Hoppa till innehållet

YInMn-blått

Från Wikipedia
Version från den 25 april 2020 kl. 11.31 av JohanahoJ (Diskussion | Bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
YInMn-blått

YInMn-blått, även kallat Yin Min-blått, är ett syntetiskt, oorganiskt pigment med utmärkt ljusäkthet. Det innehåller oxider av tre metaller, vilka ger pigmentet dess namn: yttrium (Y), indium (In) och mangan (Mn). I pigmentdatabasen Colour Index har det beteckningen Pigment Blue 86 (PB86).

Den blå färgen ligger mellan ultramarinblått och koboltblått, med dragning åt det röda hållet (åt ultramarinblått).[1][2][3]

Vid framställningen genomgår de ingående ämnena kalcinering vid hög temperatur och bildar en kristallstruktur med summaformeln YIn1-xMnxO3, där färggivaren, kromoforen, är mangan (Mn3+) och färgintensiteten beror på proportionen mellan indium och mangan.[4][5] Utöver att ha en mycket god beständighet, reflekterar pigmentet infraröd strålning i ovanligt hög grad för att vara blått, vilket är intressant när man vill hålla nere en ytas värmeupptag.[5]

YInMn-blått upptäcktes 2009 vid Oregon State University och patent togs 2012.[4] Det har kommit ut på marknaden, men åtminstone till en början i begränsad omfattning, inte minst då det är dyrt att framställa.[5][6]

  1. ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment Blue artiscreation.com, David Myers. Läst 21 april 2020.
  2. ^ Sarah Cascone (20 juni 2016) The Chemist Who Discovered the World’s Newest Blue Explains Its Miraculous Properties artnet News. Läst 24 april 2020.
  3. ^ Sarah Sands (21 oktober 2016) YInMn Blue Just Paint, Golden Artist Colors. Läst 21 april 2020.
  4. ^ [a b] The Story of YInMn Blue Oregon State University, Department of Chemistry. Läst 24 april 2020.
  5. ^ [a b c] Matthijs de Keijzer Meet the Future: The Creation of New Pigments i: Klaas Jan van den Berg et al. Conservation of Modern Oil Paintings, Springer Nature, 2019. Läst 24 april 2020.
  6. ^ YInMn blue now available to artists IMPACT magazine, Oregon State University. Läst 24 april 2020.