Hoppa till innehållet

Fela Kuti: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
SilvonenBot (Diskussion | Bidrag)
31 707 redigeringar
m robot Lägger till: et:Fela Kuti
resten
(3 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Fela Anikulapo Kuti''' (född '''Olufela Olusegun Oludotun Ransome-Kuti'''), född [[15 oktober]] [[1938]] i [[Abeokuta]], död [[2 augusti]] [[1997]], var en [[nigeria]]nsk musiker, som behärskade många olika instrument. Han var även kompositör, politiker och människorättsaktivist.
'''Fela Anikulapo Kuti''' (född '''Olufela Olusegun Oludotun Ransome-Kuti'''), född [[15 oktober]] [[1938]] i [[Abeokuta]], död [[2 augusti]] [[1997]], var en [[nigeria]]nsk musiker, som behärskade många olika instrument. Han var även kompositör, politiker och människorättsaktivist.


[[His Master's Voice]] har listat Fela Kuti som den 46:e mest inflytelserika musikerna någonsin. <ref>[http://www.hmv.co.jp/news/newsDetail.asp?newsnum=305060002 音楽 情報ニュース/100人の偉大なアーティスト - No. 46/HMV]</ref>
{{musikerstub-Nigeria}}

==Biografi==
Fela Kuti föddes i [[Abeokuta]], [[Ogun, Nigeria|Ogun]], [[Nigeria]]<ref name="born">Hamilton, Janice. ''Nigeria in Pictures''. Page 70</ref>, in i en medelklass familj. Hans mor, [[Funmilayo Ransome-Kuti]], var [[feminist]] och aktiv i anti-kolonial-rörelsen och hans far, pastor [[Israel Oludotun Ransome-Kuti]] en protestantisk föreståndare och rektor, var den första ledaren för det nigerianska lärarfacket. Båda hans bröder, [[Beko Ransome-Kuti|Dr. Beko Ransome-Kuti]] och [[Olikoye Ransome-Kuti]], var båda välkända nigerianer.

Fela reste till [[London]] [[1958]] för att börja studera medicin, men bestämde sig för att börja studera musik på [[Trinity College of Music]]. Där startade han musikgruppen Koola Lobitos, spelandes en musikstil som senare skulle kallas [[Afrobeat]]. Genren blandade amerikansk [[jazz]] och [[funk]] med västafrikansk [[highlife]]. År 1961 gifte sig Fela med sin fru Remilekun (Remi) Taylor, och de fick tillsammans tre barn ([[Femi Kuti|Femi]], Yeni och Sola). År 1963 flyttade de tillbaka till Nigeria, och Fela Kuti återupprättade sitt band Koola Lobitos och utbildade sig själv till [[radioproducent]] för den Nigerianska radion. Tillsammans med sitt band åkte han 1969 till USA för att spela, och där träffade han på [[Black Power]]-rörelsen och medlemmar i partiet [[Svarta pantrarna]], något som påverkade hans musik och politiska syn, vilket ledde till att han bytte namn på bandet till "Nigeria 70". Senare lyckades det amerikanska immigrationsverket få reda på att Fela Kuti var i USA utan arbetstillstånd. Därför spelade bandet snabbt in en skiva, kallad "The '69 Los Angeles Sessions".

Fela återvände sedan till Nigeria tillsammans med sitt band och där startade han [[Kalakuta Republic]], ett kollektiv och en inspelningsstudio, och senare också ett hem för de som hade kopplingar till bandet som han utropade som självständigt från Nigeria. Fela satte också upp [[nattklubb]]ar vid Empire Hotel kallade Afro-Spot och Afrika Shrine där han spelade med jämna mellanrum. Han bytte dessutom sitt mellannamn till "Anikulapo" (det betyder "den som bär döden i sin ficka")<ref>[http://www.nigerian.name/w/index.php?title=Anikulapo Meaning of Anikulapo in Nigerian.name]</ref>, eftersom han menade att det gamla namnet, Ransome, var ett slavnamn.
Inspelningarna fortsatte och musiken blev mer och mer politisk. Fela Kutis musik blev väldigt populär bland nigerianerna och även afrikanerna i stort. Han bestämde sig för att sjunga sina sånger på [[Pidginspråk|nigeriansk pidgin-engelska]] för att musiken skulle kunna avnjutas i hela Afrika, som har väldigt många lokala språk. Lika populär som musiken var bland det nigerianska folket, lika opopulär var den hos den nigerianska regeringen, och räder på Kalakuta Republic skedde ofta. År 1974 kom polisen med en husrannsakningsorder och [[cannabis]], som de försökte få honom att svälja, vilket han gjorde. Han blev tillfångatagen för att man skulle undersöka hans [[avföring]], men då de skulle göra det hade Fela Kuti bytt avföring med sina fängelsekamrater, och Fela friades. Det här berättas det om i låten "Expensive shit" som han spelade in senare.

År 1977 släppte Fela Kuti och bandet Afrika 70, som det nu hette, albumet ''Zombie'', en skarp attack mot nigerianska soldater, där han använde "zombie" ([[gengångare]]) som metafor för den nigerianska militärense metoder. Albumet var en succé hos folket och förargade regeringen som anföll Kalakuta Republic med runt 1000 soldater. Fela Kuti slogs hårt och hans mor kastades ut genom fönstret, vilket ledde till ödesdigra skador. Kalakuta Republiken brändes och Fela Kutis studio, instrument och inspelningar förstördes. Fela menade att han hade dött om det inte varit för att en kommandör hoppat in och stoppat en misshandel. Fela Kutis svar på attacken bestod i att skicka sin mors [[likkista]] till huvudbarracken i [[Lagos]] och skriva två sånger, "Coffin for Head of State" och "Unknown Soldier", där han åsyftade den allmäna undersökningen som hade kommit framt till att en okänd soldat förstört kollektivet.

Fela och sina vänner flyttade in på hotellet Crossroads Hotel efter att Kalakuta Republiken förstörts. Ett år efter attacken mot republiken gifte sig Fela Kuti med 27 kvinnor för att markera årsdagen, många av de här kvinnorna var såna som hjälpt till med musiken. Senare antog han ett rotationssystem för att hela tiden behålla precis tolv fruar.<ref>[http://music.guardian.co.uk/world/story/0,,1927705,00.html Fela Kuti remembered | World | guardian.co.uk Music<!-- Bot generated title -->]</ref> Det året utmärktes också av två skandalomsusade konserter, den första i staden [[Accra]], där [[kravall]]er bröt ut under låten "Zombies", vilket ledde till att han bannlystes från hela [[Ghana]]. Den andra var på Berlin Jazz Festival, efter vilken nästan hela bandet lämnade honom, eftersom rykten gått om att han tänkte använda hela vinsten från konserten till att bekosta sin [[presidentkampanj]].

Trots dessa massiva bakslag, bestämde sig Fela Kuti för att fortsätta. Han startade ett eget politiskt parti som han kallade "Movement of the people" ("Folkets rörelse"). År 1979 försökte han bli presidentkandidat till det första valet i Nigeria på ett [[decennium]], dock avslogs hans ansökan. Vid den här tidpunkten startade Fela Kuti ett band som han kallade Egypt 80, spelade in skivor och fortsatte åka runt i landet och spela. Han fortsatte att förarga det politiska etablissemanget genom att nämna namnen [[Moshood Abiola]] och sen general [[Olusegun Obasanjo]] i slutet av en 25 minuter lång politisk [[epistel]] kallad "I.T.T. (International Thief Thief)".

År 1984 anfölls han igen av landets militär och fängslades, tvivelaktigt anklagad för att ha smugglatt pengar. Hans fall togs upp av flera människorättsorganisationer, och efter 20 månader släpptes han av generalen [[Ibrahim Babangida]]. På sin frigivningsdag skiljde han sig från sina tolv fruar och sa att "giftermål ger svartsjuka och självsikhet."<ref>[http://music.guardian.co.uk/world/story/0,,1927705,00.html Fela Kuti remembered | World | guardian.co.uk Music<!-- Bot generated title -->]</ref> Än en gång fortsatte Fela Kuti att släppa skivor med sitt band, Egypt 80, och att spela live i bland annat [[Nordamerika]] och [[Europa]]. Han fortsatte också att vara politiskt aktiv. År 1986 spelade han på [[Giants Stadium]], [[New Jersey]] som en del av [[Amnesty International]]s "Conspiracy of Hope"-konsert tillsammans med [[Bono]], [[Carlos Santana]] och [[The Neville Brothers]]. År 1989 släppte Fela & Egypt 80 anti-[[apartheid]]-albumet "Beasts of No Nation", vars [[skivomslag]] föreställer [[USA]]:s dåvarande president [[Ronald Reagan]], [[Storbritanniens]] [[Margret Thatcher]] och [[Sydafrika]]s [[P.W. Botha]] med huggtänder droppandes av blod.

Hans albumproduktion minskade under 1990-talet, och till slut slutade han att producera album helt och hållet. Kampen mot militären i Nigeria tog sitt pris, speciellt under diktatorn [[Sani Abacha]]s ledning. Rykten spreds också om att han hade en sjukdom som han vägrade att ta emot behandling för att stoppa. Den [[3 augusti]] [[1997]] meddelade Felas storebror, [[Olikoye Ransome-Kuti]] (som var en känd AIDS-aktivist och tidigare hälsominister, att hans yngre bror dött förra dagen av [[Kaposis sarkom]] som han fick på grund av [[AIDS]]. Deras yngre bror var i fängelse vid den här tidpunkten, på grund av politisk aktivism. Mer än en miljon människor deltog på Fela Kutis begravning som var på den plats där hans nattklubb tidigare varit. En ny Afrika Shrine hade öppnats i [[Lagos]] under hans sons, Femi Kutis, övervakning.

==Musik==
Den musikstil som framförs av Fela Kuti kallas [[Afrobeat]], vilket i huvudsak är en blandning av [[jazz]], [[funk]] och traditionell afrikansk sång. Den karakteriseras av afrikanska [[slagverk]], [[sång]] och musikalisk struktur tillsammans med jazziga och funkiga blåsinstrument-sektioner. Det eviga [[groove]] som används, där en bakgrundsrytm av trummor, dämpad gitarr och elbas, upprepas genom hela sången. Det här är en vanlig teknik i afrikansk och afrika-influerad musik, och kan ses i bland annat funk och hiphop. Några andra element som är vanliga i Fela Kutis låtar är är de så kallade "[[call-and-response]]" (ropa-och-svara), med en enkel och symbolisk bakgrundskör. Hans sånger var nästan alltid över tio minuter långa, och kunde ibland uppgå till en halvtimme. Det är en av förklaringarna till att musiken inte nått särskilt stor framgång utanför Afrika.

Hans sånger sjöngs mest i Nigeriansk [[pidgin]], även om han också framförde en del sånger på [[Yoruba]]-språket. Fela Kutis personliga huvudsakliga instrument var [[saxofon]] och [[keyboard]], men han spelade också [[trumpet]], [[gitarr]] och gjorde i vissa fall [[trumsolo]]. Fela vägrade att framföra sånger efter att ha spelat in dem, vilket också hindrade hans popularitet utanför Afrika. Fela var känd för sitt artisteri, och hans konserter var kände för att vara främmande och vilda. Han menade att hans framförande var hans "underjordiska spirituella spel".

==Politisk syn==
Den amerikanska [[Black Power]]-rörelsen influerade Felas politiska syn. Han stödde också [[pan-afrikanism]] och [[socialism]] och har gjort försök att skapa en enad, demokratisk afrikansk [[republik]]. Han var en hängiven stödjare av [[mänskliga rättigheter]] och många av hans sånger var en direkt attack mot [[diktator]]er, speciellt [[Nigeria]]s [[militarism|militaristiska]] regering under 1970- och 1980-talen. Han var också en social kommentator, och kritiserade sina afrikanska vänner (speciellt [[överklass]]en) för att förräda den traditionella afrikanska kulturen. Den afrikanska kultur han trodde på inkluderade bland annat att ha många fruar ([[polygami]]), och [[[[Kalakutarepubliken]] skapades som en polygamist-koloni. Han försvarade sin syn på polygami med orden: "A man goes for many women in the first place. Like in Europe, when a man is married, when the wife is sleeping, he goes out and fucks around. He should bring the women in the house, man, to live with him, and stop running around the streets!"<ref>[http://www.jaybabcock.com/fela.html Fela Kuti<!-- Bot generated title -->]</ref> Hans syn på kvinnan karakteriserades, enligt vissa, av kvinnofientlighet, något som sånger som "Mattress" bevisade<ref>[http://social.chass.ncsu.edu/jouvert/v2i1/stan.htm Fela and His Wives]. Jouvert. ''The Import of a Postcolonial Masculinity.''</ref>. Hursomhelst prisar han afrikansk kvinnlighet i sången "Lady", då han sjunger "Lady na (is) master". Det bör påpekas att Fela var väldigt öppen vad gällde sex, något som porträtteras i några av hans sånger, som "Open and Close" och "Na Poi".

==Diskografi==

{| class="wikitable"
! År !! Sångtitel !! Skivbolag
|-
| 1971 ||Live ! (with Ginger Baker) || Regal Zonophone / [[Pathe Marconi Studios|Pathe Marconi]]
|-
| 1971 || Why Black Man Dey Suffer || Africa Songs Limited
|-
| 1972 || Stratavarious (with Ginger Baker) || Polydor / Atco
|-
| 1972 || Na Poi || EMI HMV
|-
| 1972 || Open & Close || EMI / Pathe Marconi
|-
| 1972 || Shakara || EMI / Editions Makossa / Pathe Marconi / Creole
|-
| 1972 || Roforofo Fight || Jofabro / Editions Makossa / Pathe Marconi
|-
| 1973 || Afrodisiac || EMI/ Regal Zonophone / Pathe Marconi
|-
| 1973 || Gentleman || EMI / Pathe Marconi / Creole
|-
| 1974 || Alagbon Close || Jofabro / Editions Makossa
|-
| 1975 || Noise for Vendor Mouth || Afrobeat
|-
| 1975 || Confusion || EMI / Pathe Marconi
|-
| 1975 || Everything Scatter || Coconuts / Creoles
|-
| 1975 || He Miss Road || EMI / Pathe Marconis
|-
| 1975 || Expensive Shit || Soundwork Shops / Editions Makossa
|-
| 1976 || No Bread || Soundwork Shop / Editions Makossas
|-
| 1976 || Kalakuta Shows || Kalakuta / Editions Makossa
|-
| 1976 || Upside Down || Deccas Afrodisia
|-
| 1976 || Ikoyi Blindness || Africa Music
|-
| 1976 || Before I Jump Like Monkey Give Me Banana || Coconut
|-
| 1976 || Excuse O || Coconut
|-
| 1976 || Zombie || Coconut / Creole / Mercury
|-
| 1976 || Yellow Fever || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || Opposite People || Decca_Afrodesia
|-
| 1977 || Fear Not For Man || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || Stalemate || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || Observation No Crime || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || Johnny Just Drop (J.J.D Live!! at Kalakuta Republic) || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || I Go Shout Plenty || Decca Afrodesia
|-
| 1977 || No Agreement || Decca Afrodesia / Barclay / Celluloid
|-
| 1977 || Sorrow, Tears and Blood || Kalakuta
|-
| 1978 || Shuffering and Shmiling || Coconut / Celluloid
|-
| 1979 || Unknown Soldier || Phonodisk / Uno Melodic
|-
| 1979 || I.T.T. (International Thief Thief) || Kalakuta
|-
| 1980 || Music of Many Colours (with [[Roy Ayers]]) || Phonodisk / Celluloid
|-
| 1980 || Authority Stealing || Kalakuta
|-
| 1981 || Black President || Capitol
|-
| 1981 || Original Sufferhead || Lagos International / Arista
|-
| 1981 || Coffin for Head of State || Kalakuta
|-
| 1983 || Perambulator || Lagos International
|-
| 1983 || Live In Amsterdam || Wrasse
|-
| 1985 || Army Arrangement || Kalakuta / Celluloid
|-
| 1986 || Teacher Don't Teach Me Nonsense || Polygram / Barclay
|-
| 1989 || Beasts of No Nation || Kalakuta / Eurobound / Shanachie
|-
| 1989 || O.D.O.O. (Overtake Don Overtake Overtake) || Kalakuta / Shanachie
|-
| 1990 || Confusion Break Bones || Kalakuta
|-
| 1990 || Just Like That || Kalakuta
|-
| 1992 || Underground System || Kalakuta / Sterns
|}

==Källor==
===Noter===
<references/>

===Böcker===
{{refbegin}}
*{{cite book|author=Idowu, Mabinuori Kayode|title=Fela, le Combattant|publisher=Le Castor Astral|year=2002|id=France}}
*{{cite book|author=Olaniyan,Tejumola|title=Arrest the Music! Fela and his rebel art and politics|publisher=Indiana University Press|year=2004|id=USA}}
*{{cite book|author=Olorunyomi, Sola|title=Afrobeat: Fela and the Imagined Continent|publisher=Africa World Press|year=2002|id=??}}
*{{cite book|author=Schoonmaker, Trevor (ed)|title=Fela: From West Africa to West Broadway|publisher=Palgrave Macmillan|year=2003|id=USA}}
*{{cite book|author=Schoonmaker, Trevor (ed)|title=Black President: The Art & Legacy of Fela Anikulapo Kuti|publisher=New Museum Of Contemporary Art, New York|year=2003|id=ISBN 0-915557-87-8}}
*{{cite book|author=Veal, Michael E.|title=Fela: The Life of an African Musical Icon|publisher=Temple University Press|year=1997|id=USA}}
{{refend}}

==Video==
*Stephane tchal-Gadjieff & Jean Jacques Flori, ''Music Is The Weapon'' 1982, reissued in 2002 by Universal
*''Fela In Concert'' 1981
*''Fela Live! Fela Anikulapo-Kuti and the Egypt 80 Band'' 1981, Recorded Live At Glastonbury, England

==Se också==
*[[Afrobeat]]
*[[Ransome-Kuti Family]]
*[[Femi Kuti]]
*[[Tony Allen]]
*[[Seun Kuti]]
*[[Antibalas]]
*[[Chicago Afrobeat Project]]
*[[Chopteeth]]


{{DEFAULTSORT:Kuti, Fela}}
{{DEFAULTSORT:Kuti, Fela}}

Versionen från 22 juni 2008 kl. 21.50

Fela Anikulapo Kuti (född Olufela Olusegun Oludotun Ransome-Kuti), född 15 oktober 1938 i Abeokuta, död 2 augusti 1997, var en nigeriansk musiker, som behärskade många olika instrument. Han var även kompositör, politiker och människorättsaktivist.

His Master's Voice har listat Fela Kuti som den 46:e mest inflytelserika musikerna någonsin. [1]

Biografi

Fela Kuti föddes i Abeokuta, Ogun, Nigeria[2], in i en medelklass familj. Hans mor, Funmilayo Ransome-Kuti, var feminist och aktiv i anti-kolonial-rörelsen och hans far, pastor Israel Oludotun Ransome-Kuti en protestantisk föreståndare och rektor, var den första ledaren för det nigerianska lärarfacket. Båda hans bröder, Dr. Beko Ransome-Kuti och Olikoye Ransome-Kuti, var båda välkända nigerianer.

Fela reste till London 1958 för att börja studera medicin, men bestämde sig för att börja studera musik på Trinity College of Music. Där startade han musikgruppen Koola Lobitos, spelandes en musikstil som senare skulle kallas Afrobeat. Genren blandade amerikansk jazz och funk med västafrikansk highlife. År 1961 gifte sig Fela med sin fru Remilekun (Remi) Taylor, och de fick tillsammans tre barn (Femi, Yeni och Sola). År 1963 flyttade de tillbaka till Nigeria, och Fela Kuti återupprättade sitt band Koola Lobitos och utbildade sig själv till radioproducent för den Nigerianska radion. Tillsammans med sitt band åkte han 1969 till USA för att spela, och där träffade han på Black Power-rörelsen och medlemmar i partiet Svarta pantrarna, något som påverkade hans musik och politiska syn, vilket ledde till att han bytte namn på bandet till "Nigeria 70". Senare lyckades det amerikanska immigrationsverket få reda på att Fela Kuti var i USA utan arbetstillstånd. Därför spelade bandet snabbt in en skiva, kallad "The '69 Los Angeles Sessions".

Fela återvände sedan till Nigeria tillsammans med sitt band och där startade han Kalakuta Republic, ett kollektiv och en inspelningsstudio, och senare också ett hem för de som hade kopplingar till bandet som han utropade som självständigt från Nigeria. Fela satte också upp nattklubbar vid Empire Hotel kallade Afro-Spot och Afrika Shrine där han spelade med jämna mellanrum. Han bytte dessutom sitt mellannamn till "Anikulapo" (det betyder "den som bär döden i sin ficka")[3], eftersom han menade att det gamla namnet, Ransome, var ett slavnamn. Inspelningarna fortsatte och musiken blev mer och mer politisk. Fela Kutis musik blev väldigt populär bland nigerianerna och även afrikanerna i stort. Han bestämde sig för att sjunga sina sånger på nigeriansk pidgin-engelska för att musiken skulle kunna avnjutas i hela Afrika, som har väldigt många lokala språk. Lika populär som musiken var bland det nigerianska folket, lika opopulär var den hos den nigerianska regeringen, och räder på Kalakuta Republic skedde ofta. År 1974 kom polisen med en husrannsakningsorder och cannabis, som de försökte få honom att svälja, vilket han gjorde. Han blev tillfångatagen för att man skulle undersöka hans avföring, men då de skulle göra det hade Fela Kuti bytt avföring med sina fängelsekamrater, och Fela friades. Det här berättas det om i låten "Expensive shit" som han spelade in senare.

År 1977 släppte Fela Kuti och bandet Afrika 70, som det nu hette, albumet Zombie, en skarp attack mot nigerianska soldater, där han använde "zombie" (gengångare) som metafor för den nigerianska militärense metoder. Albumet var en succé hos folket och förargade regeringen som anföll Kalakuta Republic med runt 1000 soldater. Fela Kuti slogs hårt och hans mor kastades ut genom fönstret, vilket ledde till ödesdigra skador. Kalakuta Republiken brändes och Fela Kutis studio, instrument och inspelningar förstördes. Fela menade att han hade dött om det inte varit för att en kommandör hoppat in och stoppat en misshandel. Fela Kutis svar på attacken bestod i att skicka sin mors likkista till huvudbarracken i Lagos och skriva två sånger, "Coffin for Head of State" och "Unknown Soldier", där han åsyftade den allmäna undersökningen som hade kommit framt till att en okänd soldat förstört kollektivet.

Fela och sina vänner flyttade in på hotellet Crossroads Hotel efter att Kalakuta Republiken förstörts. Ett år efter attacken mot republiken gifte sig Fela Kuti med 27 kvinnor för att markera årsdagen, många av de här kvinnorna var såna som hjälpt till med musiken. Senare antog han ett rotationssystem för att hela tiden behålla precis tolv fruar.[4] Det året utmärktes också av två skandalomsusade konserter, den första i staden Accra, där kravaller bröt ut under låten "Zombies", vilket ledde till att han bannlystes från hela Ghana. Den andra var på Berlin Jazz Festival, efter vilken nästan hela bandet lämnade honom, eftersom rykten gått om att han tänkte använda hela vinsten från konserten till att bekosta sin presidentkampanj.

Trots dessa massiva bakslag, bestämde sig Fela Kuti för att fortsätta. Han startade ett eget politiskt parti som han kallade "Movement of the people" ("Folkets rörelse"). År 1979 försökte han bli presidentkandidat till det första valet i Nigeria på ett decennium, dock avslogs hans ansökan. Vid den här tidpunkten startade Fela Kuti ett band som han kallade Egypt 80, spelade in skivor och fortsatte åka runt i landet och spela. Han fortsatte att förarga det politiska etablissemanget genom att nämna namnen Moshood Abiola och sen general Olusegun Obasanjo i slutet av en 25 minuter lång politisk epistel kallad "I.T.T. (International Thief Thief)".

År 1984 anfölls han igen av landets militär och fängslades, tvivelaktigt anklagad för att ha smugglatt pengar. Hans fall togs upp av flera människorättsorganisationer, och efter 20 månader släpptes han av generalen Ibrahim Babangida. På sin frigivningsdag skiljde han sig från sina tolv fruar och sa att "giftermål ger svartsjuka och självsikhet."[5] Än en gång fortsatte Fela Kuti att släppa skivor med sitt band, Egypt 80, och att spela live i bland annat Nordamerika och Europa. Han fortsatte också att vara politiskt aktiv. År 1986 spelade han på Giants Stadium, New Jersey som en del av Amnesty Internationals "Conspiracy of Hope"-konsert tillsammans med Bono, Carlos Santana och The Neville Brothers. År 1989 släppte Fela & Egypt 80 anti-apartheid-albumet "Beasts of No Nation", vars skivomslag föreställer USA:s dåvarande president Ronald Reagan, Storbritanniens Margret Thatcher och Sydafrikas P.W. Botha med huggtänder droppandes av blod.

Hans albumproduktion minskade under 1990-talet, och till slut slutade han att producera album helt och hållet. Kampen mot militären i Nigeria tog sitt pris, speciellt under diktatorn Sani Abachas ledning. Rykten spreds också om att han hade en sjukdom som han vägrade att ta emot behandling för att stoppa. Den 3 augusti 1997 meddelade Felas storebror, Olikoye Ransome-Kuti (som var en känd AIDS-aktivist och tidigare hälsominister, att hans yngre bror dött förra dagen av Kaposis sarkom som han fick på grund av AIDS. Deras yngre bror var i fängelse vid den här tidpunkten, på grund av politisk aktivism. Mer än en miljon människor deltog på Fela Kutis begravning som var på den plats där hans nattklubb tidigare varit. En ny Afrika Shrine hade öppnats i Lagos under hans sons, Femi Kutis, övervakning.

Musik

Den musikstil som framförs av Fela Kuti kallas Afrobeat, vilket i huvudsak är en blandning av jazz, funk och traditionell afrikansk sång. Den karakteriseras av afrikanska slagverk, sång och musikalisk struktur tillsammans med jazziga och funkiga blåsinstrument-sektioner. Det eviga groove som används, där en bakgrundsrytm av trummor, dämpad gitarr och elbas, upprepas genom hela sången. Det här är en vanlig teknik i afrikansk och afrika-influerad musik, och kan ses i bland annat funk och hiphop. Några andra element som är vanliga i Fela Kutis låtar är är de så kallade "call-and-response" (ropa-och-svara), med en enkel och symbolisk bakgrundskör. Hans sånger var nästan alltid över tio minuter långa, och kunde ibland uppgå till en halvtimme. Det är en av förklaringarna till att musiken inte nått särskilt stor framgång utanför Afrika.

Hans sånger sjöngs mest i Nigeriansk pidgin, även om han också framförde en del sånger på Yoruba-språket. Fela Kutis personliga huvudsakliga instrument var saxofon och keyboard, men han spelade också trumpet, gitarr och gjorde i vissa fall trumsolo. Fela vägrade att framföra sånger efter att ha spelat in dem, vilket också hindrade hans popularitet utanför Afrika. Fela var känd för sitt artisteri, och hans konserter var kände för att vara främmande och vilda. Han menade att hans framförande var hans "underjordiska spirituella spel".

Politisk syn

Den amerikanska Black Power-rörelsen influerade Felas politiska syn. Han stödde också pan-afrikanism och socialism och har gjort försök att skapa en enad, demokratisk afrikansk republik. Han var en hängiven stödjare av mänskliga rättigheter och många av hans sånger var en direkt attack mot diktatorer, speciellt Nigerias militaristiska regering under 1970- och 1980-talen. Han var också en social kommentator, och kritiserade sina afrikanska vänner (speciellt överklassen) för att förräda den traditionella afrikanska kulturen. Den afrikanska kultur han trodde på inkluderade bland annat att ha många fruar (polygami), och [[Kalakutarepubliken skapades som en polygamist-koloni. Han försvarade sin syn på polygami med orden: "A man goes for many women in the first place. Like in Europe, when a man is married, when the wife is sleeping, he goes out and fucks around. He should bring the women in the house, man, to live with him, and stop running around the streets!"[6] Hans syn på kvinnan karakteriserades, enligt vissa, av kvinnofientlighet, något som sånger som "Mattress" bevisade[7]. Hursomhelst prisar han afrikansk kvinnlighet i sången "Lady", då han sjunger "Lady na (is) master". Det bör påpekas att Fela var väldigt öppen vad gällde sex, något som porträtteras i några av hans sånger, som "Open and Close" och "Na Poi".

Diskografi

År Sångtitel Skivbolag
1971 Live ! (with Ginger Baker) Regal Zonophone / Pathe Marconi
1971 Why Black Man Dey Suffer Africa Songs Limited
1972 Stratavarious (with Ginger Baker) Polydor / Atco
1972 Na Poi EMI HMV
1972 Open & Close EMI / Pathe Marconi
1972 Shakara EMI / Editions Makossa / Pathe Marconi / Creole
1972 Roforofo Fight Jofabro / Editions Makossa / Pathe Marconi
1973 Afrodisiac EMI/ Regal Zonophone / Pathe Marconi
1973 Gentleman EMI / Pathe Marconi / Creole
1974 Alagbon Close Jofabro / Editions Makossa
1975 Noise for Vendor Mouth Afrobeat
1975 Confusion EMI / Pathe Marconi
1975 Everything Scatter Coconuts / Creoles
1975 He Miss Road EMI / Pathe Marconis
1975 Expensive Shit Soundwork Shops / Editions Makossa
1976 No Bread Soundwork Shop / Editions Makossas
1976 Kalakuta Shows Kalakuta / Editions Makossa
1976 Upside Down Deccas Afrodisia
1976 Ikoyi Blindness Africa Music
1976 Before I Jump Like Monkey Give Me Banana Coconut
1976 Excuse O Coconut
1976 Zombie Coconut / Creole / Mercury
1976 Yellow Fever Decca Afrodesia
1977 Opposite People Decca_Afrodesia
1977 Fear Not For Man Decca Afrodesia
1977 Stalemate Decca Afrodesia
1977 Observation No Crime Decca Afrodesia
1977 Johnny Just Drop (J.J.D Live!! at Kalakuta Republic) Decca Afrodesia
1977 I Go Shout Plenty Decca Afrodesia
1977 No Agreement Decca Afrodesia / Barclay / Celluloid
1977 Sorrow, Tears and Blood Kalakuta
1978 Shuffering and Shmiling Coconut / Celluloid
1979 Unknown Soldier Phonodisk / Uno Melodic
1979 I.T.T. (International Thief Thief) Kalakuta
1980 Music of Many Colours (with Roy Ayers) Phonodisk / Celluloid
1980 Authority Stealing Kalakuta
1981 Black President Capitol
1981 Original Sufferhead Lagos International / Arista
1981 Coffin for Head of State Kalakuta
1983 Perambulator Lagos International
1983 Live In Amsterdam Wrasse
1985 Army Arrangement Kalakuta / Celluloid
1986 Teacher Don't Teach Me Nonsense Polygram / Barclay
1989 Beasts of No Nation Kalakuta / Eurobound / Shanachie
1989 O.D.O.O. (Overtake Don Overtake Overtake) Kalakuta / Shanachie
1990 Confusion Break Bones Kalakuta
1990 Just Like That Kalakuta
1992 Underground System Kalakuta / Sterns

Källor

Noter

  1. ^ 音楽 情報ニュース/100人の偉大なアーティスト - No. 46/HMV
  2. ^ Hamilton, Janice. Nigeria in Pictures. Page 70
  3. ^ Meaning of Anikulapo in Nigerian.name
  4. ^ Fela Kuti remembered | World | guardian.co.uk Music
  5. ^ Fela Kuti remembered | World | guardian.co.uk Music
  6. ^ Fela Kuti
  7. ^ Fela and His Wives. Jouvert. The Import of a Postcolonial Masculinity.

Böcker

Mall:Refbegin

  • Idowu, Mabinuori Kayode (2002). Fela, le Combattant. Le Castor Astral. France. 
  • Olaniyan,Tejumola (2004). Arrest the Music! Fela and his rebel art and politics. Indiana University Press. USA. 
  • Olorunyomi, Sola (2002). Afrobeat: Fela and the Imagined Continent. Africa World Press. ??. 
  • Schoonmaker, Trevor (ed) (2003). Fela: From West Africa to West Broadway. Palgrave Macmillan. USA. 
  • Schoonmaker, Trevor (ed) (2003). Black President: The Art & Legacy of Fela Anikulapo Kuti. New Museum Of Contemporary Art, New York. ISBN 0-915557-87-8. 
  • Veal, Michael E. (1997). Fela: The Life of an African Musical Icon. Temple University Press. USA. 

Mall:Refend

Video

  • Stephane tchal-Gadjieff & Jean Jacques Flori, Music Is The Weapon 1982, reissued in 2002 by Universal
  • Fela In Concert 1981
  • Fela Live! Fela Anikulapo-Kuti and the Egypt 80 Band 1981, Recorded Live At Glastonbury, England

Se också

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fela_Kuti&oldid=6827754”