Svarta solens salamander, opus X 1952–1955; medvetandets sekundära resa IV
  • 1959Succéboken eller Kaos är granne med gud: "maskerader ur livsromanen", opus XI 1952–1957: medvetandets sekundära resa V
  • 1967Vårt dagliga språk giv oss icke i dag, opus XII 1958–1966, medvetandets sekundära resa VI
  • 1975Helheternas identitet, opus XIII 1967–1973: medvetandets sekundära resa VII
  • 1985Röda trådens död, opus XIV 1974–1983: medvetandets sekundära resa VIII
  • 1989O heliga enfald, jag hittar ut själv, opus XV 1982–1988: medvetandets sekundära resa IX
  • 1999Väsnas inte, ljus, opus XVI 1989–1996: medvetandets sekundära resa X
  • 2004Orkanrester, opus XVII 1997–2003: medvetandets sekundära resa XI
  • 2011Finns egentligen inte men bor i frusen musik, opus XVIII 2003–2009 : medvetandets sekundära resa XII

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]