Hoppa till innehållet

Alawiter

Från Wikipedia
Version från den 25 december 2024 kl. 08.40 av Nalle&Lisa (Diskussion | Bidrag) (Länkfix)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Ej att förväxla med Aleviter.

Alawiter, (arabiska: العلويين), är en shiitisk etnoreligiös grupp som huvudsakligen finns i nordvästra Syrien vid medelhavet. De talar arabiska. Alawiter antog islam under 800-talet och tillhör den shiitiska grenen. De flesta alawiter följer imamiternas läror inom shiaislam och tillhör rättsskolan Ja'fari medan en del alawiter följer alawism även kallad för nusayriah, en sekt som anses vara utanför islam, dess följare betraktas som kättare enligt sunnitiska och shiitiska lärda.[1]

Alawiter
العلويين
Alawitiska flaggan
Antal sammanlagt
Ca 3,5 miljoner
Regioner med betydande antal
Syrien Syrien 2,5 miljoner
Turkiet Turkiet 600,000
Argentina Argentina 200,000
Libanon Libanon 200,000
Frankrike Frankrike 40,000
Språk

arabiska
franska

Religion

Shiaislam (imamiterna) (majoritet)
Alawism (minoritet)

Beskrivning och bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Folkgruppen anser sig härstamma från profeten Muhammed, genom Ali ibn Abi Talib och Fatima Zahra.[2] Efter Osmanska rikets sammanbrott utropade de 1922 en egen stat i den nordliga delen av Levanten (motsvarande västligaste delen av dagens Syrien). Denna stat integrerades successivt i en federation inom det Frankrikestyrda Syrien, och 1936 upphörde den alawitiska staten som en enhet.[3]

Flaggan för den Alawitiska statsbildningen, som existerade under delar av mellankrigstiden.

Alawiterna har tidigare även varit kända under namnet nusayrier,[4] efter sektens förmodade grundare Ibn Nusayr (död cirka 873[5][6]).

Karta över de olika franska mandaten cirka 1921–1922 (den alawitiska staten i lila).

Alawiterna är spridda i delar av Mellanöstern, med en särskild tyngdpunkt i bergen öster om Medelhavskusten i västra Syrien. I dessa berg (Jabal Nusayriyya) är de en lokal majoritet, medan de endast är en minoritet i kuststäder som Latakia, Banias och Tartus. Där bildar sunniter och kristna större grupperingar.[7]

Även i mellersta Syrien, kring städerna Hama och Homs, finns alawitiskt dominerade byar. Staten Syrien har i flera årtionden varit styrt av al-Assad-släkten, vilken är av alawitiskt ursprung. Detta har gynnat alawiternas ställning i landets politiska liv, vilket medfört att många alawiter flyttat till Damaskus och andra större städer.[2]

I mitten av 00-talet antogs att en dryg tiondel av Syriens befolkning var alawiter. Utanför Syrien var alawiterna betydligt mer fåtaliga, med några byar i Libanon och med en syrisk-alawitisk diaspora i nordlibanesiska Tripoli. Det finns även enstaka alawitiska byar på Golanhöjderna och Västbanken. I den turkiska Hatay-provinsen (runt staden Antakya) fanns också ett antal alawiter. Området anknyter geografiskt till Syrien och tillhörde fram till 1939 de av Frankrikestyrda syriska områdena i Levanten.[2]

De flesta alawiterna följer imamiternas läror inom shiaislam, tillhör rättsskolan Ja'fari och betraktas som muslimer. En liten minoritet av dem bekänner sig till en gnosticistisk tolkning av islam. Muhammeds kusin och svärson Ali har fått en gudomlig status och deras dogm har även likheter till alevismens lära. Det shiitiska prästerskapet har fördömt dess följare och betraktar dem som mūrtdadin (kättare). Många muslimer har fördomar om alawiter och tror att alla alawiter dyrkar Ali på grund av alawismen.[8]

Förväxlingar

[redigera | redigera wikitext]

Alawiterna har ingen direkt relation till den religiösa gruppen aleviter i Turkiet. Även hos dessa spelar dock Ali en stor roll, men aleviterna har ett senare ursprung och stor utbredning bland områdets kurder.[9]

Namnet alawiter påminner också om Alaouitedynastin. Detta är en ren dynastisk benämning på den släkt som Marockos styrande familj leder sina rötter till. I Marocko har medlemmar av denna familj lett landet sedan år 1631. Släkten anses ha rötter till Muhammeds kusin/svärson Ali, och den ska ha utvandrat från HedjazArabiska halvön på 1200-talet.[10]

  1. ^ Viorst, Milton (1995-11-01) (på engelska). Sandcastles: The Arabs in Search of the Modern World. Syracuse University Press. ISBN 978-0-8156-0362-7. https://books.google.com/books/about/Sandcastles.html?hl=sv&id=l5spikLyem4C. Läst 24 december 2023 
  2. ^ [a b c] Karlsson 2005, sid. 136
  3. ^ Emma Lundgren Jörum (2014): Beyond Syria’s Borders: A History of Territorial Disputes in the Middle East, sid. 28. I.B. Tauris & Co Ltd. Läst 5 februari 2016. (engelska)
  4. ^ alawiter i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 5 februari 2016.
  5. ^ "MOḤAMMAD B. NOṢAYR". iranicaonline.org. Läst 5 februari 2016. (engelska)
  6. ^ Goldsmith, Leon (2015): Cycle of Fear: Syria's Alawites in War and Peace, sid. 26. C. Hurst & Co, London. Läst 5 februari 2016. (engelska)
  7. ^ Karlsson 2005, sid. 133
  8. ^ ”Alawite | Syria, Lebanon, Twelver | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 30 november 2023. https://www.britannica.com/topic/Alawite. Läst 24 december 2023. 
  9. ^ "World Directory of Minorities and Indigenous Peoples - Turkey : Alevis". refworld.org, 2008. (engelska)
  10. ^ "Morocco’s Royal Family Alaouite Dynasty". Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. arabroyalfamily.com. Läst 5 februari 2016. (engelska)
  • Karlsson, Ingmar (2005): Korset och halvmånen: En bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern. Wahlström & Widstrand. Läst 5 februari 2016.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]