Visa källa för Fornvästnordiska

{{fotnoter|datum=2024-07}}
{{se även|Fornöstnordiska}}
{{fornnordisk språkkarta}}
{{databox|width=260}}
'''Fornvästnordiska''', även '''norrönatunga''' eller '''norrönaspråket''' (se [[norröna]]),<ref name="saob norrönaspråket"/><ref name="nfaf norrönaspråket"/> kallas den dialekt av [[fornnordiska]] som ligger som grund för [[färöiska]], [[isländska]] och [[norska]] samt de utdöda språken [[grönländsk nordiska]] och [[Norn (språk)|norn]] etc. Begreppet brukas även som en gemensam benämning för de [[tidigmedeltid]]a dialekter som följde: '''fornfäröiska''', '''fornisländska''' och '''[[fornnorska]]''' ([[runnorska]], [[äldre fornnorska]]).<ref name="runnorska"/>

Språket talades från cirka 600-talet fram till runt 1000-talet när det kan särskiljas i fornisländska och fornnorska. Dessa var de två fornspråken i den västra delen av Norden och användes fram till [[reformationen|reformationstiden]].<ref name=ne/>

== Beskrivning och historik ==
Belägg för en särskild fornvästnordiska jämte en [[fornöstnordiska]] finns redan på 600-talet.<ref name="Bandle 1856, 1859"/> Vid denna tid var Färöarna och Island ännu ej bosatt av [[nordmän]] och fornvästnordiskan var således främst begränsad till [[Norge]] och dess andra kolonier. Först under andra halvan av 800-talet bosätts Färöarna och Island av nordmän. [[Språk]]et motsvarar i princip dagens [[färöiska]] och [[isländska]] skriftspråk. Det har en omfattande litteratur (se [[fornvästnordisk litteratur]]).

Fornvästnordiska skilde sig från fornöstnordiskan framförallt genom bevarandet av de [[fornnordiska]] diftongerna. Användningen av diftongerna upphörde i östra Norden i slutet av 900-talet och i början av 1000-talet. På Gotland, Åland, i bondska, limamål och i [[Svenska Österbotten|Österbotten]]s svenskbygder bevarades de dock helt. Skillnaderna var i övrigt inte särskilt stora. Vissa ord skiljer sig betydande, såsom pronomen 'jag', vilken var ''iak'' ({{IPA|/jak/}}) på fornöstnordiska men ''ek'' ({{IPA|/ek/}}) på fornvästnordiska (jämför {{lang-is|ég}}, {{lang-no|jeg}}). I östra [[Norge]] talades en dialektform som kan sägas utgöra en blandning mellan fornvästnordiska och [[fornöstnordiska]] element.

Mer om skillnaderna mellan västnordiska och östnordiska språk och mellan nordiska språk och andra [[germanska språk]] finns i artiklarna [[nordiska språk]], [[västnordiska språk]] och [[östnordiska språk]].

Separering till fornfäröiska, fornisländska och [[fornnorska]] kan först göras under 1000-talet. Fornnorska indelas i [[äldre fornnorska]] (''gammelnorsk''), vilket talades fram till mitten av 1300-talet, och [[yngre fornnorska]] (''mellomnorsk''), vilka talades till mitten av 1500-talet.<ref name="SAOB medelnorska"/><ref name="saob fornnorska"/> Gränsen för fornisländska och modern isländska kan dras omkring 1540.<ref name="Þráinsson 142"/> Skiftet från fornfäröiska och ”nyfäröiska” är dåligt belagt och dagens skriftspråk är utvecklat under 1800-talets slut.

== Se även ==
* [[Nordmän]]

== Referenser ==
<references>
<ref name="saob norrönaspråket">{{SAOB|ord=Norrönaspråket}}</ref>
<ref name="nfaf norrönaspråket">{{runeberg.org|nfaf|0725.html norrönaspråket}}</ref>
<ref name=ne>{{NE |författare=Ralph, Bo |titel=uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fornv%C3%A4stnordiska |namn=fornöstnordiska |hämtdatum=1 februari 2016 }}</ref>
<ref name="Bandle 1856, 1859">{{Bokref |titel=The Nordic Languages {{!}} |volym=2 |kapitel=XVII. Special aspects of Nordic language history I: Typology {{!}} § 202. The typological development of the Nordic languages I: Phonology |efternamn=Bandle |förnamn=Oskar |författarlänk=Oskar Bandle |medförfattare=Kurt Braunmüller, Ernst Hakon Jahr, Allan Karker, Hans-Peter Naumann, Ulf Teleman, Lennart Elmevik, Gun Widmark |år=2005 |utgivare=Walter de Gruyter |utgivningsort=Berlin |isbn=3-11-017149-X |doi=10.1515/9783110197068 |sid=1856, 1859 }}</ref>
<ref name="Þráinsson 142">{{Bokref |titel=The Germanic languages |efternamn=Þráinsson |förnamn=Höskuldur |författarlänk=Höskuldur Þráinsson |medförfattare=Ekkehard König, Johan Van der Auwera |år=1994 |utgivare=Routledge |utgivningsort=London |isbn=978-0-415-05768-4 |sid=142 |url=https://books.google.com/books?id=w-BcAgAAQBAJ |språk=is }}</ref>
<ref name="SAOB medelnorska">{{SAOB|ord=medelnorska}}</ref>
<ref name="saob fornnorska">{{SAOB|ord=fornnorska}}</ref>
<ref name="runnorska">{{Webbref |url=https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:39762/FULLTEXT01.pdf |titel=Den vikingatida nordiskan,
dess enhetlighet och variation |hämtdatum=2024-08-09 |författare=Henrik Williams |år=2007 |verk=Sällskapet för svensk dialektologi |utgivare=uu.diva-portal.org |sid=237 |citat=Redan mycket tidigt övergår /r/ till ett »vanligt», dvs. alveolart r, i västra Norden. Det finns en handfull '''runnorska''' exempel på bevarat /r/ fram till 900-talet, men i östra Norden har fonemet fortsatt sin överlevnadskamp genom hela vikingatiden. }}</ref>
</references>

{{Nordiska språk}}

[[Kategori:Nordiska språk]]
[[Kategori:Historiska språkformer]]